Ingen rubrik och Belinda ska sluta

Men, för att travestera en folkkär artist, en icke-rubrik är ju också en rubrik.

Att det var så svårt denna gången beror på att jag inte har någon röd tråd. Jag skriver främst för att jag vill trycka på tangenterna. Det är sant, det rent fysiska med att skriva, att känna att man behärskar alfabetet utan att behöva titta ner på fingrarna, att känna varje nedslag. Mmmm, underbart.

En av mina för att inte säga the biggest, hang-ups är att jag inte har någon högre utbildning och när det kommer på tal så brukar jag skoja till det genom att säga att jag minsann fick femma i maskinskrivning på kvällskursen jag gick när jag för ungefär sexton år sedan kom hem från Frankrike där jag misslyckats med att utbilda mig till reseledare slash skidlärare. Hepp.

Pappa påstod att jag alltid kunde ha nytta av att lära mig i vilken ordning bokstäverna låg på ett tangentbord. Och han hade helt rätt. Dessutom visade det sig att jag hade fallenhet för just maskinskrivande, sedermera datortryckande. Jag skriver ruskigt många, felfria, ord i minuten.

Jag tycker så mycket om själva tryckandet att jag känner stor skillnad på olika tangentbord. Min största farhåga när jag köpte min bärbara computer utan att ha fått prova den först, var att den skulle vara obekväm att skriva på det. Det var den inte, kan jag meddela. Den är fantastisk.

Därför skriver jag utan att egentligen ha något att säga. Det är mer i rent meditativt syfte. Och så för att jag inte har publicerat nåt på ett tag och börjar få svår kommentar-abstinens. Så jag ikläder mig min "men jaaaaaaaaaaag då?"-tröja, mår lite pms-risigt och slår på datorn.

Eftersom jag är en sourze-addict så är jag här flera gånger om dagen och just nu är det inte precis muntert. Det är H&M-debatt och Sourze-kritik, Jens tackar för sig för att han inte får som han vill, Kee mår dåligt och Anna mår dåligt och Kerstin Weigl börjar få mig att se på homosexuellas rätt till adoption från fler än ett håll och det tycker jag inte om, så jag börjar må dåligt.

I min senaste text det heter förra eller senaste inte sista, och det gäller så väl mina texter som välkända författares böcker. Fatta det, alla ni som kommer in och ska ha Guillous SISTA you wish! bok om den där Arne skrev jag om att det finns en anledning till att vi aldrig blir nöjda. Att vi aldrig tillåter oss själva att komma till ro, att vi alltid strävar efter förändring. Det finns en mening med det.

Utveckling och framsteg kommer ur människans ständiga jakt på nya, bättre saker. Att det sen gått helt överstyr den är en annan sak, men det ligger mycket i det.

Tänk på vilka miljardindustrier som hålls igång tack vare vår osäkerhet och skeva självbild. Skulle vi slå oss till ro och låta dessa enorma hjul sakta men säkert stanna, så skulle samhället as we know it väldigt snabbt tyna bort och då är det ingen meningen med nåt i alla fall. Lika bra att vi fortsätter med vårt destruktiva beteende.

I do make sense, eller hur? H&M-debatten är viktig, och det är sorgligt att Kee och Anna mår dåligt, men ibland blir det bara för mycket. Ibland rinner bägaren över. Ibland verkar det som om livet består av en enda lång kamp. Från den som de första människorna utkämpade för att överhuvudtaget överleva en kamp som dessvärre betydligt fler utkämpar idag till den som jag kämpar för att förstå hur mitt liv ska kunna återgå till det normala efter det att jag har sett Villa Meduza - Återföreningen.

Balans, det är det som är grejen. Hitta den och du blir lycklig. Hitta ett sätt att lära ut den och du blir rik. Men det är väl som det mesta annat, its all in your head. Free your mind och allt det där.

Det vore väldigt intressant att läsa psykologi även om T tycker det vore bättre om jag regelbundet gick och träffade någon som redan HAR läst psykologi. Har jag skrivit detta tidigare eller har jag bara tänkt det, eftersom jag tyckte det var så kul?

Whatever, Belinda ska sluta och det i bästa Seinfeld-anda. Man ska lägga av när man är på topp. Lycka till och tack. Utan dig och alla andra på Sourze hade jag inte varit den jag är idag:

En ambivalent, pms-grinig, bekräftelse-addict som skriver vad skräp som helst bara för att få en kommentar.

Av Kajsa Kallio 05 dec 2001 09:15