Måtte hennes hårsvall ramla av!

Ända sedan jag var en liten rultig tös, har det varit samma sak. Tomtenisse, pepparkaksgumma, tärna. Alla poster har jag fått inta, alla utom den främsta av dom. Den där man står längst fram och glittrar ikapp med dom stolta anhöriga, nämligen lucians. Tålmodigt har jag funnit mig i mitt öde, och genom åren lärt mig att det visst är fint att stå bakom. Men hoppet har aldrig övergivit mig. Enträget har jag väntat, ty min mor lärde mig att tålamod är en dygd, och allteftersom åren knatat, har känslan växt sig stark. Snart är det min tur.

Så jag har bidat min tid, men varenda år har det varit samma sak. I helsike att Skansen behagar ringa till mig. Vad är det för fel på en 35-årig kiosktant om jag får fråga? Tydligen en hel del, för dom hör aldrig av sig. Likt en äggsjuk höna vakar jag över telefonen, och varje gång den ljuder blir jag lika besviken över att det är en vän istället.

Kan det vara för att jag inte tränar aerobics, ger hela min tid till diverse biståndsprojekt, älskar alla barn, sjunger som en ängel och vill rädda jorden? Jag är faktiskt med i både Röda Korset och WWF! Fast inte direkt aktivt, snarare som en diskret deltagare, men jag bidrar i alla fall..!

Måste nog också erkänna att jag sjunger hellre än falskt, men vadå, jag kan väl mima. Sen är jag människovän och delar frikostigt ut av mig själv. Vad? Räcker inte det? Vadå ingen som vill ha det jag delar ut? Pyts, jag lyssnar inte på såna tramsiga insinuationer!

Det måste nog vara för att jag är brunett! Nej, nej, nej, det kan det inte vara. Lucia var ju mörk som den sicilianska natten, så det anledningen går bort. Hm, kanske är jag ändå lite lönnfet? Usch, den tanken var inte tilltalande, men visst är klänningen såpass vid att den döljer det mesta? Då platsar jag ju! Vad är då problemet?

Fasen, ju mer jag tänker på det, ju mer sur, besviken och frustrerad känner jag mig. Uff, det börjar nästan storma inne på känslofronten. Alltså, nu skiter jag i alla fisförnäma förståsigpåare och gör mitt eget lussetåg!

Som den självklara lucian måste jag utan konkurrens välja Lena Vikberg, som med sitt milda sätt och ljuva sken sprider gnistrande glädje. På sin ena sida pryds hon av tärnan Anette Kullenberg. Hennes förvirrade uppsyn som förtas av hennes blixtrande intellekt, blir ett utmärkt komplement. På hennes andra sida, ståtar ingen mindre än Stina Lundberg. Hon räds varken vargen eller fåret och bidrar med den harmoni som så väl behövs. Till förste stjärngosse har jag, efter moget övervägande, valt allas vår Jan Guillou. Hans dova baryton ljuder alltid, även när den skulle behöva vara tyst, och överröstar alla eventuella bu-rop. Obs, jag sa eventuella, inte troliga! Valet av andre stjärngosse faller på Jonas Gardell, som med sin omistliga människokärlek och blonda Tintinlugg får oss att mjukna. Likt Monalisa ler vi ljuvt, i skenet av hans välvilja. Jag kompletterar med ett par pepparkaksgubbar också, bestående av Dr Alban han kan ju sjunga också, hehe och Ken vill ju inte göra sessorna besvikna ;

Ha Skansen, nu kan ni högaktningsfullt ta er i dalen. Jag har mitt eget lussetåg i år och det slår erat fjolliga med hästlängder!

Av Lena Vikberg 28 nov 2001 09:13