Media konstruerar hotbilder

Att endast ett fåtal fall av sjukdomen spridit sig utanför England och att en ytterst pytteliten minoritet bland hundratals miljoner köttkonsumenter drabbats av sjukdomen reflekterade man inte över. Nyheten är dock hur farligt köttet är, inte att något är väldigt skumt med hur djuren behandlas i dagens köttindustri där korna blir galna och livsfarliga.

Jag snabbspolar lite fram till tiden efter 11 september, en dag jag knappast behöver redogöra för. Jag brukar flyga en hel del mellan Umeå och Stockholm med en växande irritation över de nyinförda kontrollerna. Jag tömmer mina fickor, tar av mig bältet och skorna men ändå tjuter det. Efter en snabb koll med en skum pipmojäng släpper man dock mig vidare trots detta. I dagstidningarna skrivs det om säkerheten på Arlanda och de sista minuterna på flygplanen vid WTC, på TV ser jag hur man ska hantera en situation med en kapare ombord. Faktum är dock att i relation till hur många flygningar som görs varje dag i världen skulle inte ens tre störtade kapningsplan årligen utgöra något speciellt hot ens för den dagliga resenären. Trots detta är just kapningshotet en stor nyhet som tas på största allvar, och inte bara i USA utan även i Sverige.

Sedan kommer hotet om mjältbrand. Pådraget var förstås stort i USA som ligger mitt i "terrorkriget" och där fem personer, det vill säga cirka två miljondelars procent av befolkningen, dödats av smittan. Även i lilla Sverige är det dock full rulle. I tidningen läser vi fakta om mjältbrand, hur dödligt det är, hur lätt man smittas och om alla brev som skickats för analys.

För någon vecka sedan var det dags igen. M/S Isabella går på grund och Aftonbladet skriver en artikel om inleds med att "hundratals har omkommit i färjeolyckor de senaste tio åren". När jag läser artikeln märker jag att om man exkluderar Estonia så blir antalet omkomna inte "hundratals" utan 87 stycken, varav sju i en bussolycka på en färja. För att nå denna siffra räknar man inte bara olyckor i Sverige, utan även i exempelvis Grekland.

Varför vill man då skriva en rubrik om de hundratals dödade? Det är rimligtvis inte någon relevant nyhet. Det handlar inte om något systematiskt dödande, det handlar om olyckor. Ganska få sådana dessutom, och olyckor kan man aldrig värja sig från. Någonstans kommer olyckor alltid dyka upp.

Man kan knyta samman mina fyra exempel ovan. Gemensamt har alla dessa händelser att hotbilden att halka och slå ihjäl sig på toaletten hemma förmodligen är större. Media konstruerar hotbilder som skrämmer upp och berör, men inte något som i verkligheten hotar oss mer än, ja just det, vårt halkiga toalettgolv.

Vad handlar då dessa nyheter om? Ja, förmodligen om att folk läser detta och då säljer det. Det är nyheter som riktar sig direkt till läsaren. Av någon anledning tar de flesta lättare till sig då de själva är en av de hotade än om det är någon på andra sidan jordklotet i en helt annan kultur. Det är därför det är "fästingår" i tidningarna varje sommar. Problemet med detta är väl inte att folk ödslar tid och energi på att oroa sig för uppmålade hot. Det är väl knappast värre än att följa dokusåpor eller spela dataspel. Problemet är snarare vad som skjuts åt sidan för nyheter som dessa.

Larmet om galna kosjukan borde rimligtvis ha genererat rubriker om en djurindustri som gått snett, där djuren behandlas fundamentalt felaktigt. Detta sker systematiskt och är inga uppförstorade undantag. Varje köttätare placerar djur i en onaturlig miljö, men hotbilden av Creutzfeldt-Jakobs sjukdom är försumbar. Debatten om flygplan och mjältbrand tar plats som kunde ägnats åt riktiga och avgörande problem. Vad beror det på att USA är så hatat i vissa grupper och kulturer, är det något de bör ändra på? Vad händer nu i Afghanistan och kanske Sudan? Hur skapas terrorism och är det inte de oskyldiga som nu får sina familjer och hus sönderbombade som är nästa generations terrorister?

Jag skulle inför det nya året vilja efterlysa media som vågar ställa frågor om andra än oss själva, relatera sig till dem samt skänka oss modet och möjligheterna att angripa problem omkring oss. Så länge detta hamnar i skymundan hotas vårt samhälles förmåga att analysera och lösa de reella problem som vi befinner oss i och kan förvänta oss.

Av Niklas Berg 30 dec 2001 15:32