Behövs politiska partier?

Jag har inget större förtroende för något av Sveriges nuvarande riksdagspartier. Ändå anser jag att de politiska partierna behövs. Jag ska förklara varför.

Efter riksdagsvalet i Danmark, där några partier med invandrarfientliga förslag kom till makten, frågade tidningen Arbetaren: "Varför tror du att danskarna röstade som de gjorde?"

Poeten och idéhistorikern Mats Barrdunge gav ett intressant svar:
"Det är förstås ett växelspel mellan folk och politiker. Men det är ju inte folket som tar initiativet i den politiska debatten. Därför tycker jag att politikerna får ta på sig ansvaret för det här valet.
Men samtidigt får man akta sig för att göra folket till oskyldiga eller till offer. /---/ Folket har ett ansvar för de tankar som de bär på. Det som är viktigt är att vi lär oss att disciplinera våra tankar och inte bara släppa efter för alla dunkla impulser som vi alla drabbas av i hårda tider."

Mats Barrdunges svar pekar på en av de viktigaste rollerna för ett politiskt parti. Nämligen att det ska kunna leda och påverka opinonen. Ett partis representanter måste kunna argumentera för den samhällsutveckling de ser som önskvärd, också när det är obekvämt. De måste kunna peka ut en riktning mot en bättre värld, och därmed i någon mån fungera som visionärer. Här ser vi också omedelbart ett av de grundläggande problemen med det svenska partiväsendet, att det är länge sedan de flesta politiska partier på ett trovärdigt sätt bar fram en vision. Vänsterpartiet och miljöpartiet försöker fortfarande.

Socialdemokraterna har inte bidragit mycket på idéernas område sedan Olof Palmes tid. I stället smyger de igenom viktiga samhällsförändringar, som till exempel Sveriges ansökan till EU. Men de måste kunna ta debatten och argumentera för sin sak, annars sviker de sitt uppdrag som politiskt parti.

Den andra viktiga rollen som jag urskiljer för ett politiskt parti är en förmåga att kunna se helheten. Ett parti som tar ansvar för samhällsutvecklingen måste kunna lägga förslag som hänger ihop. Det fungerar inte att samtidigt ivra för sänkta skatter och höjda utgifter, till exempel.

Ett parti som strävar efter sammanhang och ansvar på det här sättet anses regeringsdugligt men gärna lite tråkigt. Det är en sits som socialdemokraterna länge har befunnit sig i. Länge var Göran Persson rikshushållaren utan någon särskild glans, även om hans och socialdemokraternas popularitet i skrivande stund verkar vara på väg uppåt. De borgerliga partierna har enligt min mening problem på den här fronten, då bägge deras regeringsperioder i modern tid har slutat med gigantiska budgetunderskott.

Den tredje rollen jag ser för ett politiskt parti är på sätt och vis också den viktigaste i dag. Det handlar om att kunna entusiasmera människor och ordna konkreta aktioner. Att det är så viktigt just i dag beror på den utbredda politiska apatin och handlingsförlamningen som måste brytas. Inget av riksdagspartierna är enligt min mening bra på detta.

Men just här finns den stora chansen för de politiska partier som i dag inte är representerade i riksdagen. De har nämligen möjligheten att avvika positivt från det allmänna mönstret av överdrivet politiskt taktiserande och försiktighet. Under EU-toppmötet i Göteborg var det ett litet parti, Rättvisepartiet Socialisterna, som var det mest drivande bakom flera uppmärksammade aktioner, kanske framförallt Antikapitalistmarschen.

Efterspelet till Antikapitalistmarschen var på kort sikt inte gynnsamt, då opinionen vändes mot aktivisterna, men i efterhand ter det sig alltmer klart att polisen bröt upp den fredliga demonstrationen och därmed bidrog till att skapa kaoset på Avenyn.

En intressant effekt av Antikapitalistmarschen är att många som var på platsen blev politiskt medvetandegjorda och definitivt tog steget över i det protesterande lägret, då de med egna ögon såg polisens tvivelaktiga agerande.

Det är verkligen inte alla aktioner som blir lika uppmärksammade eller slutar med sådana våldsamheter. Rättvisepartiet Socialisterna, som jag själv sympatiserar med, jobbar med många oglamourösa frågor, som att motarbeta privatiseringarna i Stockholm och genom namninsamlingar och andra aktioner protestera mot nedskärningar inom skola och sjukvård. Utåtriktade aktioner av den typen är viktiga för att bryta de utbredda stämningarna av apati hos medborgarna.

Sammanfattningsvis anser jag att de politiska partierna har i huvudsak tre viktiga roller, nämligen att:
*leda och påverka opinionen
*se till helheten
*entusiasmera och organisera aktioner

Inget av detta kan ersättas med en Internetbaserad knapptryckardemokrati. Den typen av omröstningar gäller bara enstaka frågor och kan vad jag förstår inte leda till något helhetsgrepp på samhällsproblemen. Internet är ett bra redskap för debatt och opinionsbildning, vilket ju Sourze självt är ett lysande exempel på. Men det kan inte ersätta de politiska partiernas komplexa roll.

Av Andreas Björsten 30 jan 2002 09:14