Jul - mellan dröm och kommers

Julen sväljer oss i miljonupplaga, med affärsdiskarnas grinande tomtar, girlanger, stjärnor och stearin. Halm och smide trängs med plastkulor och tomteskägg, och det är "Sjömansjul på Hawaii" ur högtalarna och glögg med pepparkaka i gathörnen. Skyltfönstren glittrar, dekorerade med artificiell snö, medan snålblåsten tränger innanför kragen och griper utefter ryggraden med sina kalla, fuktiga fingrar.

Någonstans i kommersen fastnar drömmen - drömmen om kopparglänsande hemtrevnad, såpdoftande golv och trasmattor.
Vem hinner längta mellan trettiåtta julavslutningar, godispåsar, paketkalendrar och stjärngossar. Vem hinner längta i en tid av överdåd.

Adventstid skulle vara ett löfte.
Ett löfte om ankomst
om något nytt och gott i en värld av larm och oro
Ett löfte om stillhet
en stillhet näst intill långtråkighet
så att man hann vänta in sin längtan
den längtan som skall fylla oss
var och en med en förväntan
en hoppfull förväntan.
Ett hopp!

Julafton - en glänsande glaskula, en bubbla, en chimär, en glättig Kalle Anka-jul.

Men också en rofylld stillhet. Julaftonsmorgon, väggklockans tickande fyller rummet och förstärker känslan av att livet just nu hämtar andan. Granen frisk och grann doftar fortfarande av fuktig mossa och julljusen speglar sig i mörka fönsterrutor. Snart ska ungarna vakna. Det vilar en förväntan - en förväntan om glädje och gemenskap. Och rummet glöder i varma färger.

Den djupa glädje som julen är, känner ändå smärtan från den som inte fick plats. Hur stor är den ensamhet som man tror sig vara ensam om. Ensamheten mitt i all gemenskap borrar ett vakuum. "Gode Gud låt julen vara över snart" ber någon tyst.

Ordet blev människa
Det föddes ett barn
En naken hemlös unge
Vi får lov att förvänta oss något gott
Gud som ett barn
ett litet barn
kan väl ingen vara rädd för.

Juldagsmorgon, snön knirpar under kängorna. Kylan klibbar ihop näsborrarna. Kappan dras hårdare runt kroppen. Mörkret känns stort och barnet är så litet. Det är julotta i kyrkan. Bänken kyler genom kläderna. Den är hård och lite hal. Men träet känns ändå mjukt när man drar med nageln i dess ådring.

"Och det hände sig vid den tiden... "Orden är trygga, hänger kvar en stund i luften och doftar jul.
"... att från kejsar Augustus utgick ett påbud ..." obegripliga ord för en liten unge men själva rytmen vaggar in en förtröstan. Hon känner mormors stora varma kropp bredvid sig i bänken, hon lutar sig mot den och somnar.

Nyårsnatten
Klär sig i nattsvart
med silverglans
Gömmer en längtan
att börja på nytt
en förhoppning
att allt ska bli bättre
Ett nytt år!

Efteråt!
En dammig tomhet. Några granbarr mellan golvbrädorna och en skärva från en krossad glaskula. Julstjärnan slokar lite i fönsterkarmen. Det är snöslask i januari.

Jag vill en jul av stilla gemenskap
ett ljus, ett hopp i mörkrets tid
Jag vill en jul av fest i överdåd
och en jul i ensam eftertanke.

Av Susanne Englund 07 dec 2001 10:43