First We Take Graffiti
...then we take the rest.
Visst är det härligt att se att det liberala partiet i Stockholm stad tagit ett rejält krafttag i kampen mot klottrarna och sabotörerna. När kulturborgarrådet Rydell liberal äntligen lyckades stänga graffitiutställningen Södermalm i Stockholm är det inget annat än en första seger i kampen mot klottret som förlamar vår stad och gör oss alla till slavar under all denna text som vi alltid matas med. Låt oss hoppas på en rejäl dominoeffekt. Först tar vi graffitin, sedan all annan kulturterrorism.
Nu kan man inte göra en vacker och ren omelett utan att krossa några ägg. I det här fallet var det närmare bestämt äggen "rätt till individuell behandling" och "oskuldspresumtionen" som gick i kras. Men så är det om man vill ha en vacker stad. Hur skulle det gå om vi lät sådana futtiga principer styra politiken. Därför var det starkt av Rydell att våga ta itu med problemet på allvar och det gör man bara genom att slå hårt och brett mot alla uttryck som har något samröre med konstterroristerna. Att det sedan innebär att man bestraffar helt oskyldiga konstnärer, bestraffar konstnärer som måhända begått brott oklart det där ytterligare en gång och framför allt hindrar stockholmare från ett väldigt ovanligt tillfälle att se ungdomskonst som inte steroidmatats sönder på konsthögskolor är det trista men nödvändiga pris vi måste betala.
Nu är det kanske lite missriktat att kasta ut en graffitiutställning eftersom graffiti inte är klotter utan konst. Måhända ofta tafflig och oslipad konst, men dock konst. Det finns förvisso starka beröringspunkter mellan det fula tunnelbaneklottret och de som målar graffiti i mer konstnärlig form. Båda kulturyttringarna emanerar ur samma mylla. Där kan man även hitta rapmusik, dans, ibland skateboards, någon gång författarskap in spe. Men som sagt, man måste ju slå till brett för att ha någon möjlighet att beivra misshagliga kulturyttringar även när de utövas helt inom lagens råmärken. För att öka chansen för slutlig framgång måste Rydell snarast ta itu rapmusiken, dansen, skejtarna och de hoppfulla skribenterna. Men inte kan vi stanna där. Det allmänna borde ta intryck av liberalernas kamp i Stockholm och göra det till ett credo för hela den offentliga kulturpolitiken. Tänkbara åtgärder är många.
Det har tidigare visat sig att vissa chefer på Sveriges television misstänkts för oegentligheter. I och för sig har ingen fällts till straffansvar men som Rydells kavata ingripande visar är det inte någon förutsättning för ingripande. Med tanke på det samröre som SVT alltså visat sig ha med skumraskhistorier är det bäst att stäng hela skiten. Det är viktigt att ha en "strikt hållning till arrangemang som anknyter" till ekonomiska oegentligheter. Om vi säljer Radiohuset kan vi frigöra pengar till riktiga kultursatsningar i stället. Dramaten och gamla fina Operan kan ju få sig en slant extra. Det är åtminstone konst som inte retar de äldre väljarna.
Det har vidare visat sig att ett bibliotek i en förort till Stockholm för ett antal år sedan bröt mot kopieringsavtalet. Upphovsrättsintrång är allvarliga saker som kan ge samma grad av straff som skadegörelse. Biblioteket måste naturligtvis stängas. Det skulle sända helt fel signaler att låta biblioteket fortsätta som inget hänt efter detta. Vid närmare eftertanke är det bäst att stänga alla bibliotek. Det går inte att utesluta att åtminstone några andra kan begå samma brott. Stäng dem alla! Det är viktigt att ha en strikt hållning. Jag upplever biblioteket närmast som en provokation och ett hån mot oss stockholmare som har upphovsrätter att bevaka. Det tycker inte jag våra skattepengar ska gå till.
Museerna måste förstås stängas. Det har visat sig att exempelvis Moderna Museet och Nationalmuseum har haft nära samröre med rånare. I och för sig mest i bemärkelsen att de blivit rånade, men här måste vi vara strikta. Sambandet är tydligt. Stäng och riv hela skiten.
För resten: Universiteten! Skolorna! Till och med sjukhusen! Brott begårs överallt! Strika hållning måste intas mot "arrangemangen"! STÄNGSTÄNGSTÄNG!
---
Jag har själv röstat på folkpartiet. Inte så mycket för att folkpartiet alltid går rätt, för det gör de inte i till exempel homoadoptionsfrågan tycker jag Fp var sorgligt långsamma. Däremot har Fp aldrig gått riktigt fel och när man tvingas välja ett helt åsiktspaket som ett parti är det en väldigt fin egenskap. Vi går inte alltid rätt, i alla fall inte på en gång, men vi går i alla fall inte helt ner i sjön.
Men så går Stockholms liberala politiker helt plötsligt helt hårresande jävla fel och vad gör man då som väljare? Mästrande guilt by association-resonemang och kollektiva bestraffningar mot oskyldiga medborgare vill jag inte se hos det parti jag röstar på i Stockholmsvalet. Nästa gång röstar jag nog på ett liberalt parti i stället.
Av Mårten Schultz 13 jan 2002 19:19 |
Författare:
Mårten Schultz
Publicerad: 13 jan 2002 19:19
Ingen faktatext angiven föreslå
Artikeln är inte placerad. föreslå