Mina hjältar

Göran Kropp och Ola Skinnarmo må vara modiga och spränga gränser som de flesta av oss aldrig skulle drömma om att utmana. Likaså finns det en viss fascination i en idrottsprestation eller en människa som lyckas nå rikedom och berömmelse. Lite mer avvaktande blir inställningen till Hollywoods uttjatade bild av Hjälten i form av en före detta kroppsbyggare eller en effektiv massmördare vid namn Rambo. Det spektakulära rymmer flera dimensioner, men oftast så är det inget annat än just spektakulärt.

För om jag skulle definiera vilka mina hjältar är så hamnar ovan nämnda i skuggan.

Mina hjältar är kvinnan som bryter sig loss från ett destruktivt förhållande och skänker trygghet för sig själv och sina barn, eller mannen som lägger undan flaskan och möter livet trots sin ångest och rädsla. Jag ser också, med stor beundran och respekt, på alla de människor som engagerar sig i att ta hand om de sjuka, de gamla och de utsatta och som tagit på sig uppgiften att ge av sig själva. Eller den som ställer sig upp och vågar ifrågasätta orättvisor utan tanke på egoism eller egennytta. Jag ser också med aktning på alla de barn som vägrar vika sig för ett omänskligt bemötande och bråkar, stökar och lever rövare för att visa sin rätt att få bli bemötta med kärlek, respekt och trygghet.

Att bli beundrad kan aldrig vara ett mål, även om det verkar vara strävan för allt för många. Men oftast döljer det något annat. Hur beundrade vi är blir kan det aldrig kompensera saknaden av att inte vara bekräftade, ja, till och med älskade.

Och nog kan det vara så att bli hjälte kanske inte fyller något direkt ändamål i sig, men som symbol blir det en målande beskrivning av mod och kraft.

Därför skulle jag vilja upplyfta alla de människor som bärs fram av viljan att göra gott för sig själv och andra och ge dem sin rättmätiga status. Jag skulle vilja upplyfta dem till förebilder som kan visa oss andra vägen.

Modet finns hos de som vågar agera trots närvaron av rädsla och att bestiga ett berg baklänges på en enhjuling utan syrgastuber ter sig en aningen befängt om man jämför med de som vågar möta allt som livet innehåller. För ibland kan det vara tillräckligt hjältemodigt att vara människa och leva.

Av Per Poulsen 18 jan 2002 10:00