Hej, solen börjar komma fram

Luften utanför är frisk och klar, det känns tydligt genom de flera centimeter stora ventilationshålen i karmen som uppkommer när fönstret är några centimeter snett. Bra för ventilationen. Och hälsan, säger de. Fast konstigt nog är finns här ändå några av de mögligaste rum jag sett. Ryssarna har gjort byggande till en konst. Man får försöka lära sig av dem.

Teet är hett. Vad skulle en ryss ha gjort? Kyler ner det med en skvätt vodka. Försöker lära mig. Honungen smakar surt. Eller om det är för att jag inte diskat glaset på mycket länge, eftersom vi inte har vatten i kranarna. Havet är nära, 50 meter, men det lär vara världens skitigaste vatten. I ett hav.

Tur det är mörkt på kvällarna, så ingen ser vilka behov som uträttas i buskarna toaletterna fungerar ju inte. Däremot luktar det. En pikant skillnad i lukt mot den vanliga hemtama doften av brända sopor. Fortfarande för varmt te. Hmm...

Ligger hemma med stukad fot; högläge på kudde på stol. Kudden är enormt smutsig, blir inte renare av kontakten med min kropp. Kanske innehåller kudden kemikalier som gör att den inte behöver tvättas? Häller i lite mer vodka, fast teet är lagom varmt. Försöker lära mig. Kudden verkar vara stoppad med örnfjädrar. Eftersom jag bor i sviten är det nog en lyxkudde, men den är inte skön att sova på. Hur klarar ryssarna sånt? Hmm, lite mer vodka. Man försöker lära sig.

Radio Maximum. Roxette. Enligt programledaren de rikaste människorna i Sverige. De försöker också lära sig.
Hur kan ryssarna sova på skitiga örnkuddar utan att vakna varje morgon med ögoninflammation, som jag?

Foten känns inte så mycket nu. Men måste nog ta en kopp te till mot huvudvärken. Slog upp ett stort jack i pannan när jag haltade in i hallen, kolsvart, och slog skallen i dörrkarmen. Tände lyst och öppnade dörren åt städerskan, med famnen full av nya sängkläder. Stum tittade hon på lampan, skällde sedan på mig för att jag tänt: "Det är mitt på dagen, det kommer in tillräckligt med ljus när du öppnar dörren!" Pekade försynt på dörrkarmen och min blödande panna. "Öppna ögonen när du går, kanske?"

Sedan fick jag skäll för att min rumsgranne ställt sin väskan på golvet i sitt rum, och dessutom inte bäddat sängen. Jag bad om ursäkt medan blodet koagulerade runt och på mitt vänstra ögonlock. "Gå och tvätta dig, unge man, stå inte där och blöd!" Påpekade försynt att det ju inte fanns vatten, varvid jag fick en indignerad föreläsning om att ledningarna gått sönder och höll på att bytas ut. "Ska du klaga på det också, är inte det bra kanske?" Det höll jag förvisso med om, för när vatten annars finns, brukar det vara i droppform.

Efter en avslutande förmaning om att vi borde lämna tillbaka våra bytta sängkläder snabbare - "alla vet ju att de byts var tionde dag", och en reprimand för att inte varit tillräckligt försiktig när jag stukat foten fick jag gå.

Hur klarar ryssarna att leva med sådana ragator? Tja, man försöker anpassa sig. Lite kallare te har ingen dött av. Inte så mycket te i teet längre, bara.

Har ingen mat hemma. Hungrig. Kan inte åka och handla, får ju inte köra bil, nollgräns här. Blivit alkotestad en gång här, blev utvald i en bilkö som körde för fort. Kan ha haft nåt med mina svenska plåtar att göra, för han skulle på semester till Sverige och ville ha 300 kronor i böter. I svenska pengar. Påpekade att böterna brukade ligga på typ 30 kronor. Då tog han fram alkotestet och sade att herr föraren luktade sprit. Det påståendet är säkert ganska sant ganska ofta om man är rysk trafikpolis, "musor", "sopor", som de kallas här. Och faktiskt även med mig, den dagen, eftersom jag nästan badat i 96-procentig sprit, ty 350 myggbett och brunt vatten ger en hel del mindre fina sår, som är bra att tvätta ibland.

"Jag måste ta ditt körkort, testet visar gult": Påpekade att vanligen blir det grönt om man druckit. "Just, ja, riktigt. Är det säkert att du är nykter? Varför skulle du tugga tuggummi om du inte druckit? Har du verkligen inte några svenska pengar?"

Men här ligger jag. Hungrig och strandsatt. Hur skulle en ryss ha överlevt? Försöker lära mig. Häller ut teblasket och tar en ren vodka istället. Då går strömmen. Stereon blir tyst. Jag hör hur städerskan gormar åt sin medhjälperska utanför dörren. Det låter redan hemtrevligt. Har börjat lära mig? Hon har glasögon över hela ansiktet. Tror de har så stora glasögon för att det är mer ekonomiskt, och de räcker ju längre, de är ändå så billiga 10 kr styck. Samma logik när de slår av lysena på bilarna när de inte möter någon, för att spara på lamporna. Ibland gör båda bilarna samma sak. Då kan det bli problem. Har sett lite sådana olyckor, några gånger först på plats, men de som inte varit döda har mått ganska bra, eftersom de oftast druckit i förebyggande smärtstillande syfte.
Utanför mitt skitiga fönster - man kan se ganska bra genom det, fast nån har målat snett när karmen färglades, utanför det fönstret, i trädgården, står två kostymklädda män och slår mot en avloppsbrunn med slägga och spett.

Strömmen kommer tillbaka. Bedövar hungern lite grann till. Samma Roxettelåt som innan. Bedövar hörseln också. Har inget te längre. Städerskan öppnar dörren utan att knacka för att skälla på mig. Det är någon som inte diskat en tallrik. Liksom den febersjuke Raskolnikov förmår jag inte känna någon tacksamhet för att hon bryr sig om oss så mycket. Får därför dåligt samvete. Måste nog bedöva det lite. Man försöker lära sig.

Tror jag måste halta ut till gubbarna, ge dem något att stärka sig med i arbetet, och hjälpa dem fundera på om öglan i brunnslocket kan vara till nån hjälp för att öppna det. Känner mig plötsligt som hemma. Stänger dörren till rummet, och låser in nyckeln. Solen går i moln. Kommer på att jackan också är inlåst. Rycker på axlarna. Nichevo. Skit samma. I trappuppgången ligger en okänd misshandlad medvetslös man och blöder bredvid en trasig flaska "Vår Vodka". Detta är Ryssland. Har en del kvar att lära mig.

Av Jonatan 18 jan 2002 09:57