Cheferna måste börja ta ut pappaledighet

När jag började på mitt före detta arbete var jag på väg att avveckla mitt företag, det hade inte gått bra och vår son skulle födas 6 månader senare, så jag var verkligen i behov av ett arbete. Blev erbjuden jobb av den svenske kontorschefen på ett företag som jag gillade och personalen kände jag sedan tidigare. Det kändes verkligen kul att få det erbjudandet.

Så kom haken. Den holländske vdn, som sitter i Holland och är 55, hade ett krav. Att jag skulle ta endast en månads pappaledighet. Vid den tidpunkten visste jag inte vad lagen säger, att en arbetsgivare inte får begränsa föräldraledigheten, så jag gick med på det. Idiot.

När det väl blev dags för mig att meddela min chef att jag skulle vara pappaledig, tog jag reda på vad som gäller. Jag sade att jag ville vara ledig längre än min månad, och hänvisade till lagen, jag ska vara ledig i sju månader. Okunnig som min chef var på detta område blev han ställd, och undrade varför. Sade som det var, att min son är det viktigaste som finns och det här är bara ett jobb. Det förstod chefen, men han var ju bara en mellanhand.

För mig var nu ärendet över, trodde jag. Men företagets holländske vd flög i luften när han fick reda på vad som hade hänt. Vad menade han jag? Varför ska han vara hemma, han har väl en fru som kan ta hand om barnet? Till saken hör alltså att det här är en man vars liv är jobbet, och varför vara ledig när man kan jobba. Och framför allt, varför vara ledig med sitt barn?

Företaget kom tillbaka med ett erbjudande, du får två månader hemma med din son. Vänta här nu, jag har sagt att jag ska vara ledig sju månader och ett företag har inget att säga till om vad gäller det. Efter några sittningar till med min chef var det nu klart. Jag hade tackat nej till "erbjudandet" och framhärdat med mina sju månader.

När det så bara var mindre än två veckor kvar till att jag skulle börja jobba igen, fick jag och mitt fack en kallelse till företagets jurist angående en omorganisering av företaget. Jag visste att företaget hade gått dåligt under min frånvaro. Väl där visade han upp den nuvarande organisationen och sedan den nya. I den senare var jag den enda som inte hade någon titel efter namnet. Orsaken var att min tjänst skulle dras in. Men jag blev erbjuden ett annat jobb, som receptionist. Från produktchef/marknadsansvarig till receptionist? Kändes inte riktigt lockande, vilket var tanken. Jag föreslog några andra tjänster som jag kunde tänka mig, då de som innehade tjänsterna var anställda efter mig. En arbetsgivare behöver dock inte erbjuda den tjänst som är mest lämplig vid en omorganisering, vilket var tydligt i mitt fall.

Nåväl, facket förhandlade fram ett bra avgångsvederlag, satt dock långt inne hos företaget. Finns inga pengar var budskapet, trots att året innan var deras framgångsrikaste hittills.

Så här efteråt tycker jag att det var bra att jag fick sluta på företaget, hade ändå tänkt sluta med tiden då jag inte kunde identifiera mig med rådande attityd. Jag läste in min mattebehörighet under hösten och pluggar nu på universitetet till civilekonom.

Jag kommer inte att söka mig till små företag där kunskapen om personalfrågor är minimal, när mina studier är klara är det större företag som gäller. Min första fråga vid en anställningsintervju kommer att vara hur företaget ser på föräldraledighet. Om inställningen är fel, är företaget ointressant för mig. Fler barn, det ska vi skaffa så jag vill inte hålla på och tjafsa ännu en gång.

Hur kommer man då tillrätta med problemet? Fler män måste ta ut sin ledighet, och gärna vara hemma en längre period. Och fler män på ledande positioner inom företag måste ta ut sin ledighet, först då sker en förändring i inställningen hos många arbetsgivare.

Hur nå dit? Ändra attityden hos män, få dem att förstå vad de riskerar att missa om de inte utnyttjar sin rätt till att vara ledig med sitt barn. De får uppleva en vardag som de knappt känner till och framför allt får de en fantastisk kontakt med sina barn.

Även om standardargumentet är att mannen tjänar mer än kvinnan, så är, i mina ögon, valet inte svårt. Om man får en sämre ekonomi under en period är inte det hela världen, det gäller ju inte för evigt utan bara några månader av ett liv.

Av Thomas Eriksson 13 feb 2002 14:36