Men Doris då...

Är det så? Kan det inte vara så också, Doris och andra, att det inte bara är feminister som blivit hårdare mot maktens män, utan att även maktens män återigen pumpar upp musklerna som impotenta strandraggare?

"Elaka kvinnor förvandlar män till krossade förvirrade fegisar" låter i mina öron som ett sista rop upp ur den brunn som en gång varit så full av genomtänkta, väluttalande argument, men som börjar sina. Doris är måhända en feminist-ikon, men ursäkta mig då, för att jag inte älskar alla som bara för den delen vill få sin röst hörd.

Och, så sura uppstötningar jag får, när jag tänker på de brev som jag kanske får efter det här inlägget, brev som kanske börjar med "Men borde inte du som feministförespråkare sympatisera med Doris, som faktiskt..."

Svaret är nej, vi "nickar" inte lite kollegialt och småkäckt åt varandra på gatan, tyvärr. Man är inte på något vis "duktig" för att man stödjer feminism och jämställdhet. Det är en grund som måste finnas, men som inte fungerar vidare bra i Sverige, som många av oss så väl vet. Jag är stolt över det, men påstår inte att jag är duktig. Lika lite som när jag sitter i klassrummet, och kommit till lektionen i den tid som står på schemat, och inga andra är där. Läraren står där, och ger en vänskaplig blick att "du är i alla fall duktig du, som kommer i tid".

I helvete heller, det står skivet på schemat, det ska följas. Det står skrivet i grundlagen, Jämo är satt att bevaka det.
DET SKA FÖLJAS.

Av Daniel Lönn 07 dec 2001 17:14