Därför lät inte Persson Sahlin gå

Sahlin har en hållhake på Göran Persson, vår käre statsminister.

Göran Persson tvekade, gick ut med att han lät Sahlin vila ut i lugn och ro och fundera ut sina klavertramp som offentlig person och politiker.

Som jag kan föreställa mig det, så satt Göran i sitt arbetsrum på Rosenbad och småsvor åt Sahlin. Men han vågade inte riktigt.

Denna kvinna var nämligen vice statsminister ett kort tag under Carlsson-perioden, och var högaktuell som efterträdare på den posten, innan hon tog sina kontokort och satte sprätt på dom genom att köpa Toblerone och åka till Mauritius.

Persson var en sketen finansminister, som var hårt kritiserad. Han hade varit med i alla politiska nivåer som finns, från elevpolitisk nivå i skolan till finansministret. Nån statsminister skulle han aldrig bli. Sa folk, han var alldeles för bufflig, menade dom. Det var nåt fel på honom, Mona var däremot rätt person för det jobbet. Alltså hade Sverige fått den första kvinnliga statsminister redan då, 1997.

Mona Sahlin tog sabbatsår från politiken. Hon åkte runt och föreläste. Samtidigt som Persson sa sina klassiska: nej, nej, nej, nej och ja.

Nu var Persson statsminister. efter valsegern 1998 så kunde han utnämna sin första regering. Mona Sahlin kom tillbaka. Persson hade ett förtroende för Sahlin. Och Sahlin för Persson.

Nu är vi tillbaka i arbetsrummet där Persson sitter och funderar ut hur han ska göra. Han tummar hårt på det kolapapper han har i handen, och tuggar frenetiskt.
- Pär, vad tycker du jag ska göra? frågar Persson och tuggar mellan orden.
Pär Nuder, hans personlige sekreterare tittar ut genom fönstret och frågar tillbaks;
- Ja, vad tycker du? Det är en svår fråga att hantera. Pär tittar på hans tummade kolapapper som nu ligger på bordet.

Persson suckar.
Nuder suckar.

Persson ringer upp Sahlin och ber henne komma upp på ett möte om det med körförbudet som Sahlin slarvat med.

Sahlin går med på ett möte och är där i samma rum inom en timma. De samtalar i över en timma och kommer fram till samma sak; hon får stanna.

Inte för att hon är kvinna och att regeringen är ojämlik, inte för att hon är 40 och inte för hennes erfarenhet inom politiken, utan för att Persson också har gjort nåt dumt; som de likaväl skulle ha gjort det samtidigt i affären på godisavdelningen, Mona tar sin älskade Toblerone, Persson provsmakar det mesta av lösgodisen.

Man tager vad man haver.

Av Tomas Lagergren 19 jan 2002 14:12