Slitz orsak till ätstörning?

Ana Udovic säger i sin måndagskrönika att utseendefixeringen är en GRUNDORSAK till att ätstörningar uppstår.

Av egna och av mina vänners erfarenheter att döma är inte det hela sanningen.

Jag tror inte av egna erfarenheter att utseendefixeringen är grundorsaken till ätstörningar, utan den UTLÖSANDE faktorn. Grundorsaken är en annan. En mer djupgående och mer psykologisk faktor som grundats för länge sedan när personen ifråga var mycket, mycket liten.

Grundorsaken/orsakerna har byggts upp under hela personens liv. Framförallt under de tidiga barndomens år. Det handlar om trygghet och kontakt. Har kontakten på något sätt uteblivit mellan föräldrarna och barnet, framförallt under de första åren i barnets liv kommer det att prägla denne i mycket hög grad. Ofta då i osäkerhet, dålig självkänsla etc.

När jag var cirka 16 år var jag mycket, mycket hatisk och kritisk mot allt som hette Slitz och Café. Jag gjorde arga arbeten i skolan som handlade om varför tjejer fick ätstörningar och varför det var så eländigt med alla dessa tidningar. Jag kastade min dåvarande pojkväns Slitztidningar i containern och fördömde ALLA som på något sätt verkade stödja dessa "kvinnoobjektifieringstidningar".

I flera år gick jag omkring och skyllde mina ätstörningar på medias objektifiering av kvinnan. Det var väldigt enkelt. En enkel lösning som dock aldrig var en hållbar lösning.

Efter att gått omkring hela min tonår cirka 11-18 år med bantning, hetsätning, träning, svält och ångest som första prioritet bestämde jag mig för att söka hjälp. De första träffarna med min kurator skyllde jag det mesta på samhällets utseendefixering, men efter veckor av samtal och psykologiska förklaringar om dittan och datten började jag inse att det inte är så enkelt. Det är för enkelt att skylla på utseendefixeringen. I grund och botten handlar det om en annan orsak. Ibland utebliven trygghet som skapat en mycket skör och osäker människa utan makt att göra egna val.

Och det är det som är poängen. Man måste lära sig att göra egna val om man ska orka stå emot den utseendefixering som sker, och det kan man inte om man är en otrygg och rädd människa redan INNAN man kastats ut i puberteten då ätstörningar ofta tar sin början. Har man grundtryggheten är det förmodligen lättare att göra egna val.

Sedan håller jag med Ana när hon säger "För varje H&M-affisch finns en ansvarig chef som bestämmer hur smala modellerna ska vara. För varje Felicity-serie som spelas in finns en casting-ansvarig som väljer den spinkigaste av de sökande. Och ångesten växer hos tonårstjejerna."

Media har en otrolig makt och vi påverkas jämt och ständigt av den. Inte blir det lättare för att varje tjej ser ut som ett vandrande skelett. Definitivt inte.

Men ätstörningar är egentligen bara ett av många uttryck för ett annat bakomliggande, psykologiskt problem. Som jag sa till min mamma när vi tittade på ätstörningsprogrammet på 5:an: "Hade varje kändis jag sett i min uppväxt varit drogpåverkad hade jag förmodligen tagit till droger istället".

Man tar helt enkelt det som finns mest tillgängligt. Och just nu är det väldigt, väldigt lätt att ta till utseendet eftersom det exploateras dag efter dag.

Så att utseendefixeringen är en GRUNDORSAK till ätstörningars uppkomst tar jag med en liten reservation. Den har dock en OTROLIGT stor påverkan, men det finns ofta en annan individuell, bakomliggande orsak.

Av Marita Söderström 28 nov 2001 10:53