Häng männen högt!

Ahhhh, det är skönt att vara man! Vi har dom bästa jobben, hög lön, bastukompisar, nätverk och socialt skyddsnät. Kvinnofrigörelsen - tja den är väl bra. Det gör inget att vi drivs med lite i media, att Expressens chefredaktör hängs ut lite värre än kvinnor i samma sits. Det är okej att det är fult att ha en ung fru medan Comviq gör reklam med bedragna män, och Kalles kaviar med drunknande familjefäder.

Eller?

Frågan är om inte drevet gått lite långt? Jag påstår inte att män är perfekta, inte heller att kvinnor över lag är blodtörstiga "go getters" som går över lik för framgång. Men en sak jag undrar är, hur mår egentligen en genomsnittlig 55-årig, nyuppsagd, skild man i Gislaved idag? Och hur identifierar han sig med den ironiska, framgångsrika, vattenkammade storstadseliten?

Inte för att jag är "på väg" någonstans med detta inlägg, ej heller tar jag någon direkt ståndpunkt. Jag säger bara att någonstans i debatten om sextrakasserande chefer och våldtäktsutövande mediapedofiler så har man nog glömt en viktig samhällsgrupp: den vanliga och ofta rätt sympatiskamedelålders familjefadern.

Men det verkar inte som att han riktigt gör sin röst hörd. Men det är ju klart, han kanske inte bor i Stockholm eller ens känner Alexander Bard. Vem vet?

Av Daniel Larsson 12 dec 2001 20:54