En kiosktants vedermödor

"Hahahaha, du blir inte brun härinne" säger kund nummer 68. Vad kund nummer 68 inte vet, är att det varit 67 kunder före honom, varav 92 procent kommenterat det vackra vädret.
"Va? Då har bossen - den fan - ljugit! Han sa att det var UVA-strålning i lysrören" säger jag och nickar upp mot taket.

Kund nummer 68 ser förbryllad ut. Kanske är det ett prestadium till solsting som gör att hans kontor är fullt med bränd mossa, men efter ett par sekunder lyser han ja, det är faktiskt en han upp och replikerar " Aha, det är därför du har glasögon på dig".

Att skratta då, tar på. Det är en smärtsam procedur som tar sin början med att jag kniper ihop magmusklerna, tar sats och he he he:ar ut ett bräkande läte. Kund nummer 68 ser nöjd ut, tar sin kasse, tackar för sig och äntrar sin hydda ut ur butiken. Jag sätter mig lättat ner på stolen, lutar mig aningen tillbaka och grubblar över en kiosktants vardagliga vedermödor. Inte nog med att vi ska vara sociala talanger, vi har ett helt regelverk att ta hänsyn till.

Regel nr 1. Kunden har alltid rätt. Alltid. Om kunden så än hävdar att Rom brändes upp av en sängrökande amerikansk vissångare som somnade under en haschtripp. Om kunden så än hävdar att George W Bush egentligen är Gonzo i "the Muppet show". Spelar ingen roll, han har a-l-l-t-i-d rätt. Ifrågasättande är inte en kiosktantlig rätt.

Regel nr 2. Att se intresserade ut. När "Irma the gnällkärring" sorry, det är övervägande kärringar som gnäller för 14:onde veckan i rad gormar över att Expressens löpsedel hänger lägre än Aftonbladets, viker man huvudet lite snett åt höger. Tittar damen i ögonen och nickar jakande ungefär varannan mening. Har man tur ger hon sig efter första svadan, vill det sig illa håller hon på tills nästa kund kommer in. Det finns dock en fördel med 2:an. Under tiden kan man antingen fantisera om en naken Ed Norton eller klura på vilka matcher man ska halvgardera på veckans stryktips.

Regel nr 3. Skratta alltid åt kundens skämt. Oavsett hur usla dom är. Exempel; Kund 82 "Visst har Salo varit ovanligt puckad på sistone?", eller, "Vilken osis vi hade i Salt Lake". Skratta, om än det gör ont. För det gör det.

Regel nr 4. Bemästra upprepningar. Det finns inget samtalsämne som inte tål oändlig upprepning. Regnar det småjävlar en dag, är det lika bra att rabbla mantrat "jovisst är det ett hundknullarväder" ett tiotal gånger innan skiftet. Men det är småpotatis i jämförelse med nationella katastrofer. Inget får människan att blomstra i en slags förfärande tvetydig frossa, som en katastrof. Det slår an en sträng hos alla, och upprepas därför av kund 1-294.

Regel nr 5. Ha fullständig samhällskoll. Telefonen ringer i ett och människorna i andra änden frågar vilken biofilm som går, när nästa buss till stan är i antågande, hur badhuset har öppet under helgerna, vilket telefonnummer det är till Konsum eller helt enkelt vilket rödvin under 70 kr som passar bäst till renfile.

Regel nr 6. Dölj upprördhet. Bit i tungan. Hårt. Känn blodsmaken blanda sig med saliven, samtidigt som du förtvivlat försöker behärska dig. Kund nr 18 har nämligen just tittat på löpsedlarna och högljutt delgett sin åsikt om mordet på Fadime "En turkjävel mindre att betala för".

Regel nr 7. Varje dag har sina glimrande stunder. Just när du sitter där på stolen, ledsen, förbannad och gråtfärdig över kund nr 18:s vidriga simpelhet, så bågnar bron under tyngden av ett par skuttande ben. Dörren slängs upp och Patriks sneda ögon letar efter någon bakom disken. När han ser dig så klyvs hans mongoloida ansikte i 2 skinande delar och han ropar högt; Leeeeeeenaaaaa. Hans krumma ben skyndar sig bakom kassan och när han slår armarna runt en kiosktant så fylls hon av ren och skär glädje.

Av Lena Vikberg 11 mar 2002 12:11