Yttrandefriheten ÄR demokrati

Yttrandefriheten är absolut nödvändig. Jag måste få uttrycka min åsikt, oavsett om den i andras öron stinker. Oavsett om den verkar nervärderande, rasistisk, sexistisk eller bara allmänt korkad. Det är min rätt både som människa och som medborgare. Går jag överstyr med mina idéer och tankegångar tar lagen om hets mot folkgrupp tag i min nacke, och det är gott.

Anna Maria skriver i sin artikel; yttrandefrihet är ett hot mot demokratin, bland annat att: "Yttrandefrihet är bland det viktigaste ett demokratiskt samhälle har. Själv är jag dock tveksam. Total yttrandefrihet kommer inte att leda till någonting annat än obehagligheter". Ett stycke längre ner fortsätter hon "Det finns ännu ingen lag som kan stoppa det systematiska förnedrandet av kvinnors sexualitet som förekommer i porrfilmer". Vidare önskar hon sig i någon form en ny lag som då skulle innefatta "hets mot människogrupp".

Varför leder total yttrandefrihet till obehagligheter? Därför att vi människor kan vara obehagliga. Alldeles oavsett om vi sitter med likasinnade och häckar i en skum bakgårdslokal eller vrålar ut vår "avvikande" åsikt över nätet. Den finns där i alla fall. Den försvinner inte för att den arbetar i det tysta. Och viktigast av allt; den går inte att motarbeta om dess existens får bygga sig stark i det fördolda. Sen måste naturligtvis webbmastrarna se till att hålla respektive sajt rena från sådant som faller under lagen om hets mot folkgrupp. Som privatperson kan jag - om jag hittar dylika sajter - göra som Anna Maria. Kopiera rasistiska inlägg och mejla dom till sajten för att i sista hand polisanmäla om ingen åtgärd vidtas. Sånt kallas civilkurage och är tyvärr en bristvara inte bara hos mig.

När det kommer till det systematiska förnedrandet av kvinnors sexualitet i porrfilmer är det som alltid - tillgång och efterfrågan. Man kan inte lagstifta bort ett mänskligt beteende, det enda man kan göra att försöka ändra på det. Det finns säkert lyckliga horor som gladeligen knullar för pengar, men dom resterande 90 procenten vild gissning, jag känner nämligen inte alla men skulle gissa att siffran är gode hög kunde efter sin pensionering låg pensionsålder, det är inte så poppis med 55-åriga kärringar i den branschen säkert göra samhällelig nytta genom att dela med sig av sina "erfarenheter" i skolor, allmänhållna föredrag, debattprogram i tv etc etc.

Skulle man ändå våga sig på ett resonemang kring inskränkningar mot yttrandefriheten, kommer raskt ett par följdfrågor; vem bestämmer normen för vad som får sägas och var drar man gränsen för "människogrupp"? Ska regeringen sätta ihop en arbetsgrupp där alla minoriteter är samlade och bilda riktlinjerna för vad som ska tillåtas? Får jag bli förbannad på min homosexuelle vän och kalla honom satans bögarsle? När jag blir åthutad med ordet lappjävel, räknas det som hets mot folkgrupp, eller skulle det falla under människogrupp?

Nej, jag är starkt kritisk till ett inskränkande av yttrandefriheten. Främst därför att man inte kan definiera tyckande och tänkade efter en standardmall, men också för att man kan inte lagstadga bort idéer, åsikter och ideologier som avviker från ens egna. Man kan bara försöka slå hål på dom genom en öppen dialog. Vi är individuella individer, med olika tankebanor. Det faktumet förändras inte för att vi inte får säga dom högt. Och som sagt; vem ska bestämma vad som är tillåtet eller inte?

Av Lena Vikberg 22 jan 2002 11:42