Älgdekal? Preja dom av vägen!

Jag har inte sett en enda svensk på ett halvår! I går körde jag efter en bil som hade en svensk varningsskylt för älg och Sweden skrivet under skylten. Jag följde efter bilen i flera kilometer och skojade med min sambo om att jag skulle preja dom av vägen så jag kunde prata svenska en stund. Han skojade om att jag är allmänt farlig och bör låsas in, tänk om det är nån som bara som varit i Sverige och har köpt varningsmärket på skoj.

Jag förlorade dom i trafiken när vi kom närmare stan, hade dom stannat för att tanka så hade jag nog också stannat bara för att säja hej.

Har jag drabbats av den stora hemlängtan? Nää, jag vill bara prata svenska ibland. Babbla så där helt okoncentrerat och slänga ur mej en massa svordomar och slangutryck som bara en stockholmare kan.

En dag när jag satt på ett café inne i stan så kom det förbi en man med en urtvättad t-shirt som det stod "Absolut svensk" på och så var det en svensk flagga. Han gick nära mitt bord där jag satt och drack kaffe med en bok i solskenet. Jag sa:
- Excuse me, but is it true what it says on your t-shirt?
Han pratade bara engelska och ville veta vad det stod på t-shirten, han hade fått den på en fest och hade inte en aning om vad det stod på den.

Min plastdotter som åker Triumph-motorcykel ringde en dag och sa att hon och hennes man träffat på några svenskar som var aktiva Triumph-åkare i Sverige och jobbade på Ericsson. Jag sa:
- Varför gav du dom inte mitt nummer? Jag känner nog igen dom och dom känner nog igen mej.
Plastdottern sa:
- Men du åker ju inte Triumph varför skulle dom känna igen dej?
- Jag åker ju amerikansk ford och där jag jobbade på Ericsson så fanns det flera Triumph-åkare som man morsade på parkeringen.
Hon förstår inte anknytningen amerikansk bil och motorcykel så väl som en svensk skulle knyta ihop orden raggare och knutte.

Den dag jag hittar någon som pratar svenska så kommer dom att tro att jag inte är riktigt klok. Föreställ er några svenska turister som tittar på de heta källorna och jag hör deras dialekt. Jag går fram och lägger mej i deras konversation och pratar och pratar, jag omfamnar dom och kyssser dom och ber dom komma hem till mej. Jag ska bjuda på middag och dom kan bo hos mej bara jag får lyssna på nån som pratar svenska. Jag ska försöka vara tyst själv, om jag nu kan. Går ut i hagen och pratar med korna på svenska och upptäcker att jag byter tillbaka till engelska mitt i en mening. "Kom kossorna... I got some yummie pellets for you... sigh."

För några år sen så var jag och sambo på ett museum i Wellington och stod bakom ett par med ryggsäckar som pratade norska. Min sambo petade på mej och frågade viskande vilket språk dom pratade, när jag sa norska så frågade han om jag förstod vad dom sa och jag sa självklart!
Min sambo frågade varför jag inte pratade med dom, jag sa att han var dum som frågade mej det. Man pratar väl inte med vem som helst bara för att dom råkar prata samma språk som en själv. Senare stod vi framför en monter med några engelsktalande framför oss, jag petade på sambo och frågade vilket land dom kom ifrån, han svarade att de var australiensare. Jag frågade då varför han inte pratade med dom när han också pratar engelska. Vi skojade om detta flera gånger.

Nu idag så skulle jag till och med prata med både danskar och norrmän, kanske till och med börja prata tyska om jag träffar en tysk. För det är ju nästan som att prata svenska. Kan nog häva ur mej lite på finska också om jag träffar nån finne. Skrattar åt mej själv.

Kan nån skicka mej en dekal med en bild på en älg eller med orden Stockholm eller Sverige?

Av Suzanne Ek 19 feb 2002 09:30