Priset för ett djurs lidande 2000 kronor

Pengar. Det är vad det handlar om. Alltid. EU:s exportstöd i pengar gånger djuren som fraktas från främst Tyskland, Frankrike och Irland för att nå sin slutliga destination. Mellanöstern, Nordafrika och Döden.

Dit fraktas dom ihopstuvade som den bunt får, kossor och tjurar dom är. I dagarna många åker dom lastbil och båt, allt för att minska EU:s köttberg. Tvåtusen kronor kostar ett djurs lidande. Tvåtusen kronor i direkt exportstöd plus lite klirr i fickorna hos dom som sköter transporterna.

Väl ditkomna slaktas dom efter den sed som står till buds -utan bedövning. Dom hängs upp i respektive klövar, surras fast med järnkedja, huvudet fixeras och till sist kommer nådastöten i form av en kniv som sticks i halsen. Blodet sprutar, det panikslagna djurets ögon ramlar nästan ut ur sitt kranium och efter ett par minuter har hjärtat inte längre något blod att pumpa runt och djuret får äntligen avlida.

Förbannade rapport som igår kväll lät ännu en vacker verklighet strömma ur min tv. Den tv jag just bänkat mig framför efter en lång dags arbete. På bordet stod min middag uppdukad. Den middag jag inte förmådde röra. Min mage fick nöja sig med cornflakes och mjölk efter mina ögon tårats.

Det räcker nu. Våra griserier mot djurens rättigheter har nått sitt tak och förbanne mig att jag inte tänker sitta på mitt feta arsle och invänta nästa reportage. Först ska jag sätta mig ner och skriva till Margareta Winberg. Hon har ett jobb att sköta och det verkar som hon behöver en spark i sitt feta arsle för att få tummen ur densamma. Jag struntar i om EU är trögarbetat. Hon representerar min röst och den sak hon få framföra.

Sen ska jag ringa till närmsta bonde och köpa det kött jag har så svårt att låta bli att trots allt tycka om. Och gud nåde honom om han inte behandlat sina djur med gräddhandske. Då ska jag spy upp entrecoten över hans köksbord och gnugga in det i dess sprickor.

Av Lena Vikberg 22 jan 2002 12:10