Sahlinism

Inspirationen till en ny folksjukdom har träffat oss medborgare mitt i fejan. Mja, egentligen inte. Den har funnits i snart tio år, men icke desto mindre är den fruktad. Med all rätt. Ty den är farlig.

Symptomen kan tyckas en aning diffusa; en "glömd" räkning här, en annan "glömd" skatt här. Tillsammans bildar en och annan en massa. En pappersmassa som skogens alla träd fått plikta med. Dock ska man komma ihåg att kortanvändandet är en biverkning som förvisso minskar pappersanvändandet.

Kort-kort ja. Längden på klädesplagget beskrivs nog enklast så, eftersom sahlinsmpatienten till sist står där med rumpan bar. Och då blåser det kallt kan jag lova. Betten i rumpan kan orsaka ett och annat svårläkt ärr, men det får man räkna med. Om man nu besitter den kunskapen. Gör man inte det, kan man inte räkna med att få komma tillbaka in i värmen.

Då får man stå ute i snålblåsten och beskåda den stressade värld man blivit portad ifrån. Ett perspektiv som ger en oanade kunskaper och plötslig tid. Tid till att leva som man lär. Tid att lära sig sina medborgerliga plikter ej att förväxla med borgerliga plikter. Fast å andra sidan kanske man inte ska förakta den andra sidan.

Spänningen kanske uppväger allt. Spänningen av att veta. Veta att det förbjudna så småningom kommer upp till ytan, för att beskådas och dissekeras i dagsljuset. Då får man till slut full koll, förhoppningvis. Men lärpenningen tycks utebli och det är en trist biverkning. Dock skattar jag mig lycklig, jag som både har minnet i behåll och tiden på min sida.

Sahliniga är dom som fattiga äro.

Av Lena Vikberg 11 jan 2002 12:15