A Day In the Life

Det finns inget ämne som folk ljuger så mycket om som sex. Ingen ser på porr, men när Filmnet slopade sina porrfilmer förlorade de massor med kunder till TV1000.

Unga feminister saboterar affischer för H&M. Unga kvinnor köper ändå bikinis och underkläder på H&M. Förnedrar de då sig själva? Hur vill de unga feministerna att de unga kvinnorna skall klä sig? I hela baddräkter? I överdimensionerade underkläder? Inget av alla de budskap om hur kvinnor är och vad de tycker verkar stämma med verkligheten. Ta en sån sak som att klä sig i kvinnoförnedrande kort kjol och att på ett kvinnoförnedrande sätt framhäva sina behag.

Sommaren 1999, på Frankrikes nationaldag, blev jag varse en kvinna i trettioårsåldern på pricken lik Annika Jankell för övrigt inne på ICA i centrum iförd något som jag inte vågade kontrollera vad det var. Jag blev helt enkelt för generad, men gissade att det antingen var en lång t-shirt eller en extremt kort kjol.

Senare på torget vid kebabkiosken såg jag samma kvinna med två lintottar i tre- och fyraårsåldern eventuellt en pojke och en flicka; jag glömde att kontrollera i släptåg, rullande en kundvagn mot en lyxig Audi eller BMW slarvade med kontrollen där också på parkeringen.

En alldaglig kvinna vid ett bord kastade en blick på den lättklädda, vackra kvinnan och fällde en kommentar till en alldaglig man på andra sidan bordet och skrattade till, vilket också den alldaglige mannen gjorde fast det lät inte äkta.

Jag såg att blusen på den vackra kvinnan med den extremt korta kjolen ja, jag såg att det var en kjol nu bara var knäppt med en knapp och att den glipade, så att man såg att hon inte hade bh, och jag var extremt tacksam för att jag hade på mig mina små runda solglasögon, som fick mig att se ut som min japanske filmidol Takeshi Kitano, den stenhårde snuten i Hana-Bi. De tjänade även just då som ett slags suspensoarer för mina ögonglober!

Men nu till frågan: Förnedrade den där kvinnan sig själv? Var hon ett offer? Eller var det jag som förnedrade henne med mitt - om än dolda - intresse? Jag kan ärligt säga att jag tittade upp i luften ganska mycket och däremellan vände mig om och förde ett hycklat samtal om kebabpriserna med mannen i kebabkiosken.

Till min fasa kom kvinnan gående mot kiosken, men jag svär, jag tittade snett neråt hela tiden, vilket kanske såg konstigt ut. Som väl var ville hon inte skälla på mig för mina tankars skull, vilket jag för en kort paranoid sekund fruktade, utan bara tigga en servett till ena lilltotten som spillt glass på sig. Naturligtvis borde en 50-årig man skämmas för att se med tillkämpat ointresse på en vacker, lättklädd 30-årig kvinna. Även om 90 procent av alla 50-åriga, heterosexuella män skulle göra likadant.

Alltså skämmas för att ointresset var spelat. En 50-årig man skall bara se på jämnåriga kvinnor. Eller äldre. Annars är han patetisk. Om han inte heter Bill Clinton eller Michael Douglas.

Problemet är bara att många medelålders kvinnor hellre tittar på yngre män. De ser sällan åt män över 40. De behandlar dem som vita förr behandlade svarta i den amerikanska Södern. Bemöter dem med utstuderat förakt - om de inte har ett intressant yrke, är stiliga eller extremt manliga. I synnerhet ljushyade nordeuropéer behandlas enligt denna modell.

Tre exempel på detta: 1 DN-artikel om två invandrarkvinnor som "sågar den svenske mannen".

2 Mian Lodalen, lesbisk vänsterfeminist, menar att medelålders, heterosexuella nordiska män inte går att lära till att bli bättre älskare hur kan hon som flata veta det?.

3 Petra Östergren, queer filosofiskt, dömde ut medelålders, heterosexuella, nordiska män som hopplöst fast i sina kvinnofientliga, homofobiska och rasistiska attityder. Varför medelålders män i andra världsdelar skulle vara mindre hopplösa framgick inte.

