Har du en slant över, Percy?

Det är mörkt i Lisas fönster. Genom dom halvt nerfällda persiennerna kan jag se hur hennes blommor slokar över krukornas kanter. Dom har inte fått vatten på nästan en vecka. Och varför i helsicke vattnar människan inte sina blommor, kanske du tänker nu. Ja du Percy, jag kan svara på den frågan.

Lisa ligger på lasarettet. Egentligen är det ett smärre mirakel att hon ligger där. Hon kunde lika vitsigt va? gärna legat under ett vitt lakan i väntan på sin jordfästning. Vitt höll nämligen på att bli hennes sista seendes färg. Vit som både lakanet och snön. Snön hon ramlade omkull i när hon förra torsdagsmorgonen bestämde sig för att gå och hälsa på sin sedan länge döda syster.

Uppskattningsvis var klockan runt 05 på morgonen. Iklädd sitt nattlinne lyckades hon dra rullatorn nerför trappstegen. På vägen ner halkade en av hennes tofflor av, men det märkte hon inte. Halvt barfota hasade hon fram mellan dom små lägenheterna tills hon i backen bakom husen halkade till. Rullatorn välte och Lisas magra ben orkade inte stå utan hjälp, så hon lade sig på sidan av den.

Där låg hon fortfarande kvar en kvart senare, när Stefan och Åke var på väg till förmiddagsskiftet i gruvan. Stefan fick se något i ögonvrån och stannade till. Först trodde han att det var en hund. Men en hund, liggande i en snödriva en arla morgon? Det tyckes honom som ganska osannolikt, så han gick närmre. Det var ingen hund, det var en 92-årig kvinna som i minusgraderna inte skyldes med mer än ett tunt nattlinne och en toffel.

Hur i helvete kan en gammal människa som är nästan döv och förvirrad efter en hjärnblödning, tvingas till eget boende i en ålder av 92 år? Det finns inga pengar. Nej det finns inga pengar. Trots att hon förvärvsjobbat hela sitt vuxna liv, mellan barnafödslar och sjukdom. Trots att hon betalat skatt i hela detta vuxna liv, finns det inte nog med plats kvar för att hon kan dö omhändertagen. Dö utan att någon annan måste dö, för det är vad som krävs idag. Alla platser är redan tagna och Lisas köbiljett har det förbehållet.

Därför tänkte jag att du Percy, kanske kunde tänka dig att dela med dig lite. Det räcker så gott med en promille eller så, för du kan aldrig inbilla mig att du hinner sätta sprätt på alla dessa sedlar innan du knackar på Pärleporten. I och för sig har du nu lämnat Investor, men plussar man din samlade förmögenhet med dom 900 miljoner som sytts ihop till din ålderdomsfallskärm, behöver inte du bekymra dig om att en snödriva kan ända ditt liv.

Av Lena Vikberg 15 feb 2002 17:31