Den utopiska snaran

I många delar av vårt offentliga rum däribland Sourze förs det argumentationer som visar på en stark trend mot den utopiska framstegsdrömmen. Det finns de vänster-vridna som vill nå absolut-rättvisa, det finns de ny-liberala som vill nå absolut-effektivitet och det finns de bokstavstroende som vill nå absolut-gud. Det finns feministerna som vill nå absolut-jämställdhet, det finns anarkisterna som vill nå absolut-frihet, det finns miljöaktivisterna som vill nå absolut-hållbarhet och så alla mittemellan-ister som tycker lite av varje bara allting blir bra. Medlemmar ur alla dessa och andra jämförbara grupper hurrar när de hittat något bevis på att världen motarbetar deras utopi, men hävdar envist att den är möjlig, om vi bara tänkte lite mer logiskt, som de gör. Den "goda föresatsen" är att världen är trasig, men går att laga.

Ett mycket gott exempel på detta är miljöarbetet. Om premissen är att jorden är skadad av människans handlande, men att det gick att ändra på om vi bara skärpte oss lite, då är det ju bara att börja ändra på sig. Men hur ska vi ändra oss, låt se, vi använder experter som med vetenskapens hjälp får utreda vad som är fel, och som sedan med logiska argument får övertyga oss andra om hur vi borde ändra våra vanor och våra samhällen. Den logiska argumentationen måste hålla, annars bryter vi av och konstaterar: men vi vet ju faktiskt inte om växthuseffekten finns, det kan ju vara solstormar. Om den logiska argumentationen är bruten upphör vår anledning att ändra oss, vi betvivlar existensen av problemet. Om den logiska argumentationen inte kan brytas, då är vi där: utopin. Den perfekta lösningen är funnen.

De flesta är nog överens om att utopier är omöjliga. Om inte annat av de enkla skäl att vi vill olika saker, mår bra av olika saker och inte vet hur vi ska kunna bli lyckliga. Men även de som bestämt skulle hävda att de inte tror på utopier använder logisk argumentation som förutsätter utopisk framstegstro för att vara giltig. Om a så b om b så c om c så a... allt måste passa, och om det inte passar slinker snabbt någon annan in - AHA! Ni bröt logiken, vår modell är garanterat vattentät, den stämmer, det är Den Rätta.

Varje gång vi tror att vi kan ha ett helt logiskt sammanhållande system hamnar vi i den utopiska fällan. Och hela tiden är vi del av den motsägelsefulla verkligheten, vi utgör den, vi förnimmer den och vi lever den. Finns det inget medlande, mellan vår logik och vår värld, ingen bro?

Eller är vi ohjälpligt utlämnade till vår tro på något bättre?

Av Anna Eklundh 16 jan 2002 10:04