Ungdomar bryr sig!

Har media någonsin tänkt på att ju fler gånger de upprepar samma lögn ju större är risken att den slutligen blir sanning. Men än så länge verkar vi unga strunta i att tidningarna skriver att vi inte bryr oss om politik. Vi bryr oss mer än någonsin förr, visar undersökningar. Däremot känns politiska partier inte särskilt hippt, och det är kanske inte så svårt att förstå.

Att snacka för mycket verkar vara ett drag som går igen hos de flesta politiker. Jag hamnade i politiken just för att jag snackade lite för mycket i plugget. Mitt ändlösa prat ledde till att jag som straffuppgift fick se en av TV:s direktsända valdebatter. Sagt och gjort, ihop med tre polare som också hade haft lite för mycket att säga slog vi på TV:n i tid med vår lärares peppande ord i huvudet: "Ikväll ska politikerna berätta vilken framtid de vill ha, hur skolan ska se ut, varför fritidsgårdar stängs och det kan väl inte vara så tråkigt att lyssna på?"

Ganska snart upptäckte jag, Pajas, Erik och Gert att vår lärare hade ljugit, istället för visioner pratade politikerna om marginalskatteeffekter, välfärdsligor och ekonomisk tillväxt.

När så sista politikern fick ett par minuter i den inledande rundan var vi redan trötta och ville byta kanal, men hans sluskiga, orakade uppsyn fick oss att lyssna upp. Och han snackade faktiskt om visioner. Om ett samhälle där man inte plågar djur, där man lever i samklang med miljön, där segregationen bryts, bostäder byggs och fattiga länder ges en chans att bli något annat än fattiga. Han, Birger Schlaug, gjorde mig och mina polare till miljöpartister.

Det var ingen slump att det var just miljöpartiet som pratade visioner.

Jag tror att det behövs bäst före-datum på partier precis som på allt annat. När ett parti blir för gammalt säckar det liksom ihop till någon grå smet som då och då väser ur sig något ohörbart och knappt förståeligt.

När partierna en gång bildades så var det försök att förändra samhället i olika riktningar, enligt olika ideologier. En liberal ville ha mer frihet.

En socialdemokrat mer rättvisa. En kommunist en stor stark stat och en konservativ tyckte mest att det var bättre förr. Idag slåss folkpartiet för att man ska kunna telefonbugga människor, sossarna fördelar från de som inget har till de som redan har, kommunisterna tycker mest att det var bättre förr och moderaterna tycker mest att det är bättre i EMU.

Ideologierna har kantrat, partierna blivit sakfrågemaskiner, poängen med partier försvunnit och då är det inte särskilt konstigt att man hellre väljer att engagera sig i föreningar eller nätverk.

Om ideologin och värderingarna vore toppfrågor i valet skulle unga också känna sig mer intresserade av partierna, men för det krävs nog nya ideologier och partier. Som miljöpartiet. Sure, vi har suttit i riksdagen ett tag nu men vi är ungefär 80 år yngre än de andra partierna och vår ideologi handlar inte om vad någon gubbe skrev på 1800-talet utan om vad folk runt om i världen gör just nu. Den handlar om rättvisa, att leva i samklang med miljön och om möjlighet att påverka sin omgivning.

Jag tror inte heller att mina polare blir mer intresserade av att gå med i ett parti när partiledarna ägnar hälften av sin TV-tid med att förklara bort beslut man har fattat med att marknaden kräver det eller globaliseringen kräver det eller...

Den bistra sanningen är att en politiker mycket väl kan strunta i marknaden och globaliseringen om man vill. Man behöver inte ha en politik som leder till att företagen kan flytta fritt över gränserna och ungdomar sparkas som vore vi tredje klassens medborgare. Man kan ge fingret åt marknaden och föra en rättvis och trygg politik om vi vill det. Man kan ge fingret åt globaliseringen och skriva av de fattiga ländernas skulder och börja föra en politik på deras villkor om vi vill det. Det som saknas idag är viljan från andra håll än det gröna. Och då är det nog många unga som misströstar om partierna.

Men det är inte för sent för att göra ett uppåtryck i politiken. Man kan börja med att diskutera värderingar igen och ta ansvar för de beslut man fattar. Bra som dåliga. Man kan flytta ner makten till lägre nivåer och göra människor delaktiga i beslut som fattas, man kan säga nej till EMU,
sänka rösträttsåldern, införa skolstyrelser med elevmajoritet, hålla folkomröstningar på nätet och ge alla medborgare rätt att lämna förslag till kommunfullmäktigen.

Då ska ni se att vi unga återfår tron på också de gamla partierna. Men risken är förstås att bäst före-datumet helt har gått ut. Då behövs det något nytt. Något grönt.

Av Gustav Fridolin JR 05 mar 2002 10:29