Dags för Gundeförvandling för Elofsson

Tro inte att de olympiska vinterspelen alltid varit i XXL storlek som vi nu ser från de XIX spelen i Salt Lake. Vinter-OS avgjordes första gången 1924 och fortfarande 1980 i Lake Placid, USA, var spelen landet idyllien jämfört med 2002.

Jag var med 1980 och kan bjuda siffror från forntid, så känns det, jämfört med nutid.
I Lake Placid med 3 000 invånare, fanns 1 072 aktiva på plats som tävlade i 38 grenar. Från media kom 3 983 personer.
Salt Lake: cirka 2 500 aktiva, 72 grenar, 11 187 personer från media.
TV-intäkterna 1980 var 21 miljoner dollar. 2002: 737 800 miljoner. Dollar, alltså.

1980 kostade spelen 3,8 miljarder kronor att arrangera. 2002 är det sex gånger så dyrt.
Fast då, när morfar var ung, var terrorister något vi slog upp i lexikon och 11 september fanns inte ens i drömvärlden.

Vi gick och kom som vi ville i mediecentret, något så anspråkslöst som byskolan. Några metalldetektorer fanns inte i sinnevärlden.

Men transportväsendet bröt samman. Inte undra på. Så här svarade taxichauffören på min fråga hur många bilar som var i trafik:
"Fyra, som vanligt. Nu ska vi tjäna pengar".

Inga andra taxichaufförer var välkomna. Likadant resonerade de lokala bussbolagen. Människor höll på att frysa ihjäl på väg till och från tävlingar. Inte förrän myndigheterna förklarade Lake Placid som katastrofområde blev det bättring.

Sveriges historia är dess skidkungar har någon myntat. Och visst - i modern tid har vi haft kungar som Mora-Nisse, Sixten Jernberg, Assar Rönnlund, Sven-Åke Lundbäck, Thomas Wassberg, Gunde Svan och nu Per Elofsson.
Plus en drottning. Toini Gustafsson tog två individuella guld i Grenoble 1968.

Mina OS-minnen handlar mycket om snoriga längdåkare.
Den oförglömliga duellen Thomas Wassberg-Juha Mieto Finland över 15 kilometer i Lake Placid. Wassberg vann med en hundradel av en sekund. Det är så litet att du inte ens hinner säga en hundradel. I centimeter: 4,5.

Aldrig hade någon erövrat en OS-medalj med så liten marginal, ingen har gjort det i fortsättningen heller. Reglerna ändrades. I fortsättningen fick ingen vinna så knappt.

Wassberg deltog i ytterligare två spel. Duellen mellan honom och Gunde Svan över 50 km i Sarajevo 1984 är klassisk. Gunde hade inför femmilen tagit guld på 15 km, brons på 30 och liksom Wassberg varit en av guldmännen i stafett. På de individuella distanserna hade Wassberg kammat noll.

Gunde ansåg, med rätta, att han var värd att åka i fjärde och sista startgrupp. Den som åker i sista gruppen har förmånen att åka på de andras tider. Men Åke Jönsson, förbundskaptenen, satte Gunde i tredje grupp, Thomas i den fjärde.

I mål grät silvermedaljören Svan av ilska. Guldmedaljören Wassberg hade besegrat honom med 4,9 sekunder. Guldmedaljörens handslag och ord till den besegrade var ringa tröst:
"Grattis, grabbjävel, till medalj på alla sträckor!"

Svan hade vid den tiden nyss fyllt 22, Wassberg skulle strax fylla 28.

Hur tänkte Åke Jönsson? Jo, om jag sätter Wassberg i sista grupp är jag säker på två svenska medaljer. Om Wassberg åker i tredje grupp är jag inte säker på att han får den inspiration som behövs.

För Sverige - för två medaljers skull.

Efteråt satt jag med Gunde på hans rum. Han, den nya skidkungen, ansåg sig lurad på guldet.

Gunde och Thomas blev aldrig nära kompisar trots att de var i samma landslag över två OS och två VM. Rivaliteten var stor. Men de respekterade varandra.

Så länge Thomas fanns i landslaget - han slutade efter Calgary-OS 1988 - var det han som var kungen. När någon journalist slängde ur sig en fråga till vem som helst under presskonferensen var det alltid Wassberg som svarade först. När han sagt sitt fick de andra komma till tals.
Sen tog Gunde över.

Längdlandslaget är nu i samma situation som under OS 1988. Ingenting fungerade för längdåkarna under de två första distanserna. Krisen stod inte bara för dörren, den var redan inne i rummet.

Så vände allt. Gunde vann femmilen och var så glad att han för första gången i sitt liv firade med både kaffe och tårta. Jo, du läste rätt. Renlevnadsmannen Gunde hade smakat kaffe nån gång, liksom unnat sig en tårtbit. Men kombinationen både och, ja, då fick det vara något speciellt.

Det var förresten efter det loppet pånyttfödde Gunde sa att det kändes som om han hade haft champagne i benen under loppet, så yster kände han sig.
Det kan du väl inte säga, du som aldrig druckit champagne, påpekade jag.
- Nej, men säg sockerdricka då, utbrast Gunde.

Nu har bara Per Elofsson ett lopp på sig att genomgå en Gundeförvandling - femmilsloppet lördagen 23 februari.

PS. Undertecknad har bevakat fem vinter-OS som reporter för Expressens räkning.

Av Göran Söderlund 14 feb 2002 17:14