Vad feminismen kan lära av Fadime

Observera inledningsvis att det jag skriver bygger på tidningarnas rapportering av fallet samt några egna små spekulationer och inte gör anspråk på att vara någon beskrivning av Fadimes familj. Fokus är på de vi eventuellt kan lära oss.

Detta är ett dramastycke - en allegorisk tragedi. På scenen har vi;

Fadime, som representerar feminismen. En ung kvinna som vill fatta sina egna beslut och som tycker att hon är lika mycket värd som sin far och sin bror.

Fadimes far, som representerar patriarkatet. Han är en man som redan förlorat mycket, men det lilla han har kvar av sin makt klamrar han sig fast vid med desperat frenesi.

Vi har Fadimes bror, en ung man som ser sin far klamra sig fast vid resterna av sin makt. Brodern, segregerad invandrare, ser inte heller att han själv har någon möjlighet till andra fördelar i livet och stöttar sin far i kampen för att bevara maktresterna så att han kan ärva dem. Han representerar det framväxande patriarkatet.

Vi har även Fadimes mor och systrar. De representerar de kvinnor som slits mellan omsorgen om de män som de älskar och den syster de älskar. De slits mellan patriarkala värderingar som säger att de inte är något utan en mans godkännande, de vill inte avstå männens kärlek och godkännande. Samtidigt håller de med sin syster, men tycker att hon tar för lite hänsyn till männens känslor. De representeras i den vardagliga debatten av de kvinnor som säger "Jag vill såklart ha jämlikhet men jag orkar/vågar inte göra något själv för att det ska bli så och jag är rädd för att förlora männens gillande, som jag lärt mig är det viktigaste."

Akt 1
Fadime gör revolt. Patriarkatet slår tillbaka så gott det kan med begränsade resurser. När det verkligen gäller står modern och systrarna på patriarkatets sida. Splittringen är total. Fadime finner kärlek hos annan man som står på hennes feminismens sida.

Akt 2
Fadimes man dör. Fadime står ensam utan kärlek. Fadime söker kontakt med Modern och systrarna.

Akt 3
"Pang" Patriarkatet hämnas brutalt och slutgiltigt. De krossar budbäraren men inte budskapet. Alla är förlorare.

På 15 år skulle Fadimes familj försöka genomgå samma förändringar som vårt samhälle gjort och fortfarande gör på 100 år. Det blir en sorts feminismens kamp mot patriarkatet i koncentrat. Kanske är det så här patriarkatet vill behandla feministerna egentligen, och gör om man pressar det för hårt? Vad kan man då lära av det här?

Det första man kan fråga sig är naturligtvis om Fadime feminismen haft det bättre om hon aldrig tagit upp kampen. Visserligen gift med en man hon inte valt själv men i alla fall i livet. Ett liv som en andra klassens människa utan rätt att själv fatta beslut. Men ett sådant handlingssätt hade aldrig lett till förändring för någon. Och Fadime ville förändring. Modigt och helhjärtat kämpade hon inte bara för sig själv utan även för andra. Vad kan då feminismen lära av hennes kamp?

1. Kvinnor måste hålla ihop om förändring ska ske! En fråga som säkert inte är politiskt korrekt att ställa är; Vad hade hänt om Fadimes systrar och mor ställt sig på hennes sida? Flyttat ifrån fadern och tagit avstånd från brodern? En gissning är det troligen inte blivit massmord.

2. Feminismen får svårt att frodas utan kärlek. Det var av kärlek till en man som Fadime gjorde revolt. Ensam sökte hon sig tillbaka till sin familj. Det blev hennes död.

3. Feminismen måste erbjuda attraktiva fördelar för det framväxande patriarkatet. Ingen vill ge upp sina fördelar om man inte får något istället. Segregation, arbetslöshet med mera försvårar för feminismen.Personligen tycker jag att man fokuserar jämställdhetskampen för mycket på vad kvinnor ska vinna och för lite på vad män ska vinna. Alla ska vinna.

4. Det sittande patriarkatet kan nog ? endast övertygas när de ser sina söner leva rikare och bättre liv än de själva gjort. När de ser sina döttrar, söner och fruar dela samma värderingar. Då faller sista befästningen.

Av Anna Linusson 27 jan 2002 17:14