Hitler var vänster, inte höger

I september 1919 fick korpral Adolf Hitler order om att spionera på en politisk vänstergrupp som kallade sig "Deutsche Arbeiterpartei", DAP "tyska arbetarpartiet".

Den 12 september 1919 besökte därför en civilklädd Adolf Hitler en ölhall i München, där ungefär tjugofem personer lyssnade till en Gottfried Feders föredrag "Hur och med vilka medel skall kapitalismen elimineras?"

Hitler kände till Feder sedan tidigare: Hitler hade också lyssnat på Feders föredrag "Brytandet av ränteslaveriet". Om sin reaktion på detta föredrag skriver Hitler så här i "Mein Kampf" översatt från tyska till engelska:

"For the first time in my life I heard a principled discussion of international stock exchange and loan capital. Right after listening to Feders first lecture, the thought ran through my head that I had now found the way to one of the most essential premises for the foundation of a new party."

"In my eyes Feders merit consisted in having established with ruthless brutality the speculative and economic character of stock exchange and loan capital, and in having exposed its eternal and age-old presupposition which is interest."

"I began to study again, and now for the first time really achieved an understanding of the content of the Jew Karl Marxs life effort. Only now did his Capital become really intelligible to me, and also the struggle of the Social Democracy against the national economy, which aims only to prepare the ground for the domination of truly international finance and stock exchange capital."

Föredraget i ölhallen i kombination med Hitlers nya studier av Marx blev alltså början på Hitlers långa och "framgångsrika" karriär i det tyska arbetarpartiet, vilket döptes om till "Nationalsozialistische Deutsche Arbeiterpartei", NSDAP nazistpartiet.

I München den 24 februari 1920 höll Hitler ett tal för cirka tvåtusen personer, där han inför den vilt jublande massan läste upp den tjugofempunktsplattform han själv skrivit åt nazistpartiet. Hitler gick igenom punkterna en efter en, och massan vrålade entusiastiskt ut sitt bifall efter varje enskild punkt.

Av dessa tjugofem punkter, som alltså utgjorde nazistpartiets plattform, är nio direkt socialistiska: Punkt 10, 11, 13, 14, 16, 17, 18, 20 och 24. Några exempel:

"Vi kräver att alla oförtjänta inkomster och alla arbetsfria inkomster avskaffas." Punkt 11.

"Vi kräver nationalisering av alla truster." Punkt 13.

"Vi kräver vinstdelning i större industrier." Punkt 14.

"Vi kräver ... expropiering, utan kompensation, av land som behövs för allmänna ändamål. Avskaffande av markhyra, samt förbud mot all spekulation i land." Punkt 17.

"DET ALLMÄNNAS BÄSTA FÖRE INDIVIDENS BÄSTA" Punkt 24.

De nio socialistiska punkterna finns att läsa i slutet av denna artikel. Dock inte hela den kompletta partiplattformen med samtliga tjugofem punkter, för då blir artikeln för lång enligt Sourze regel om max 10 000 tecken.

Efter nazisternas maktövertagande blev den ekonomiska politiken väldigt tydligt socialistisk till sin beskaffenhet:

- Fyraårsplaner för ekonomin infördes. Den första syftade till ökad produktion av stål, syntetiskt bränsle, gummi och importvaror såsom industrifetter. Sekundära och indirekta syften blev till exempel uppbyggnad av fabriker, bostadsområden, jordbruk och så vidare, vilket i sin tur krävde eller i alla fall innebar exempelvis total reglering av arbetsmarknaden och fullständig pris- och marknadskontroll av jordbruket.

- Arbetsmarknaden blev alltså extremt hårt reglerad. Löner, priser, arbetsförhållanden med mera bestämdes väsentligen av staten, det vill säga av nazistpartiet.

- Det instiftades år 1934 en lag vars syfte var att minska antalet aktiebolag, själva symbolen för kapitalismen.

- Bolagsskatten höjdes från 20 procent till 40 procent.

- Nyemissioner stoppades.

- Aktieutdelningarna begränsades.

- Nazistpartiets kommissarie von der Golz förklarade år 1934 att "Varje organisation som representerar arbetsgivarna kommer att betraktas som illegal och bli upplöst, och de ansvariga kommer att åtalas".

- Man ökade företagsledningens makt alltså egentligen nazistpartiets makt på aktieägarnas bekostnad.

