Politisk poesi

Tiden nafsar mig i nacken,
som en galen hund,
driven ständigt framåt,
av män i krigskläder,
designade av
Bush och Blair.

Tiotusentals oskyldiga människor
flyr från Afghanistans städer.
Kvinnor och barn och gamla.
I skynket som skyler mot
sand och sol,
försöker de skydda sig
mot de galna hundarna.

Världens manliga maktelit
föredrar att klä sig i
Bush och Blairs bomber.
Civila blir "offer"
först när de är döda!

Kvinnor världen över
väver besinningens
skyddande slöjor.

För att svepa de döda,
för att lindra de skadade,
för att lindra de nyfödda.

När ska förnuftet segra?
Så vi kan dansa fritt
med vinden
och låta kläderna falla?

Av Gudrun Schyman 28 nov 2001 10:54