En cyberaffär

De kom från två olika världar han och hon. så olika som två människor kan bli. Detta gjorde naturligtvis att de båda fann varandra fascinerande. Samtidigt var detta ett faktum som gjorde henne livrädd. Vad han egentligen tyckte kunde hon inte vara säker på. Han sa inte så mycket om det, det var mest hon, vilket gjorde att hon kände sig i underläge. Att hon var bekymrad men inte han, gjorde henne fundersam. Om han på riktigt visste vem hon var. om han på riktigt insåg det vad skulle hända då?

Det är lätt att utge sig för någon man inte är, det är lätt att manipulera, alldeles för lätt. Hon började bli besatt av tanken på en man som hon aldrig hade träffat. Han var det enda hon tänkte på och fantiserade om. Det var så lätt att bara blunda och måla inre bilder. I hennes fantasi var han perfekt, den bäste av dem alla. Ett ouppnåeligt ideal, hon var mycket orättvis mot honom. Han hade ju ingen aning om vad som förväntades, vad hon förväntade av honom.

Hon var garanterad en besvikelse vilket som, finns det någon som kan leva upp till en fantasibild? Hon trodde inte det. Om han bara hade anat så hade han nog aldrig skrivit till henne. Det borde blinka varningslampor på hennes sida "do not enter", hon hade lockat med sin finaste bild, hon hade skrivit de rätta orden, hon hade visat att hon var snabb, smart och mycket rolig. Han hade köpt allt. Och nu ville han att de skulle ses. Hur skulle hon kunna se honom i ögonen, och hålla fast vid att hon var den han trodde.?

Hon var ju så vanlig, inget särskilt med henne alls. Hon var inte vacker, inte ens söt. Och han som hade sett hennes bild och gett henne komplimanger, han skulle bli besviken, och han skulle inte kunna undgå att visa det. Hon skulle bli sårad, varför utsätta sig för den risken. Alltså bättre att avsluta det hela nu. Ibland tänkte hon tanken, att han kanske också bara var en illusion. Men varför skulle det vara så, han hade en bild på sig, han såg mycket vacker ut, och nej han kändes äkta... Hon mindes det första meddelandet han skrev till henne, hon hade blivit glad.

Först hade hon trott att han kanske var gay, men den idén gav hon upp nästan på en gång. Efter ett tag hade meddelandena antagit en allvarligare ton, som hon var osäker på hur hon skulle hantera. Nästa vecka var det sagt; då skulle de ses. Hon skulle inte dyka upp, hon skulle överhuvudtaget aldrig mer skriva till honom. Han skulle nog undra vart hon tagit vägen, men snart skulle han hitta någon annan, någon som inte lurades, någon som inte var rädd för allt.

Hon skulle tänka på honom mycket, men till slut skulle han blekna bort. Han var ju faktiskt bara en bild och lite text; inte en verklig människa.

Av Michaela Boström 21 nov 2001 16:10