- Man angrep direktörernas höga löner och tillät endast bonus om denna var 1 direkt kopplad till resultatet och 2 åtföljdes av "frivilliga" bidrag till den nazistiska "arbetsfronten".

- Man införde karteller och förbjöd viss priskonkurrens.

- Skatteintäkterna ökades från 13 procent av BNI till 22 procent av BNI.

- De offentliga investeringarna ökade från 7 procent av BNI till 26 procent av BNI.

- Man förde en diskriminerande räntepolitik, införde valutaregleringar och osymmetriska växelkurser.

- Räntan på statsobligationsräntor sänktes utan förvarning från 6 procent till 4,5 procent, vilket förstås var ren stöld. Dock av exakt det slag som socialister entusiastiskt brukar förespråka.

- Storindustrin blomstrade eller förföll i direkt proportion till samarbetsvilligheten. Kemiindustrin fr a IG Farben ägnade sig åt medlöperi och belönades, men för stålindustrin gick det sämre: Då den vägrade följa regeringens direktiv om att massproducera stål av låg kvalitet, byggde regimen sina egna stålverk Herman-Göring-verken och tvingade därefter stålindustrin att köpa 30 procent av aktierna vilka dock saknade rösträtt! till ett överpris.

- Småföretag var de verkliga förlorarna under nazitiden, bland annat till följd av högre omsättningsskatt "Umsatzsteuer" och alla olika regleringar som drabbade företagen. I München arresterades tvåhundra affärsägare för att de höjt priserna. Mot varuhusen förde naziregimen närmast krig.

- Privata äganderätten underminerades, exempelvis kunde egendomar exproprieras mot låg ersättning vid byggandet av Autobahn och liknande. Ägarna kunde få viss kompensation om inrikesministeriet på eget initiativ bedömde att det krävdes "orimligt stort offer" av individen. Initiativet fick dock på inga villkor komma från den drabbade själv.

Det bör dock påpekas Hitler inte var intresserad av att direkt socialisera företagen, eftersom han behövde en välfungerande industri för sin militära upprustning. Han gav helt enkelt industrin order, och överlät verkställandet åt dess direktörer. Hitler förklarade det själv på följande sätt:

"Vår socialism går mycket djupare. Den förändrar inte tingens yttre ordning utan inriktar sig på att ordna relationen mellan människan och staten. ... Vad spelar då egendom och inkomst för roll? Varför skulle vi behöva socialisera bankerna och fabrikerna? Vi är istället i färd med att socialisera folket."

Så var det alltså med det.

- - - -

Här följer på engelska de nio direkt socialistiska punkterna ur nazistpartiets tjugofempunktsplattform:

"10. The first duty of every citizen must be to work mentally or physically. No individual shall do any work that offends against the interest of the community to the benefit of all.

Therefore we demand:

11. That all unearned income, and all income that does not arise from work, be abolished."

13. We demand the nationalization of all trusts.

14. We demand profit-sharing in large industries.

16. We demand the creation and maintenance of a sound middle-class, the immediate communalization of large stores which will be rented cheaply to small tradespeople, and the strongest consideration must be given to ensure that small traders shall deliver the supplies needed by the State, the provinces and municipalities.

17. We demand an agrarian reform in accordance with our national requirements, and the enactment of a law to expropriate the owners without compensation of any land needed for the common purpose. The abolition of ground rents, and the prohibition of all speculation in land.

18. We demand that ruthless war be waged against those who work to the injury of the common welfare. Traitors, usurers, profiteers, etcetera, are to be punished with death, regardless of creed or race.

20. In order to make it possible for every capable and industrious German to obtain higher education, and thus the opportunity to reach into positions of leadership, the State must assume the responsibility of organizing thoroughly the entire cultural system of the people. The curricula of all educational establishments shall be adapted to practical life. The conception of the State Idea science of citizenship must be taught in the schools from the very beginning. We demand that specially talented children of poor parents, whatever their station or occupation, be educated at the expense of the State.

24. We demand freedom for all religious faiths in the state, in so far as they do not endanger its existence or offend the moral and ethical sense of the Germanic race.

The party as such represents the point of view of a positive Christianity without binding itself to any one particular confession. It fights against the Jewish materialist spirit within and without, and is convinced that a lasting recovery of our folk can only come about from within on the pinciple: COMMON GOOD BEFORE INDIVIDUAL GOOD."

Av Samuel Sirén 22 dec 2001 09:54