Brev till M

Till M

Det var ett tag sen. Funkar denna adress? Jag har ingen annan som funkar.

Din vän Tomas

Puh, reaktioner på ditt brev.

Det var ju meningen att jag skulle göra nått för dig och du bad mig skriva brev om hur jag har det med berättelser ur livet och det. Jag skall göra det... Jag lovar men kanske inte nu... Det är lite svårt att koncentrera sig lixom efter ditt brev.

Vilket brev alltså. Det kan inte vara lätt att uppleva sånt, inte heller att skriva om det. Jag skyddar mig med att se passager i det där du är mer informativ och det lixom lyser igenom att det som skrivs om inte händer nu. Det är ett mycket starkt brev. Jag blev rädd. Jag vet junte hur du har det nu. Jag bara hoppas att det är lite bättre. Samtidigt kan jag inte undgå att fängslas av historien och kraften i hur det är beskrivet, rent form och språkmässigt. Det är en roman eller ett filmmanus på fyra sidor..... Det är kanske oxå ett sätt för mig att skydda mig själv mot din smärta som är för svår att bära utan att jag gör om den till nått annat. Men... scenerna med dig förtvivlad på flygplatser och med vandringskängor mot orlande snorrar är både epik och action. Jag associerar till åttiotalsfilmer som Hotel St:Pauli och Betty Blue och blir ännu räddare för att det inte skall få ett lyckligt slut.

Jag är nog ändå såpass mognare nu att jag begriper att det inte är som i filmerna med antingen lyckliga slut eller olyckliga. Livet är mer molande, för det mesta lixom småont i ett finger och ibland himla ont värre-värre för en del uppblandat med korta stunder i rus av lycka och fest eller arbete i flow. Det är ändå så som du säger det är - 17 år sen vi var 17 år mer för mig men bra mening. Det vore en katastrof om man inte lärt sig lite sedan dess.

Lite ur mitt liv ändå när jag nu skrivit det jag måste. Jag kom tillbaks till jobbet efter semester i måndags med ingen arbetslust alls. Mitt nya jobb är inte lika kul som det förra sagt förut. Det är svårt att komma igång, jag bara spelar backgammon på nätet och så... Skiter i att arbeta.

Men det funkar inte i mitt jobb för klienterna ser till att man börjar jobba ändå. Igår kom en av mina heroinister och berättade att han hade tagit ett massivt återfall och var redan efter ett par veckor uppe i stora doser. Vi har en planering för hans rehabilitering som innefattar återfall och gjorde som vi kommit överens om - gick tillsammans till avgiftningen för inskrivning våra klienter blir lättare landstingets patienter om vi följer med.

Doktorn på Mariakliniken sa dock att vår plan var för skakig och vägrade skriva in honom. Med följd att min klient nu vill åka på dyrt behandlingshem vilket inte finns pengar till och dessutom enligt min erfarenhet troligen inte kommer att göra någon nytta. Då han när han kommer därifrån löper lika stor risk att återfalla. Vafan, helvetes doktor, som förstör månaders arbete för mig och klienten.

Annars är allt som vanligt. Ungarna cyklar mycket och blir ledsna för att de missat Bolibumpa när de kommer in vår äldste Jonathan har äntligen lärt sig ordentligt efter att ha vägrat cykla efter en vurpa för ett år sen typ. Dennis älskar sin trehjuling men kan inte trampa utan sparkar sig fram med resultatet att hans jumpadojjor nöts ut på ett par veckor för han släpar i tårna i sparktagen. Han har fått en tuta som ser ut som Conny Krokodil i Molly Mus och han tutar hela tiden och matar den med maskrosblad som han säger är sallad.

Ta hand om dig och svara med ett ord eller fler så att jag vet att du får mina brev så skall jag skriva fler.

Din Vän alltid.
Tomas

Ang: tack - Hur det borde vara...

Hur det borde vara kan jag tala om det gör jag sen. Men så är det aldrig. Det går inte att binda samman människor med fiskars andedräkt, med djuprötter från berggrunden eller synen från blinda.... Och väl det!

För vi människor som har manier, depressioner, ångest, hjärtesorg och ibland är ganska lyckliga har alltid ett mellanrum mellan oss som inte kan överbryggas annat än korta tider. När det överbryggs är det med kärlek, konst eller musik eller filosofi. Men dessa starka klister är till sin natur flyktiga och försvinner ut i intet. Kärleken blir kamratskap, konsten blir dammig, musiken blir gamla godingar och filosofin är för svår att komma ihåg. Alla säger att kärleken är evig och det är den kanske men den förändras i ett förälskat förhållande för att man nyktrar till och värjer sig mot sitt barnsliga beteende och det gränslösa som förälskelsen medför. Och väl det.

