Drogen heter Sourze

Nu är det väl hög tid att jag slutar förneka mitt missbruk och erkänner öppet att jag är en Sourzinist. Vissa går i gång på elaka pistoler och annat hopkok som gör allt för att efterlikna originalet. Men som sagt, för mig duger bara rena varor.

Redan från första stund grep Sourze tag i mig och de fyra första månaderna var en evig sysselsättning med att skriva, läsa, kommentera. Det var en kick i sig att få vara med i detta djärva grepp som Sourze stod för i det mättade mediabruset.

Jag var som besatt, och i takt med att läsarantalet ökade på mina artiklar tilltog min berusning. Att sedan få kommentarer på det jag skrev ökade ruset, för att inte tala om den kick det innebar att få en artikel illustrerad. Det bästa med denna nyupptäckta drog var att den var tillgänglig dygnet runt, och att den betingade en blygsam kostnad av 300 kronor för tre månader.

När jag sedan blev publicerad i de två första pocketböckerna var jag så nära Nirvana man kunde komma. Jag etablerade också kontakt med andra Sourzinister vilket förhöjde känslan av ruset.

Jag fick även tillfälle att besöka redaktionen - eller själva fabriken om du vill - som till råga på allt ställde till med ett rungande kalas, där det bjöd friskt på dryck, musik och ett trevligt bemötande. Det blev ett viktigt möte för mig, att med egna ögon få möta personerna bakom hela idén; är man missbrukare är det skönt att veta vilka ens distributörer är.

Jag fick också - under bokmässan i Göteborg - vara med på en hejdundrande förlagsfest i Tidens anda, där jag fick ytterligare perspektiv på mitt förhållande till skrivandet. Budskapet lät: "Kom ihåg att allt är på riktigt och så länge du vågar befinna dig där kommer du möta ett rus du aldrig kommit i närheten av!"

Och som ni alla vet så är en missbrukares största önskan att hitta nya kickar, nya domäner att vinkla sin kreativitet på och skapa storverk utifrån. Där befinner jag mig just nu, på tröskeln till Tankens Ständiga Påminnelse.

Nu har det gått ett år och jag kan bara konstatera att det varit ett händelserikt år. Jag har fått ta del av många intressanta, spännande, omtumlande och provocerande debatter och händelser. Det kan låta förmätet att omnämna min relation till Sourze som viktig och nödvändig. Men det är precis så det är; Sourze är och kommer förbli ett inslag i mitt dagliga liv.

May the Sourze be with You

Av Per Poulsen 10 jan 2002 09:23