EU-toppmötet i Göteborg

- Stenarna kom bara några meter ifrån... det var oerhört skrämmande.

Det var en av polismännens ord. En av de polismän som stod i klungan av poliser därifrån de dödande skotten avlossades. Detta säger denna man med ett flin på läpparna. Ett nervöst skratt bubblar ut genom hans mun. En tjänsteförmån baserad på auktoritärt maktbevis. En tjänsteförmån av dödande kaliber. En tjänsteförmån som bevisligen är till för att avrätta människor som försöker upprätthålla demokratins hörnstenar. Nödvärn; när lagen bryts av maktens försvarare. Mordförsök, våldsamt upplopp, våld mot tjänsteman; när lagen bryts av demokratins försvarare.

- När man bara sovit 3,5 timme per dygn är det lättare att göra misstag. Man har då inte fullt stridsvärde... Stridsvärde... Polisens egna ord. Polisens strid mot det goda. Polisens medvetna förtryck mot deras underlägsna. Underlägsna i systemets hierarkiska struktur. Underlägsna på grund av lögner och förtal om deras syften och handlingar. Underlägsna på grund av sin frihetssträvande ideologi. Underlägsna på grund av sin avsky mot kapitalismens systematiska förtryck.

Det våld försvarslösa demonstranter utsätts för. De verbala kränkningar försvarslösa demonstranter utsätts för. De mordförsök försvarslösa demonstranter utsätts för. Handlingar som försvaras av massmedia och maktens ockupanter.

Att alltid vara objektiv, neutral, granskande. Det är massmedias uppgift. Men istället för att förmedla sanningen har det mesta undanhållits för allmänhetens kännedom. Istället för att ifrågasätta om skattebetalarna vill sponsra polisens misshandel, förnedring och skottlossning mot oskyldiga, ifrågasätts demonstranternas handlingar, varför Avenyn blev demolerad, varför ungdomar förespråkar aktioner som dessa och vad samhället ska göra åt dessa "ligister" och " terrorister". Istället för att belysa demonstrationernas syfte; att visa sin åsikt om EU och dess utövare, visades demoleringen av Avenyn om och om igen. Istället för att visa demonstranternas kamp för sina åsikter, visades endast vissa av dessas ilska och hat. Så många talare som aldrig fick ut sin åsikt i etern. Tiotusentals fredliga demonstranter som aldrig fick sin närvaro bekräftat.

Polisen säger att de gjorde ett storartat jobb i Göteborg. Att de aldrig tappade kontrollen. De sparkar på dem som ligger. De slår på dem som de redan själva slagit till marken. De försvarar sina brott mot sina egna lagar. De tar sig friheter utöver demokratins gränser. De genar över fascismens gator för att snabbare ta sig fram över demokratins väg.

De är emot maskering. Maskerar sig själva: med kostymer vävda av förtryck, påklädda med ideologisk hjärntvätt och ihopsydda med osynliga trådar till maktens klor blir deras marionettkostymer fullkomliga. De är emot provokativt våld. Provocerar själva med sin brist på logiskt tänkande, sitt hat mot demonstranternas åsikter och sitt fascistiska övervåld.

Gatans lag. Lagen om att gatan ska var fri. Fri för åsikter. I Göteborg tvingades gatans demonstranter i panik. De fråntogs rätten att gå fria på sin gata, de fråntogs rätten att uttrycka sina åsikter. Om inte detta är att tappa kontrollen bevisar det ju bara svart på vitt polisens strategi. Om detta är ett storartat jobb från polisens sida betyder ju det att Sveriges regering anser detsamma genom sin utdelning av rosor.

Några kvarter bort satt EU-regimens grädde. Småpratandes och skrattandes. De symboliska presenterna som kostat skattebetalarna åtskilliga miljoner väntade på att läggas till de andra i den oviktiga samlingen. De symboliska leendena väntade på att få suddas ut, stramas åt för att övergå i mer sanningsenliga miner. Den mästerkockliga maten som förtärdes väntade på att lämnas till sitt öde i komposten efter några få tuggor med de dyra besticken.

Är det värt det? För mig är svaret nej lika klart som att himlen är blå. Men moln tornar ju bevisligen upp på demokratins aldrig klarblåa himmel. Moln som försöker skingras av dem som inte har rösträtt. Av dem som aldrig fick säga sin mening om EU. Av dem som tvingas leva i förtrycket som deras förfäder röstat för. Den fullkomliga demokratin existerar inte, men förhoppningsvis kommer himlen att en dag bli blå. Fri från molnen av frihetsberövande kontrollregim.

Av Josefin Åkesson 20 dec 2001 13:37