Nils är en försökare

Nils är 28 år gammal. Han handlar på ICA och jobbar som bilmekaniker i morbroderns firma. Under skoltiden var han inte en sådan som man sa "Ja, han är en klipsk pojke" om. Till synes är Nils en vanlig nordbo som smälter in i allmänheten mycket bra. Men det finns någonting väldigt unikt hos honom. Nils är en försökare.

En försökare är en person som, precis som det låter, försöker. Att vara försökare är inte att tillhöra en ny religion eller att utföra en viss metod eller teknik, utan det handlar bara just om att försöka. Till exempel: En tisdagsmorgon kommer det en ny kund och undrar varför hans Volvo inte låter som den ska, Nils går till bilen och försöker lösa problemet. Så enkelt är det. Istället för att göra saker så försöker man istället. Istället för att hinna klart med städningen och betala räkningarna så försöker man. Istället för att lyckas med fysikprovet i morgon så försöker man göra så gott man kan.

En försökare är inte ute efter att lyckas utan att försöka. Vi lever i ett samhälle som framkallar prestationsångest, i en tid där alla jobb ska göras i projekt det vill säga ett arbete där "arbetsgivaren" bestämt en deadline och då ska det finnas resultat och därmed basta. Mitt i detta samhälle och denna tid vet försökaren en sak, en sak som är så självklart men ack så svårt att fatta: Man kan inte ge mer än vad man har. Så när en försökare ger sig ut på ett projekt eller ett hopplöst fysikprov så är hennes första tanke inte "hur ska jag hinna med det här?" eller "hjälp!" utan det första hon gör är att försöka - med det hon har.

Vi lever också i ett samhälle där målet är betydelsefullare än vägen. Allt handlar om målet, att lyckas, att tynga ner hyllan med ännu en trofé. En av de dummaste och sorgligaste företeelserna idag är att man pluggar för att få bra betyg - inte för att lära sig. Det fuskas på proven och tungan är mästare på bortförklaringarnas konst. När Nils var liten struntade han i att han bara fick tvåor och ibland treor, trots att han lade ner en stor möda vid sitt skrivbord hemma. För honom var det viktigare vad han hade lärt sig, och han tyckte att han lärde sig en massa under skolan. Och han visste att han inte kunde ge mer än vad han hade.
För en försökare är vägen viktigare än målet, för det är ju på vägen det roliga händer. Jag kan försöka ge ett exempel från mitt liv: vi var ett gäng som tyckte om att skriva och fick idén att göra en tidning, så vi bestämde ett redaktionsmöte där det bjöds på korv å makaroner billigt och gott. Vare sig om tidningen blev jippie eller något att använda som dasspapper så skulle en försökare inte ta notis om det. En försökare skulle istället se att innan tidningen trycktes på en kopiator så hade vi fått hålla på med något vi alla brann för och även fått en mysig kväll med god måltid och konversation på redaktionsmötet. Så innan vår lilla tidning ens blivit färdig så hade allt varit i försökarens ögon ett vinnande koncept.
En försökare firar segern under vägen.

Men visst blir Nils missnöjd på sig själv ibland. Det räcker ju inte att bara försöka, man måste ju anstränga sig, ibland göra sitt bästa. Försökaren blir bara otillfreds när han vet att han inte gett järnet, inte ansträngt sig så mycket han hade kunnat. Men aldrig bekymrar de sig när de gjort sitt bästa, när de gett allt. Om det inte går vägen går de bara vidare. För de vet att man inte kan ge mer än... ja ni vet.

Allt Nils gör - när han hjälper en kompis som har det svårt eller byter avgasröret på en Volvo eller när han städar så försöker han. Och han vet, han riktigt vet, att han inte kan ge mer än vad han har, göra mer än vad han kan. Nils är nöjd med sig själv, trots hans enkla och inte så anmärkningsvärda jag. Trots att han inte ger så toppenbra råd till sin kompis i nöd eller drar de roligaste vitsarna på jobbet. Nils trivs med sig själv. Och Nils är en lycklig person.

En hemlighet. Att försöka är egentligen ett annat perspektiv på att lyckas.

Av Filip Wlostowski 18 jan 2002 10:34