Ludvika - ett paradis för graffitimålare

Ludvika är en småstad i södra Dalarna. Här har vi under många år arbetat med att utveckla vår kommun för att den ska vara så bra som möjligt för ungdomar att bo i. Grunden för detta ligger troligtvis i en samsyn skapad av en nedlagd gruva, hur konstigt det än låter. Gruvan i Grängesberg stängdes i slutet av 80-talet och följden av detta blev massarbetslöshet och folk började flytta för att skaffa sig jobb på annat håll. Detta var en minst sagt chockartad upplevelse! Något måste göras...

Våra politiker ansåg att den unga generationen är superviktig och livsnödvändig för ortens överlevnad. Sedan dess kan man nog säga att det finns en gemensam värdegrund bland våra politiker kring frågor som rör ungdomar. Detta gör att det inte behövs lika grundläggande förklaringar och motiveringar för varför något ska genomföras.

Ett exempel på detta är just vår legala graffitivägg. Ett gäng killar kom till oss som arbetar som ungdomskonsulenter byråkratilotsar åt kommunen. De förklarade sin idé för oss om en legal graffitivägg. Vi bad dem ta upp frågan till diskussion i de forum som vi tyckte var lämpliga bland annat på ungdomsting där högstadie- och gymnasieungdom träffar ledande politiker i vår kommun, bland annat kommunalrådet. En av killarna deltog även vid kultur- och fritidsnämndens sammanträde och förklarade deras idéer kring denna vägg.

Diskussionen blev aldrig att man skulle se det som en åtgärd för att få bort klottret. Killen redogjorde klart och tydligt att graffiti är som vilken konstform som helst och ska ej förknippas med klotter. Om kommunen sätter upp en vägg så ska det vara för att ge konstformen ett godkännande och ge de som vill utöva konsten möjlighet till det.

Sen om detta leder till att klottret minskar i kommunen så är väl det ett positivt led i detta. Men det ska inte vara anledningen till att man sätter upp en vägg. Den politiska ledningen var relativt enig att stötta detta projekt och några större diskussioner kring detta fördes ej.

Idag har väggen funnits i cirka ett halvår. Mig veterligen så har inte klottret ökat här i Ludvika, ej heller minskat. Däremot så har vi fått en levande färgsprakande konstutställning som ständigt är i förändring. Den skiner upp och uppmärksammas av både gammal som ung som passerar den när de promenerar igenom parken där den står...

Det har också lett till att ett gäng killar fick sin idé förverkligad och kanske leder det till att deras eventuella politikerförakt har minskat en aning och kanske ser de lite mer positivt på deras småstad Ludvika.

Mycket vunnet!

Av Cecilia Lundgren 11 mar 2002 16:13