Skärp dig Slumpen!

Uhm, jag har börjat förstå det nu. Trettiofem långa år lurade du mig men nu har slöjan fallit från mina ögon, och jag ser ditt rätta jag. Ingen vacker syn. Du gör nämligen folkskillnad. Å det grövsta.

Tyst! Innan du öppnar din förljugna mun och så mycket som andas mot mitt håll, ska jag tala färdigt! Att jag ska. Har man tigit så länge som jag gjort, är det fan en rättighet att få tala till punkt.

Jag har misstrott dig förut, men det är ditt senaste äventyr som fått bägaren att rinna över. Vilket jag menar? Jo, den där historien du och Horace pysslade med. Horace? Ha, du vet precis vem jag menar. Mannen som gärna talar i dom fina salongerna. Gubevars, akademiledamot och allt. Just det, nu greppade du plötsligt situationen. Du och han är just ett par fina partners. Fixar lägenheter på Gärdet i Stockholm. Uhm, till brorsdottern och styvsonen. Visste du att det i vanliga fall är 13 års kö för att få lägenhetskontrakt i det området? 13 långa år, har ingen talat om att för dig att tid är dyrbart?

Va??? Försöker du slingra dig? "Hade inget med den saken att göra". Tror du att du för en sekund kan inbilla mig att du stod utanför just den affären? Fel gosse lille. Det vet väl varenda människa, att det alltid är Slumpen som har ett finger med i spelet. Jag menar vem skulle för en sekund tro att Horace, eller någon annan i elitstyrkan, handlar oetiskt. Inte en chans. Han skulle aldrig vara så klantig, han är ju den ständige. Klart att du kurar som en feg stackare bakom kulisserna.

Men du, när du nu var så snäll, kunde det inte ha räckt med det? Ett par ynglingar som får egen bostad, i ett attraktivt område, utan att köa? Nix, det räckte inte och då rinner det över. För jag kan inte låta bli att bli förbannad. Du kunde väl ha sålt dom liiiite dyrare? 300 000 kronor fick brollans dotter hosta upp med, en månad senare blir det bostadsrätt av eländet och nu kan hon räkna med att sälja den för det tredubbla. Mycket pengar blir det. Och det för att du och Horace jobbar ihop. Fusk, fusk, fusk! Man FÅR inte göra sådan folkskillnad! Tror du inte att dom har så det räcker ändå? Visst, att ge bort ett par lägenheter är nog illa, men måste dom bli rika på kuppen?

Nu tror du att jag missunnar folk att tjäna stålar. Inte alls! Det skulle vara kul att ha några extra tusingar att bränna varje månad. Men och nu kommer vi till kritan, vem har gett dig befogenhet att bestämma vilka som på grund av din ynnest ska vara dom lyckligt lottade? Du har inte blivit demokratiskt vald, och kan därför inte på eget bevåg besluta hur det ska se ut. Förstår du inte att du kan ses som en fascist istället för en pacifist? Nähä, du tänkte aldrig på det. Vad bra att jag upplyser dig då. Nejdå, det räcker med ett: Tack Lena, jag ska skärpa till mig.

Istället för att fjäska för dom bemedlade kunde du väl vara kärringen mot strömmen och slumpa till det för dom icke bemedlade. För dom där stackars satarna som sitter i tunnelbanan och på Drottninggatan. Framför sig har dom slitna kartongbitar där det står: Hjälp en hemlös, skänk en slant. Tittar man ner mot dom, viker dom undan med blicken. Rakt ner i den kalla asfalten. Kanske sitter dom och funderar över dig och dina storverk. Kanske sitter dom där och ber att du ska hitta in till deras sfär. Skänka dom en smula av den kaka du så frikostig delar ut åt andra.

Fast det är klart, det blir sällan smulor över. Den fetes bord lämnas ju inte förrän sista unset länsats och landat i hans svullna buk.

Av Lena Vikberg 14 dec 2001 09:36