Det fattas en Buffy

Kollektivet som knappt var något kollektiv att tala om ens från början har nu krympt med en Buffy.
Idag ska vi på bio.

Jag är den minst biljettansvarslämpliga av oss tre. Jag som inte ens kan gå till banken utan att bli nervös. Köpa biobiljetter i Stora Staden, hur gör man det? Och var i all sin dar ligger Victoriabion?

Vi blev handikappade när vi tappade en medlem. Det var hon som fick oss att överleva. Hon var den som ringde och avbeställde tidningsprenumerationen när ingen läst mer än två sidor var på tre månader. Hon var den som beställde pizza när ingen orkade så mycket som tänka på att ställa sig framför spisen eller än mindre öppna en konservburk wokgrönsaker. Hon var också den som kom hem varje dag med en Metro full av inringade jobbannonser och pekade och lovade att alla de där jobben var perfekta för oss och det klart vi skulle klara det och kom igen nu. När två av oss knappt kunde gå till jobbet för att axlarna värkte var det hon som ringde runt och tog reda på de billigaste massageställena.

Nu står vi här, allt som hade med mod att göra är borta. Kvar är bara vår egen feghet, handlingsförlamning och telefonfobi. Trots detta överlever vi. Hur vet jag inte men på något sätt gör vi det. Långsamt lär vi oss att göra allt det där som var så lätt att låta henne sköta istället.

Ja men visst klarar vi oss.

Hon fick jobb med en gång. Inte för att hon trivs så bra men det är ju ändå ett jobb.

Han har till slut lyckats få en praktikplats. En bra sådan.

Jag fick också jobb med en gång, även om det var ett dumjobb. Och visst har jag nu fått ett nytt jobb mindre än två veckor efter det att jag slutade det förra.

Egentligen var det nog jag som behövde henne mest. Visserligen har jag beställt pizza hela två gånger, ringt om i alla fall två jobb och gått på en anställningsintervju utan att hon var där och sa åt mig att jag kunde och var så bra på allt. Men ändå.

Var ligger bion nu då?

"And whats her name?"
"Her name is Buffy!"

Av Amanda Blomqvist 01 mar 2002 14:40