Vita lögner - svarta sanningar

Det är lätt att bli hemmablind. Bara för att vi har enorma bostadsköer, svarta kontrakt och specialingångar för vissa i Stockholm och andra storstäder i Sverige, betyder det inte att det ser likadant ut i andra länder. I de flesta europeiska storstäder fungerar nämligen marknaden för hyresrätter. Res till Bryssel eller London så får du se. Där finns ingen kö eller brist. Där går det att få ett hyreskontrakt efter några telefonsamtal. Så ser vardagen ut i de länder där politikerna låtit marknaden fungera.
Men i Sverige har vi sedan andra världskriget genomfört ett fullskaligt experiment på bostadspolitikens område. Vi har testat planekonomin i praktiken, och fått ett resultat som påminner om hur det såg ut i de gamla öststaterna.

Hyresregleringen, det vill säga bruksvärdesprincipen, är en central bov i dramat. Grovt sett fungerar den så att hyrorna i attraktiva områden hålls under den nivå som många är beredda att betala i glesbygden gäller det omvända förhållandet. Häri ligger förklaringen till att en 3:a i
Stockholmsförorten Hallonbergen kostar lika mycket att hyra i månaden som en 3:a på Östermalm. Det här gör att hyreskontrakten, i framför allt innerstaden, är mycket
eftertraktade. Det är många som vill bo nära city, särskilt eftersom lägenheterna inne i stan inte är dyrare att hyra än de långt utanför. Knappast förvånade är många därför beredda att betala avsevärda summor för själva hyreskontrakten. Stockholms fastighetsägarförening har visat att priset ligger kring 100 000 per rum på den svarta marknaden.

Säg att hyresregleringen plötsligt avskaffades. Vad skulle då hända? Ja, precis som för priset för bostadsrätter och småhus, skulle hyrorna i olika fastigheter variera efter en mängd saker: läge, kvalitet, standard, våningsplan etcetera. Hyrorna skulle hamna på den nivå som människor var
beredda att betala för. Varken mer eller mindre. I många attraktiva lägen, som på Östermalm, skulle det innebära höja hyror. Hur mycket vet vi inte, men de skulle gå upp. I alla fall så mycket att det inte längre var lönsamt att handla med hyreskontrakt. Över en natt skulle svarthandeln försvinna. I debatten hörs ofta kritik mot just denna handel med hyreskontrakt. Nästan aldrig är samma debattörer beredda att diskutera orsaken till problemet. Efter ett tag inser man varför.

Men det är fler som är fega. Mig veterligen vågar inget riksdagsparti tala klarspråk om problemen på bostadsmarknaden. Inte ens moderaterna - partiet som omhuldar kapitalismens alla hörn och kanter - vågar ens nämna tanken på marknadspriser för hyresrätter. Varför? Alltför många välbeställda moderatväljare sitter med hyreskontrakt i innerstaden. Som idé är inte marknadshyror död. Tvärtom. Den tycks bara vara politiskt omöjlig.

Om vi inte vill att dagens situation ska fortgå ytterligare några decennier, måste därför någonting annat göras. Vad?
Några säger att man kan "bygga bort" bostadskön. Det låter fint. Men det är omöjligt. För det första kommer det per definition alltid att råda brist på lägenheter i stadens mest attraktiva områdena. Alla stockholmare kan inte
bo i Gamla stan, det går liksom inte. För det andra kommer det nya som byggs under en lång tid bara att utgöra ett skvätt i Årstaviken i jämförelse med det existerande bostadsbeståndet. På 60- och 70-talen trodde man att det gick att "bygga bort" bostadskön. Vill vi göra om den
generationens misstag kan vi alltså uppföra ytterligare ett miljonprogram. Oklart bara till vilken nytta.Jag bortser här ifrån att byggbolagen i dag över huvud taget inte vill
bygga hyresrätter. Hyresreglering i kombination med väldigt höga skatter gör nämligen sådana investeringar riskfyllda och olönsamma.

Om vi vill lösa dagens problem på Stockholms bostadsmarknaden måste alltså andra metoder prövas. En sådan är att legalisera handeln med svartkontrakt. Det är enkelt och relativt smärtfritt sätt att få omedelbar rörlighet på bostadsmarknaden.

I dag är det lagligt att köpa, inte sälja ett kontrakt. Det gör att många människor drar sig för att inleda en sådan affär. Hyresvärden kan i efterhand vräka den gäst som köpt sitt kontrakt på svarta marknaden. Och möjligheten att då få tillbaka sin insats är begränsad. Dessutom löper säljaren som begått ett lagbrott risken att senare bli utsatt för utpressning av köparen som agerat lagligt.

Säg att det blev helt lagligt att handla med hyreskontrakt. Vad skulle hända? Först och främst skulle vi få en öppen och genomskinlig marknad. Varje söndag skulle tidningarna fyllas med annonser om hyreskontrakt. Och mäklare skulle bjuda in till visningar. Många hyresgäster i de mest attraktiva lägena, skulle därmed få ekonomiska motiv att tänka igenom sitt val av boende. Genast skulle var och en ställas inför frågan: ska man sälja kontraktet och välja ett billigare boende, eller behålla kontraktet och det dyrare boendet? I ett sådant system får ingen hyresgäst chockhöjda hyror. Däremot tvingas alla göra ett privatekonomiskt val i sitt boende - precis som på marknaden för bostadsrätter och småhus. Förmodligen utlöser detta en lång serie flyttkedjor. Men valen är frivilliga: ingen förlorar på dem. Och den som i dag behöver en hyresrätt, kan för en mindre summa pengar köpa ett kontrakt - lagligt och rättssäkert.

Sammanfattningsvis skulle vi alltså få flera av fördelarna med ett system med marknadshyror, men slippa det politiska priset av höjda hyror för medel- och höginkomsttagarna i innerstaden. Om det senare är en fördel kan givetvis diskuteras. Kruxet är att vi kanske inte har något annat val. En del säger att det är "omoraliskt" att handla med kontrakt. Jag undrar varför. Vi köper och säljer massor av varor och tjänster i samhället, utan att någon kommer på tanken att kalla detta för omoraliskt. Det är omoraliska är väl att inte göra rätt för sig? Faktum är att politikerna redan sagt ja till ekonomisk handel med kontrakt.

I dag är det nämligen tillåtet att använda hyreskontrakt som delbetalning vid köp av exempelvis en bostadsrätt. Det enda som är förbjudet är kontant betalning. Primitiv byteshandel som man höll på för 2000 år sedan är alltså okej, betalning med sedlar och mynt är det inte. Hittills har jag inte träffat en enda politiker som kan förklara varför.

Av Peter Wolodarski 25 feb 2002 12:29