Rashygienen i folkhemmet

Innan Maciej Zarembas väldigt uppmärksammade artiklar publicerades i Dagens Nyheter 1997, kände väldigt få svenskar till att de socialdemokratiska "hjältarna" Gunnar och Alva Myrdal var ivriga förespråkare av tillämpad rashygien, och vad värre är, att deras motbjudande rashygieniska idéer hade en enorm genomslagskraft i samhället.

I sin bok "Kris i befolkningsfrågan" från 1934 förordade paret Myrdal bland annat tvångssterilisering av människor, för "utsovring av höggradigt livsodugliga individer". Mellan 1934 och 1941 tvångssteriliserades tusentals svenskar av rashygieniska skäl. De flesta var lågutbildade kvinnor ur arbetarklassen. Även många zigenare och "tattare" steriliserades.

Steriliseringslagarna sammanfaller tidsmässigt nästan exakt med socialdemokraternas 44 år långa obrutna regeringsperiod, åren 1932-1976. Lagarna intiftades år 1934, två år efter att Per Albin Hanssons "folkhem" föddes. De avskaffades först år 1974. Då hade sextontusen människor blivit tvångsteriliserade.

Gunnar och Alva Myrdal - de två svenska rashygieniker som har orsakat absolut störst skada - hyllas dock fortfarande som arbetarrörelsens hjältar, och detta av exakt samma svenska arbetarrörelse som så gärna framställer sig själva som frontsoldater i kampen mot ondskan och mot fascismen.

Hursomhelst, de svenska tvångssteriliseringarna, grundade på bland annat makarna Myrdals motbjudande rashygieniska doktriner, är i sig ett utmärkt exempel på vilka fasansfulla konsekvenser politisk kollektivism och nitisk social ingenjörskonst kan komma att få.

Låt oss exempelvis anta följande, i sig fullt rimliga påstående:

"Det biologiska arvet spelar en icke oväsentlig roll för individen. Begåvade föräldrar tenderar därför att få begåvade barn."

Nå, en anhängare av social ingenjörskonst resonerar nu på endera av följande två sätt. Och vilket av de två sätten han väljer, beror förstås på vilken tidsanda som för tillfället är den förhärskande:

1. "Om påståendet är sant, är det statens uppgift att se till att i första hand begåvade människor förökar sig, och att mindre begåvade inte förökar sig. Det är alltså i så fall vår plikt att instifta ett svenskt rasbiologiskt institut."

2. "Om påståendet vore sant, skulle det ju vara statens uppgift att se till att i första hand begåvade människor förökar sig, och att mindre begåvade inte gör det. Vi skulle alltså bli tvungna att instifta ett svenskt rasbiologiskt institut. Ett sådant institut är förstås oacceptabelt. Därför måste påståendet betraktas som falskt."

På Per Albin Hanssons, Gunnar Myrdals och Alva Myrdals tid resonerade makthavarna enligt alternativ 1, och satte entusiastiskt igång med sin vanvettiga masstvångssterilisering av påstått "mindervärdiga" svenskar.

På senare tid har pendeln lyckligtvis svängt, men följden har istället blivit att många människor betraktar det som oacceptabelt och närmast fascistiskt att inte helt kategoriskt utesluta sådant som att det faktiskt kan förhålla sig just så att begåvade föräldrar ofta får ganska begåvade barn.

Många vänsteranhängare betraktar därför Charles Darwins teorier som ungefär nazistpropaganda. Inte på grund av att dessa läror har ett sådant innehåll i sig, utan därför att vänsterfolket felaktigt tolkar dem som en implicit uppmaning till rashygien av nazi- eller Myrdalmodell. Fast makarna Myrdal nämns givetvis aldrig explicit i dessa sammanhang.

Detta märkliga resonemang är förstås en konsekvens av att vänsterfolk uttryckligen betraktar samhälleliga tvångsåtgärder som en naturlig och nödvändig följd av olika forsknings- och undersökningsresultat: "Bara en pappa av fem tar pappaledigt! Herregud! Vi måste genast stifta nya tvångslagar!" Och så vidare.

För en människa med ett liberalt synsätt på tingens ordning är saken dock mycket enklare. Med en liberal inställning blir resonemanget istället följande:

"Påståendet är kanske sant och kanske falskt, men oberoende av hur det förhåller sig med den saken, skall staten givetvis inte vidtaga några speciella åtgärder, och i synnerhet inte några tvångsåtgärder, som konsekvens av några eventuella forskningsresultat, antaganden eller spekulationer. Så huruvida påståendet är sant eller falskt skall alltså inte tillåtas ha några väsentliga politiska eller samhälleliga konsekvenser alls."

I ett liberalt samhälle riskerar man således överhuvudtaget inte att entusiastiska myndigheter drar igång rashygieniska vansinnesprojekt. Och i ett liberalt samhälle brännmärks som rasistiska inte heller av simpla politiska skäl vetenskapsmän som exempelvis Charles Darwin.

Kollektivisternas befängda idé att det är den politiska maktens uppgift att hela tiden försöka ställa allting till rätta, kan däremot få både absurda och fullkomligt förfärande konsekvenser.

Av Samuel Sirén 28 dec 2001 10:55