För vi människor riskerar: om gränslösheten består att göra varandra illa. Hur skulle det gå om man blev förbannad på sin partner när man är omslingrade varandra dag och natt? Vidare... när man förlorar en kär på grund av död eller skilsmässa eller bara genom avstånd får man hjärtesorg... behöver inte prata om det, för vi vet alla vad det är. Om man kommer igenom den, det gör de flesta om man bara tar sig tid att göra det. Finner man att man har viktigare relationer att sköta än de man bara har i minnet. Inte sagt att man glömmer. Men vi är sådana av naturen - vi har inte förmåga att relatera till människor allt för långt borta. Och väl det.

För det finns så många underbara människor att lära känna!
Och nu till hur det borde vara - du borde ha ro - efter sju år. Allt borde vara lätt. Men så är det inte! Fördjävligt och ondskefullt är det. För det är du eller någon annan inte värd. Och väl det. Livet är så.

Till liten tröst antar jag
Din vän
Tomas

Åskväder

De stora ungarna är hos sin far, vi har alltså bara Dennis hemma och då blir det lite lugnare. Igår hade vi planerat att picknicka till middag. Men det kom ett åskväder på eftermiddagen, ett sånt där åskväder som smäller av bara den. Och det regnade så att gatorna svämmade över. Varmt var de oxå som tusan. Det slutade innan jag hade gått från jobbet men vi vågade inte äta ute ändå i händelse regnet skulle börja igen. Vi cyklade före middagen istället. Och det var en så skön eftermiddag att man dog. Efter regnet var det klart och svalt och rent. Du vet hur det kan vara! Man blir som om man duschat kallt. Vi cyklade runt nästan hela Söder och jag upplevde för första gången sedan jag flyttade hit att det är min stadsdel. Det var en dubbel känsla för å ena sidan är det bra att känna att man är hemma där man bor men å andra sidan försvann den där känslan av storstad, fart och att stan är tuff och farlig. Söder blir mindre och närmare...

Sedan åkte vi inte hem utan åt på en indier istället.

På lördag skall vi ha svensexa för Jonas, alla skall va med. Matte, Jocke lillpatt, Christian, Stebbe, Tobbe Krull Pake tror jag oxå och så vidare. Det blir som att vara sjutton igen. Man träffar ju sällan alla tillsammans. Vi skall åka gokart och sen supa honom och oss fulla. Det enda vi inte skall göra är att förnedra honom. Han skall gifta sig i september på landsbygden någonstans där hans tjej har släkt och ingen får komma på bröllopet utan de har en separat fest för polarna i Blackan. Typisk honom att sklija på folk. Men jag skall gå på partyt ändå.

Ha det bra
Din vän
Tomas

Re:Askvader
Lyckonska Jonas, halsa stebbe, jocke, pake, fyr, christian o tobb från mig.
M

koolt alltså

Det var som tusan...! Ha det så bra då. Rapportera ibland. Vilken grej alltså. Är det en segelbåt? Vilken sort, hur stor? Hur är det att segla på de stora haven? Jag har bara seglat i stockholms skärgård och på sydkusten. Äventyrerska.... du gör sannerligen skäl för din titel!
Din vän Tomas

Ang: Re: koolt alltså

Jag blir så imponerad och avundsjuk. Tänk att få segla på de stora haven, det skulle jag vilja göra... " Han dyrkar dig och det behöver du." Alla dyrkar dig, M, visste du inte det vid det här laget? Det är så roligt att höra att du mår bra. Jag har varit en aning orolig. Jag tror att det känns skönare att ha dig i storm på ishavet eller på valjakt i kajak eller nått liknande än med fast mark under fötterna.
Din vän
Tomas

Re: Ang: Re: koolt alltså

Kör hårt!

Re: Ang: Re: koolt alltså

Haru dator på sturup?
Jag blev skyddsombud idag.
Sturup? Jag hänger inte med riktigt. Väntar du på skjuts eller ett flyg. Du skulle väl till österlen? Eller
Tomas

puhuuu

En av mina klienter var här nu och jag nekade honom allt han ville ha. Pengar och apoteksprylar till att lägga om ett sår. Det känns för djävligt, inte att neka honom utan att han gick härifrån... utan att vi kunde komma överens om något. Han är i så dåligt skick att han kan dö när som helst.

Han luktar av urin, t-sprit och kallbrand det är svårt att sitta i samma rum som han, jag kräktes nästan. Om det är kallbrand lever han inte länge om han inte kommer till en doktor. Men jag erbjöd honom att åka till vilket av våra inackorderingshem han ville men han vägrar sånt, jag sa att han måste till akuten med sina sår men han vill inte sitta där och vänta.

Jag skall dra ärendet med min chef och se om vi inte kan ta honom med tvång.
Tomas

Re: Ang: Re: koolt alltså

Jag såg båten... Häääffftig alltså! Jag blir så avundsjuk...
Vi har beslutat att försöka ta honom med tvång. Faxar till polisen nu. Fast de brukar ta ett par dagar innan de har tid att få tag på dem gamla alkisar är inte direkt prioriterade hos dem.
Tomas

Nu ere helg.

Det är skönt! Nu går jag hem.
larvigt att skicka men jag måste dela det med nån innan jag stänger datorn.
Tomas

Av Tomas Åkerlund 03 jan 2002 16:33