Föreslå ändring | Skriv ut | Tipsa | Dela

Hormonella harklingar

Eller vad ska vi tillskriva "påhoppsartiklarna" som nu väller in över Sourze!?

Eller är det kanske TESTOSTERONET!? Hehehe.

Nu är det snart jul och de små hannarna sitter inte precis stilla under korkeken... Nej då, de skuttar och hoppar upp och ner som små ivriga knott.

Vad är det som har fått dem att skutta omkring och kasta skit på varann???

Ja de kanske inte har nåt annat att bry sig om än sig själva så här före jul??? Är de månne oroliga att någon annan ska knipa månadens mest lästa. Jaha får man inte räkna ihop summan av alla läsare... till alla artiklarna... hm...

I alla fall så finns det en massa av allt på Sourze: genialiskt, bra, skit och allt mittemellan - som inom allt!

Gnällspikar finns det oxå... speciellt om nån missförstått vad nån skrivit och så blir det en enda villervalla tillslut.

Sedan hänvisar jag till Lena Vikbergs geniala lista i artikeln "Sourzes skribenter i Kalles Jul" har du inte läst den så leta upp den och läs med detsamma!!! Där finns vi med både tjejer och killar... och en del roliga egenskaper och hur vi uppfattas av henne i alla fall på Sourze... inte alltid att vi tjejer nämns... annars... eller??

Alla kan vi ha våra upp och nedgångar i skriveriet... En del av oss kan kasta oss från samhällsintressanta saker till navelskåderier... eller i princip vad som helst... publikfrierier, personliga påhopp you name it...

Men visst är det härligt, det är ju det som är kul, mixen av människor och texter, det oväntade... blandat med det som måste skrivas även om det kan tyckas självklart!!!

En sak som jag undrar över är varför det tas in artiklar med klara personliga påhopp... till och med namnet på den man hoppar på i rubriken... kanske dags för en diskussion och en ny regel som säger att inte det är tillåtet eller???

Jag tycker att Sourze är som en drog... man måste in varje dag och ha sin dos i skratt, upprördhet eller medhållande och så skriver man vad man just då... har i sinnet... det måste ju bara ut ibland...

Det behöver inte bli en ny klubb för inbördes beundran - sådana finns det tillräckligt av. Men kan vi inte så här nu i alla fall enas om att sluta kasta löjets skimmer över varann, det speglar bara av sig på den som kastar i alla fall.

Kritik positiv, och, eller negativ är bra... det utvecklar, men pajkastning... lämnar bara en kladdig smak efter sig...
det finnns så mycket därute, och inne, som väntar på att få bli skrivet...

Låt det komma. Låt det blomma.

Sjunger: "Nu är julen kommen nu är julen här, lite grå och kulen men ändå så kär..."

Till minne av Tage Danielsson och i andan av Karl-Bertil Jonssons julafton... låt oss alla vara vänner och en enda stor skrivarfamilj.