Föreslå ändring | Skriv ut | Tipsa | Dela

Närhet till en "svartskalle"

Ord har olika innebörd för människor.

Min älskade son är född i Chile, ett underbart land med fantastiska människor, som tyvärr blivit ordentligt misshandlade.

Jag sitter med min son Jonathan i knät, tittar på honom, denna underbara skapelse med sitt svarta hår. Värmen sprider sej från hjärtat till hela kroppen, fortplantar sej i varje cell. Lyckotårarna bränner innanför ögonlocken och börjar stilla dala nerför kinderna, de landar på gossens huvud. Jag lägger handen där, rufsar om hans hår, öppnar munnen, men hejdar mej med munnen vidöppen. Fy, Vivi-Ann, så får man inte säga. Tänker just säga: "svartskalle".
För mej är det inget fult ord, tvärtom, ett ord jag ofta jag tänker i nära stunder med min son. Hans hår är så otroligt vackert och svart.

Jag är i affären, min son ligger i sin vagn. Alla vet väl hur tanter reagerar på barnvagnar. "Får jag titta", frågar en äldre dam, fast hon redan är halvvägs ner i vagnen. "Oj, vad söt han är, har han pappas vackra bruna ögon?" Mitt hår är ljust och ögonen blå. Jag väntar en stund med svaret och så säger jag: "Jag vet inte säkert, men förmodligen är det så." Det var inte särskilt snällt sagt, ni kan ju tänka er att hon tittar konstigt på mej.

I kassakön träffar jag nästa dam, som tittar väldigt nyfiket på Jonathan, så kommer frågan:" Är det din egen son eller är han adopterad?" Jag svarar blixtsnabbt denna gång: "Han är min egen, fast han är adopterad." Jag lägger tonvikten på FAST. Det är klart att han är min, vems skulle han annars vara.

En annan konstig fråga: "Är han din riktige son?" Som om det skulle finnas oriktiga barn. Jag blir så vansinnigt trött på dessa frågor. Det är otroligt vad folk är okunniga, vad gäller språket och ordens betydelse. Adoptera uppta som sitt eget.

Nu har min lille älskade "svartskalle" blivit tonåring. Han har haft perioder, då han velat bleka håret, men blivit avrådd från att förstöra håret med dylikt. För närvarande tror jag att han är ganska nöjd med sin färg.

Människan är väl märklig. Finns det någon som uppfattar ordet "ljushuvud" som ett skällsord? Nej, tvärtom, det är ett positivt uttryck.