Öppet brev till Gudrun: Julens glada budskap

Så har julens glada budskap anno 2001 nått ut. Det fanns ett äldre, tvåtusenårigt dito men det överskuggas av din pionjärinsats att utveckla förlegade traditioner till mera tidsenliga: Du skall medverka i din exmakes erotiska film, en film "som man blir kåt av", enligt kvällspressen.

Kommande generationer förväntas tindra med luttrade barnaögon, fira den traditionsenliga Gudrun i sänghalmen och lämna den hopplösa Ankan bakom sig, ty Disneys värld är för längesedan gången i graven.

Gudrun, du gör allting så rätt. Du slår ett slag för kvinnlig sensualism och erotik för den som passerat trettio plus. Du bejakar din sexualitet och aptit på livet. Du visar, genom att samarbeta med din exmake, hur harmonisk, balanserad och oantastlig din sexualitet är och vilket
föredöme en sådan exemplarisk skilsmässa utgör.

Gudrun, du och jag tycks leva i skilda världar: Du är livsbejakande och frodig och ser dina insatser på det erotiska planet som så omistliga att vi alla tvingas ta del av dem. Det är en motbild till de oförutsägbara förhandlingarna om en samlingsregering i Afghanistan, om kloning av mänskliga embryon, om mördade krigsreportrar som haft andra mål för ögonen än en publicitetshungrig rikspolitiker.

Gudrun, en stilla undran, utan att förklena ditt budskap: Allt elände till trots, så har även vi vanliga människor erotiska och sensuella upplevelser, fast knappast någon tanke på att de är en nationell angelägenhet. Vad är det som driver dig till att exponera dina hormoner på film och medverka till att det därutöver skall betraktas som en händelse värd att uppmärksammas?

Jag ser Kata Dahlström framför mig: djärv, nydanande, emanciperad och kraftfull. Funderade hon någonsin på att hennes erotiska liv kunde vara av pedagogiskt värde för de proletära massorna? Vad är det som får damerna på vänsterkanten att tappa omdömet? Tillsammans med den kroniskt förvirrade Anette Kullenberg, som mest drömmer sig tillbaka till handkyssar i Argentina och därtill blir belönad, så måste man stilla undra: Bidrar insatserna till att den könsdiskriminerande lönepolitiken ser sin solnedgång inom kort?

Gudrun, sluta tramsa! Du kan ju om du vill! Det här är väl knappast ett av de viktigare inslagen i den feministiska debatten. Någon gång kan det vara bra att knipa käft när en reporter närmar sig med bandspelaren. God Jul!

Av Douglas Modig 28 nov 2001 15:26