Fem dikter från Pelikan

ÖDE LIV PÅ ÖLANDSGATAN

Jag var nyss en ung man med
god min; jag hade en god doft i
mitt liv och mat för miljoner
i mitt kylskåp

Jag hade flickor som det inte var
skräp med; jag funderade
ibland, men bara på mäktiga saker

Jag var så rik att jag inte
kände något vemod alls
när du gick

Sen vaknade jag en dag
och kylskåpet var tomt

Så jag gick bort till sushin
och sen till Pelikan, där jag
nu är trevlig tills det blir fylla,
suck, säng, trött, idiot

Den som vill kan få säga att jag är
söt och kul

Men när pojkar står nakna och fattiga
under himlen blir de ironiska
och äter sushi på Ölandsgatan

---

THE PELICAN LOOSER

Kan man tänka sig att jag jämt
ska förlora allt!

Finns det ingen förskoning?
Var god susa i mina ådror lite till

Det är grovt sagt, men du är som
elektriskt socker i mitt blod

Och jag är inte den förste här som ber
dom stänga av natten

Inte den förste här som kvider om
gråt, natt och sår

Men det finns bara jag som
ber på mina bara knän om dig

---

PELICAN POSSIBILITY

Beundra inte mina muskler,
eller min så kallade karisma

Beundra inte min "kärlek",
den är ingenting värd; nej tänk
om det var som förr med
höviska passioner, flämtande
romanser, och en framtid som
man fick leta efter i himlen eller
på dödens fält!

Men så är det än i dag, säger
du flämtande av
skratt

---

FLOPP PÅ PELIKAN

Jag bara frågar: vilken galen måne
lockar med salighet i denna
stumma söta natt?

Det var väl vackert sagt? Men stopp,
det är allvar, jag vill inte fly in i
sex eller vin, jag har bara ögon
för din nästipp

Det är ett sånt skimmer med dig,
jag vill något, vill dig något; är
det din örsnibb eller fjunen vid
din tinning?

Jag vågar inte säga det, för det är
säkert pekoral, men jag njuter av
doften av din själ

---

KRISTALLEN DEN FINA

Kristallen den fina är
snäll mot de sina; ibland

gick du hem med mig och
bara öppnade dig; du

öppnade mig och jag kunde
bara inte längre slänga

tomheten i sopnedkastet

Av Leif Dahlgren 30 jan 2002 09:50