Föreslå ändring | Skriv ut | Tipsa | Dela

Antibarn

Jag hatar nog barn.

Jag vill inte ha barn. Jag vill bara inte, inte för att jag inte kan få dem, det kan jag i allra högsta grad och det verkar reta upp en del personer, mest de av manligt kön. Egentligen knullar man ju för reproduktionens skull, och knulla utan att vilja föra släktet vidare verkar för dem helt befängt. Jag har inga moderskänslor, när mina väninnor säger med en suck och längtan i rösten; "Åh, titta vilken söt bebis", känner jag ingenting. Möjligtvis olust och äckel.

Visst jag kan tycka att den där ungen är rätt schysst att titta på men inget jag vill ha själv. Fan vilken korkad brud, tänker du kanske, att vara mamma, det som är så fint. Visst, men inte för mej. Jag vill inte. Det är inte min roll att vara mamma, byta bajsblöjor och vara moderlig. Jag kan inte det, jag har inte de egenskaperna. Men du är ju kvinna tänker du. Jag jag är kvinna, jag har fitta och slida och moderkaka, ja hela konkarongen finns inuti mej, allt jag behöver är bara en schysst kille som vill spruta in i dej tänker du. Bara tanken på att något skulle växa i min mage, beröva min livsenergi, ta av mej för att kunna bli den eller det, hon eller han. Jag håller med om att det verkar jävligt kul att ha en liten blandning av en själv och den man älskar, en minikopia. "Näsan har han fått från mej" kan man stolt säga, och man kan forma barnet precis som man vill ha det.

Men jag vill ändå inte. Jag vill inte genomlida en smärtsam förlossning, smaka på ordet bara, förlossning. Låter fult och gör nog jävligt ont. Slidan ska utöka med ett helt huvud. Nej, tack. Om jag mot all förmodan vill ha ett barn sedan när jag har blivit stor på riktigt skall mitt barn definitivt förlösas genom kejsarsnitt, annars får det va. Varför vill jag inte då? Jo, jag har träffat den rätta mannen så det är inte där felet ligger. Jag tycker bara att de är rätt äckliga och elaka och jobbiga och skrikiga och tunga och jag kan hålla på att rabbla i all evinnerlighet. Jag har fyra småsyskon och dessutom jobbade min mor som dagmamma tills jag var tonåring. Ibland kunde det vara 13 barn hemma, 13 skrikiga elaka småbarn som kom vid 06 på morgonen och stannade till 22 på kvällen. Ett av dem hade damp sa mamma men det vägrade hans föräldrar tro på, men se där hon hade rätt, han går numera i dampklass. Dampbarnet hette Rikard och var superelak. Han bet alla och var inne på mitt rum och rev ner alla kort jag hade på väggarna, alla affisher, rubbet och han rev ner det till en stor pappershög. Därefter tog han och hällde ut alla mina parfymer på det, geggade ihop det till en stor pappersmassa. Rikard var en riktig uppfinningsrik pojke det där. Jag har liksom fått min del av barnakakan och jag fick rätt mycket avsmak för det.

Ett riktigt skräckexempel på barn är han som spelar "Benjy" i Sunset Beach. Han låter hemskt och gnälligt hela tiden och jag vill bara trycka in nått i käften på fanskapet.

Vart man än är så finns det en massa barn, de ska fråga en saker, "Varför ser du ut si eller så?", "Vem är du kär i?" etc. Jobbigt om man bara vill bli lämnad ifred. Sen gör tv en stor vinst på alla korkade barn. De sätter ihop småroliga program om hur barn förklarar vuxna grejer och vuxenspråk och de vuxna tycker att det "är såååååå roligt" och "de är sååååå roliga/dumma/geeky/goofy", stackars barn som sitter där och blir förlöjligade. Idiottv.

Dessutom är en del vuxna så otroligt dåliga på att ta hand om ett barn och i det facket finns nog jag. Jag vet inte hur jag skall förhålla mej till dem, prata bebisspråk har jag aldrig varit speciellt duktig på. Dessutom för barn med sej en jävla massa nackdelar, det är svårare att få jobb, nästan omöjligt om du är gravid och söker, dagis och barnomsorg är dyrt och det här samhället är så kasst att jag inte vill sätta fler barn till världen. Världen är så överbefolkad i alla fall, ska ni skaffa barn, adoptera då. Eller om alla resonerade att om man skaffar ett eget och adopterar ett, fan vad man skulle lösa krisen då. Nej folk är egoister och vill inte ha fula barn från Korea när de kan få ett eget litet gulligt blont och blåögt. Normen i samhället är idag att som kvinna ska du ha barn, thats it, helst skall du ha hunnit förverkliga dej själv och skaffat ett bra jobb med bra lön och det skadar inte om du har en snygg karl vid din sida heller. Upp och jobba brudar! Sitt inte här och läs, om du inte sätter igång nu meddetsamma kommer du aldrig att hinna. Din biologiska klocka tickar för fullt för fan. Så gör du Göran Persson glad också för det vill du väl flicka lilla? Tick, tack, tick, tack...