Jamen lägg ner nu va!

Vem kan jag nu skylla på? Vem är ansvarig för att jag aldrig är, och aldrig heller kommer att bli, helt nöjd? Vem ska vi ställa till svars den här gången?

TV, tidningar, internet, Viktväktarna, H&M, USA, bin Ladin, Ally McBeal? Big diff, det viktiga är att jag kan klaga på någon. Klaga, gnälla och i välformulerade, och inte så sällan fyndiga och roliga texter, kritisera och dissa somebody, anybody.

Den är det fel på och hon är för smal. Han skriver korkade saker och hon där är en dåååålig förebild för unga tjejer. Reklamen suger och tv-programmet är förnedrande.

Problem? Oh ja, loads and loads. Lösningar? Eeeh, nu hörs det väldigt dåligt här... Det hjälper ju inte, fattar ni inte det. Det är vår förbaskade skyldighet att aldrig vara tillfreds. Det ligger i nationens intresse att vi aldrig är nöjda. Det är vårt missnöje som driver utvecklingen och inte minst vårt monetära, underbara samhälle, framåt. Visst, det kommer mycket gott ur debatter kring anorexi och bulimi, träningsnarkomaner och nagelbitare men tro aldrig att det förändrar något i stort. Vi vinner kanske slaget men kriget är för evigt förlorat.

Det funkar nämligen så här, läs mina nariga och omålade läppar: Summan av lasterna är konstant. Det finns inget som heter balans i tillvaron. När jag gått ner mina hälsovådliga två kilo så upptäcker jag att mitt hår börjar bli grått och när jag tvättat bort den överflödiga toningen så ser jag att jag över natten fått tre nya rynkor kring ögonen.

Jag är avundsjuk på Lisa för att hon är så smal och säker på sig själv, men Lisa tycker själv att hon är världens mes och ser upp till Lena som alltid vågar säga sin mening utan att bry sig om vad andra tycker och dessutom har världens vackraste ögon och snygga bröst. Lena tycker inte alls om att alltid, ALLTID, vara den som pratar och vågar säga något, hon skulle helst vilja vara som Marie, som liksom bara är lagom. Lagom snygg och lagom klok. Vem som vill vara som jag? Ingen begriper ni väl, jag har väl inget som någon avundas.

Alla är mer eller mindre osäkra och missnöjda. Den mest avundsvärda person brukar ha de största nojorna. Vi kan aldrig bli lyckliga, för lycka är att ha det vi inte har och så fort vi får det, ja ni fattar, då faller hela grejen.

Nä, lägg ner nu va. Ut och handla istället, det har säkert kommit en ny anti-rynk sen ni handlade sist. Eller något annat som förskönar och förbättrar. Men inte för mycket, för då kanske ni shoppar bort er ångest och då har vi problem.

Av Kajsa Kallio 29 nov 2001 11:21