Fy dig Belinda, Kungahuset behövs!

Jag blir som medborgare djupt bekymrad och hoppas att hennes ledare inte var skriven med allvar, utan endast en yttring av för djupt nyårsfirande. Därför att ett avskaffande av monarkin skulle få långtgående samhälleliga konsekvenser. Mycket större än vad som kan tyckas vid den första anblicken.

Om vi bortser ifrån att de royala medför en viss kostnad som vi skattebetalare glatt hostar upp så skulle det proportionellt inte innebära någon större ekomonisk lättnad om dessa vandrande reklampelare för Svea Rike avsattes. Nej, jag skulle vilja drista mig till att säga tvärtom!

Hur kan jag påvisa att ett sånt skeende vore möjligt? Ja naturligtvis måste jag röra mig i den hypotetiska sfären och komma med antaganden. Men jag grundar dessa antaganden på ett resonemang delvis utifrån en nedärvt mänskligt beteende. Så låt mig för ett par minuter få orera fritt om dom tänkbara följder ett monarkiavskaffande kan få.

Våra vackra sessor är föremål för allehanda spekulationer i veckotidningarnas snaskiga värld. Veckotidningar produceras och läses till största del av kvinnor som vill förgylla sin vardag med inblickar i flärdens värld. Dit hör kungahuset och dess innevånare. Hänt Extra, Se och Hör, Damernas Värld är några av dom blaskor som parkerar på frissornas väntbord och läses till sidorna ramlar loss.

Anta då att sessorna blir avsatta, flyttar till varsin etta i Hökarängen och får jobb som pizzabagare och brevbärare. Synnerligen oglamourlöst skulle jag vilja påstå och det håller nog respektive damtidning med mig om.

Eftersom Kicki blivit nykter, Carola slutat dejta och E-type vägrar vara med på bild tryter naturligtvis löpsedelmaterialet. Upplagan kommer att minska, vilket i sin tur leder till uppsägningar av fast anställda fotografer, som i sin tur leder till motljusbilder tagna av amatörpaparazzis. Det leder i sin tur till ännu färre läsare och i slutändan konkurs. När jag då slinker in på en drop-in salong för att klippa mig möts jag av Ica-kuriren. Ica-kuriren! Efter hopplöst bläddrande ger jag efter femton minuter upp och går skyndsamt ut från salongen. Utan klippning.

Konsekvenserna är i slutändan ödesdigra, inte bara för landets frisörer utan för alla akutmottagningar som kommer att fyllas av folk med kliande eksemfyllda hårbottnar. Landstingets budget kommer att spricka redan efter första kvartalet för att innan årets slut ha totalhavererat. Detta leder till nedskärningar inom vården och ett antal undersköterskor sparkas med omedelbar verkan. Socialkontoren översvämmas med hjälpsökande och kommunernas krismöten avlöser varandra. Scenariot är inte omöjligt och därför skrämmande. Så med andan i halsen går jag skyndsamt vidare till en del som ligger mig varmt om hjärtat.

Naturen. Hans majestät är en yster älgjägare och går varje höst till skogs för att under fotoblixtarnas sken fajtas med dess konung. Man kan anta att Kalle som avsatt regent inte har råd att lösa jaktavgiften som för närvarande kostar en hyfsad summa ej mätt i apanagepengar såklart. Eftersom Kalles pung är tom kommer således älgstammen inte att decimeras i den takt som är önskvärd.

Detta får inga direkta följder. Just nu nej! Men om 20-30 år kommer konsekvenserna att vara ack så tydliga. En älg en annan älg blir många älgar. Eftersom deras benägenhet att springa ut på vägen, gärna framför en bil inte kommer att minska innebär det fler viltolyckor. Fler viltolyckor bidrar till ÄNNU större vårdomkostnader och premierna på bilförsäkringar kommer att stegras markant. Detta undergräver ytterligare privatekonomin och när älgarna ätit upp trädgårdslandets alla salladshuvuden kommer "skjuta-djur-från-badrumsfönstret" bli allmän praxis. Vilket leder till polisinsatser som skulle behövas till andra, mer akuta samhällsproblem. Det blir ett råttrace i samma snabba hjul som kan accelerera utan kontroll. Innan domedagstrumpeterna ljudet alltför högt kan jag tillägga att det kan ta mer än 20-30 år. Har vi tur är vi redan uppe hos Perra vid den tidpunkten. Kanske.

Sist men inte minst, är kungahuset en aldrig sinande inspiration. Mitt extremt låga och taskiga avslutningsnummer "kungatalet; kora mödburgare" kära medborgare till -97 års revy hade aldrig kunnat komma till stånd om inte Hans Majestät levererat såna härliga klassiker. Jag passar på att tacka honom såhär i efterskott och hoppas han förlåter mig för mina synder.

Lena Vikberg.

Ops, jag höll ju på att glömma!
Skulle du veta vem fan Daniel Collert är om inte Vickan fanns???

Av Lena Vikberg 05 jan 2002 15:47