En Romeos försvarstal

Ja mina krav är inte ens så höga, det räcker att hon gör något utöver det vanliga för att uttrycka sina känslor och övertyga den utvalde om att han inte står öga mot öga med vem som helst. Helt av egen ärlig kraft. Men jag kommer ändå inte på så många av kvinnligt kön som helt spontant gör något konkret av sina önskningar och begär. Ella i teveserien "Glappet", som gick för några år sedan i SVT, gjorde det, och nu senast Amelie i Jean-Pierre Jeunets film "Amelie från Montmartre". Jag skulle säkert kunna komma på fler, men de kvinnorna är ändå i minoritet. Det är synd. Förebilder behöver man i allra högsta grad, för att man inte ska känna sig efterhängsen och osjälvständig, när man i själva verket är initiativrik och självständig. För vad är det som är så självständigt med att bara vänta på att något ska hända? Prinsen kanske har gått vilse. Han kanske inte ens finns. Vem vet, jag är nog inte heller någon prinsessa.

Det finns något i vårt samhälles och vår kulturs moral som säger att det i första hand är mannen som ska uppvakta kvinnan, att det är snudd på skamligt om det skulle vara tvärtom. Nu förespråkar jag inte endast den andra versionen, folk får göra som de vill. Det innefattar nämligen att man får vara lite eller mycket galen i andras ögon. Så länge inte någon kommer till skada ska man följa sin vilja och känsla. Frågan är bara om alla verkligen gör som de vill och känner.

Ofta hör man tjejer/kvinnor/damer uttala sig om härligheten som kommer ur bejakelsen av det kvinnliga. Som om kvinnligheten vore en enda stor svällande bakelse av runda former och empatisk förmåga. Hur fantastiskt underbart det är att få känna sig som en kvinna och inte bara en människa. Är att vara människa att vara osynlig? Klär man sig i så kallad kvinnlighet respektive manlighet för att bli någon? Det är ju faktiskt skillnad på män och kvinnor. Det måste ju få synas och märkas. Javisst, det har ni ju rätt i, skillnad är det uppenbarligen eftersom man kan dela in oss i två sorter. Men det är bara grovsorteringen. Den enklast möjliga. För sen då? När man vet vem man är, vet man då också vad man får?

Välkommen till mänskligheten, vi har det stora nöjet attt meddela dig att du är en Kvinna. För att du på bästa sätt ska kunna tillgodogöra dig det ljuva livet så ber vi dig att noga läsa igenom de förhållningsregler och råd som livet tillhandahåller. De är till för ditt eget bästa och vi ber dig att följa dem och avvika så lite som möjligt, allt för en ökad trivsel och smidig samverkan människor emellan. Har du några frågor så tveka inte att ställa dem till oss. Vi hälsar dig än en gång hjärtligt välkommen till ditt liv som Kvinna och vi hoppas att just Du kommer att trivas.

Men stopp där, jag har något i halsen. Det finns ju många sorters människor; snygga och fula, begåvade och obegåvade, förnuftiga och inkonsekventa, jordnära och rotlösa och så vidare. Ska vi dela in oss i de grupperna också? Otaliga egenskapskombinationer och karaktärsdrag har vi, och de spelar större roller för vår personlighet än könen i pjäsen om livet. Detta är ingen klagan. Utan en fundering. En önskan om att prinsessan ska få klättra i prinsens långa hår för att komma upp till honom i tornet, utan att det skulle vara mindre romantiskt än om det vore tvärtom.

Men vad är problemet? Gör som du vill, det är ingen som hindrar dig! Ja, jag tänker göra som jag vill, men det är någon som hindrar mig, inte minst jag själv. Problemet är att alltför många fortfarande tittar snett på de kvinnor eller män, flickor eller pojkar, som beter sig som de känner för och inte som de förväntas bete sig. Alltför många deltar i Operation onödigt skamskapande, den mest folkliga och den enda icke kreativa konstformen som jag känner till.

Jag kommer på mig själv med att på fullaste allvar gå in för att spela svårfångad och oåtkomlig, vilket är rätt lätt och snyggt men fruktansvärt ineffektivt, och därmed frustrerande. Å andra sidan kan bara tanken på tankar och idéer som jag förverkligat, få mig att rodna. Ibland. En blandning av ytterligheter, en lycklig kärleksmix, bestående av lagom mängd blickar, sårbarhet, självsäkerhet, öppenhet, hemlighet, avstånd, närhet, initiativtagande, tålamod, pang på, skönhet, fulhet, etikett och galenskap är nog det ultimata. Men vem har det exakta receptet? Om människorna är olika så finns det inget universellt sådant.

Livet blir så förbannat tråkigt, likformigt och förutsägbart om ingen vågar. Visst, man riskerar att slå sig om man kastar sig ut. Men då har man både hoppat och landat även om det gjorde ont. Gör man något kan det gå åt helvete, gör man ingenting kan det kännas som att man är i helvetet. Du avgör själv vad som är att föredra. Ibland måste man ge upp, men bara efter det att man har försökt. Förnedrad är du bara om du själv anser dig vara det.

Av Emma Birkholz 22 nov 2001 15:41