Om jag till exempel köper en cd med Jennifer Lopez för att jag vill ha lite r&b och är pissnödig och inte kan bestämma om jag skall välja henne eller Madonna nej, har inte påstått att Madonna är r&b, men modern pop till skillnad från det jag normalt lyssnar på eller svarta tjejtrion Destinys Child, så fruktar jag att det kan uppfattas som opassande på grund av att jag är 52 och fröken Lopez 32 och sexsymbol.

Men om min fru skulle köpa en cd med Ricky Martin runt 30 och sexsymbol så tas det som något positivt, frigjort och som ett uttryck för att kvinnor skall bejaka sin sexualitet. Jajamensan! De är inte lika äckliga som "gubbar", om man alls lägger sexuella aspekter på kvinnors val av cd-inköp.

Trenden bland sexrådgivare i damtidningar är också att se
allvarligare på manlig otrohet än kvinnlig. Som om båda företeelserna är männens fel! Allt är männens fel! Om en man är otrogen, så är det hans fel; om hans fru är otrogen är det också hans fel!

Malena Ivarsson i AB och hennes kollega i Allas säger sig aldrig vilja moralisera om en kvinnlig läsare förtäljer om ett prassel. I stället blir kontentan av deras svar att om den otrogna kvinnan trivs med det hon håller på med, så finns det ju ingen anledning för henne att sluta. "Du skriver ju att det får dig att må bra, gör dig gladare och snällare mot din man och era barn, så vad är problemet?"

Det är särskilt viktigt att kvinnor "förverkligar" sig själva. En otrogen manlig läsare bemöts däremot rutinmässigt som "rädd för intimitet" "vanligt hos många män" och uppmanas oftare att söka orsaken till sin otrohet i någon brist i sin fasta relation. "Det finns familjerådgivning, krisgrupper för män, samtalsterapi som behandlar sexmissbruk och Casanovakomplex."

Första och andra pris i hyckelklassen tar dock två råd från Malena:

1 En 49-årig kvinna skrev till Malenas sexspalt den de flesta tittar i först i AB:s söndagsbilaga och berättade om sin åtrå till en 15-årig grannpojke, som tydligen visat ömsesidigt intresse för kvinnan, och frågade om hon vågade gå till sängs med den knappt byxmyndige, vilket Malena inte såg några problem med tänk om en 49-årig man skrivit ett sånt brev i stället!.

2 En man skrev till Malena och berättade att han och hans fru oavsiktligt hm gett en manlig gäst, som de pikant nog visste hade en stor bratwurst, sömnmedel, varpå mannen senare hittat sin fru idkande fellatio på den i vanmakt försatte manlige gästens bratwurst. Malena tyckte att det var mindre bra för äktenskapet, att det här måste de diskutera med varandra, reda ut, men tillfogade att man ju inte kunde veta om den manlige gästen gillat den franska massagen eller inte. Hade hon svarat likadant om det rört sig om en kvinnlig gäst med stora bomber som fått sömnmedel av "misstag", och som brevskrivaren idkat spansk massage på under det att hon befunnit sig i vad lagen beskriver som "vanmakt"? Skulle inte tro det.

Kerstin Thorvall, sjuttioplus minst, får minnas alla sina yngre älskare i bokform och alla tycker hon är en kvinnlig förebild. Utom en kvinnlig krönikör på DN:s, knappt av någon lästa, ledarsida, som skarpögt påpekade att om Thorvall varit man och köpt sex av svarta unga kvinnor, så hade tonläget varit ett annat.

Vad jag vill ha sagt? Att jag vill vara en manlig Kerstin Thorvall? Skulle inte tro det heller. Nej, jag vill bara visa hur verkligheten gestaltar sig för mig och hur ofördelaktigt det är att vara medelålders, vit, heterosexuell man. Eller annorlunda uttryck: jag vill bli behandlad lika respektfullt som kvinnor i min ålder utom av arbetsgivare som SAS.

P.S. Tveksam till passusen om Jennifer Lopez och Ricky Martin. Den ger kanske ett väl hämmat intryck, men... tja, man kan få sådana där underliga spel ibland. Kanske en typisk reaktion om man tillhör en negativt särbehandlad minoritet syftande på att vi har ett kvinnoöverskott rent demografiskt i det här landet.

Av Michael Ståhlberg 28 jan 2002 11:03