Dörrmattans Änkepose

Det enda hon kan är att söka fatt i de små pojkarna i de vuxna männen och älska dem ett tag och rida in dem och bli dumpad av dem och sedan stå som änkan i fönstret och vinka med tåriga kinder när de ger sig ut i världen eftersom hon vet att de ger sig ut i krig. Det enda hon kan är att älska de vuxna män som är små pojkar och som med sin egoism och med sin förvridna önskan om liv ska skaffa intressen som sex och pornografi och drömma om att få uppleva meningsfull gruppsex. Som ska säga att de köper men som faktiskt bara blir sålda. billigt köpta av en lögn av en taskig reklam av alltför mycket inlärd flärd av romantik.

Det enda hon kan är att älska. Det enda hon kan är att komma in i män. Att vara en sån som de säger allting till som de är sig själva med som de kan vara trygga med som de tror att de kan lita på utan att behöva vara trovärdiga själv. Det enda hon kan är att söka upp de vuxna män som fortfarande är små pojkar men som inte vet om det själva hur mycket barn de faktiskt är utan bara säger att de tycker om att vara barnsliga och lite skitstövliga och sådär wild n crazy som de har sett sina hjältar vara på film. Det enda hon kan är att söka upp de män som läser sina serier och leker med sina batteridrivna leksaker som kan vibrera och plinga till i lustiga japansklåtande ljud och som de sedan måste vårda med talk och symaskinsolja precis som de polerade sina nyupptäckta stånd när de var små pojkar och fortfarande kunde få upp den i tid och otid och var så stolta över det.

Det enda hon kan är att hitta de små pojkarna som tjurar när de inte får som de vill, som börjar grina när deras kärlek till en kvinna får dem att ana att livet kanske inte är mer än så här. De små pojkarna som stoppar tummen i munnen och längtar efter mamma så fort en kvinnas kärlek skrämmer dem eftersom den är på riktigt och alldeles sann. Det enda hon kan är att hitta de små pojkarna inuti de vuxna männen, de som inte har förstått vad livet är ännu utan fortfarande tror att de är ute på rast och kan spela spel och leka lekar hur länge de vill eftersom skolklockan aldrig verkar ringa. De små pojkarna som inte har vågat växa fast i sin ryggrad och som inte vill stå till svars för någonting utan bara spexa trots att de inte riktigt kan spexa eftersom de inte kan skina med annat än nödljus. Och med nödljus blir fyrverkerier ingenting annat än skrämmande.

Det enda hon kan är att älska och att älska de där små pojkarna som aldrig kan älska tillbaka eftersom de inte vet hur man gör. det enda hon kan är att rida in de små pojkarna och sedan låta dem sälja sig billigt till världen som de inte har sett igenom än. Det enda hon kan är att se på dem med överseende när de rakar av sig håret bara för att göra någonting för att nära sina pojkdrömmar om fart och hastighet och fortsätta att inbilla sig att de kanske iallafall är som Keanu eller som Clint eller som Sean eller som Arnold eller som Brad i Fight Club. Det enda hon kan är att badda deras pannor och att stryka deras hår och att trösta dem varje gång de förstår att de inte är hjältar och börjar misstänka att de aldrig ska bli.

Det enda hon kan är att söka upp de små pojkarna i de vuxna männen och älska dem under tiden de är så rädda för att leva att de börjar försöka leva på alldeles fel sätt.

Hon kan stillatigande älska och bejaka kvinnans stigma och inte visa allt förakt hon hyser för de män som hon hela tiden tror hon kan kontrollera. Eftersom de är små pojkar. Eftersom de är pinsamma. Eftersom de slänger ut så mycket pengar på världens häftigaste cykel trots att de inte ens kan cykla. De små pojkarna som har gått upp lite i vikt och som inte riktigt kan få upp den och som överkompencerar med fingrar och tunga och dildo och som desperat försöker att glorifiera det faktum att de faktiskt har blivit lite för gamla för att gå på rave och som desperat försöker att glömma bort det faktum att de är så jävla rädda för att de snart ska dö.

Det enda hon kan är att älska de gubbsjuka små pojkarna inuti de vuxna männen som desperat försöker knulla med de snygga sextonåringar som de aldrig fick knulla med när de själva var sexton men som de inte får knulla nu heller eftersom de faktiskt är ganska äckliga i sina försök att leka storebror. Och hon kan älska dem med sitt förakt och hon kan ge dem sitt hjärta och hon kan döda sig själv av att göra dem illa när de inte vågar älska henne tillbaka. Eftersom hon är litet för vuxen för deras smak.

Men hon älskar de där små pojkarna som skiner med nödljus för det är det enda hon kan.

Och hon kan veta att det som dödar henne är att hon gör dem illa när de inte älskar henne tillbaka. Det dödar henne inte att de inte älskar henne tillbaka för hon vet att de inte kan älska någon eftersom de inte kan älska sig själva eftersom de vet att de är sådana som det är fult att älska eftersom de har fått lära sig det i hela livet av människor precis som de själva som inte kan älska utan som har blivit elaka istället. Och det är när hon sällar sig till de elaka som hon dödar sig själv eftersom det enda hon kan är att älska och att fortsätta att älska de som inte fick lära sig hur man gör.

Av Annakarin Josefsson 18 feb 2002 14:20