Missuppfattning eller massuppfittning

Fredrik Vargas Friberg har i storsint, borgarstil clatchat
mina pöskinder med handsken. Jag plockar upp den. Jag vet inte om en sådan begåvad ung herre är allvarlig men det är allvarliga saker han skriver om så:

En Gardé!

Sedan en tid tillbaka så har ett antal debattörer debatterat ett intressant ämne: kommunismens paralleller till nazismen och bägges folkmord.

Daniel Somos drar i sin senaste artikel alldeles för grova paralleller så detta debattinlägg vänder sig även till honom.

Då jämförelsen berör historia så är en icke lekmannamässig syn på ämnet bra. Historikern Peter Englund får duga och boken "Brev från Nollpunkten" låg närmast nattduksbordet.
Kapitel "Huset i världens mitt". sidan 126:

"Debatten om huruvida de här systemen egentligen var två ansikten på en och samma historiska kropp är inte ny. Den har pågått länge och den är inte avgjord. Frågan är också om det alls låter sig avgöras. Debatten har varit skev just därför att den i regel handlat mer om idélogikritik i dagsupplaga än verkliga historiska jämförelser. Sedan har det hela blivit än mer vridet av att paralleller till nazismen numera blivit av retoriskt knep. Som sådant är det både snarigt och tacksamt men när det vandrar in brukar både nyanser och tankeskärpa vandra ur. Det är viktigt att iaktta det som skiljde och det som förenade utan att detta behöver ses som försök att ursäkta den ena eller försvara den andra.

De två systemen var onekligen sina ideologiska motpoler. Grovt förenklat skulle man kunna påstå medan stalinismens var en extrem variant av upplysningstidens idéer kan nazismen ses som ett minst lika extremt förkastande av detta upplysningstids arv. Skillnaden kan också sägas vara den mellan en omänsklig tillämpning av en politisk idé och en politisk idé som i sig är omänsklig. För Hitler var målet hypernationalismens renrasiga olymp dold under en drömd förflutenhets billiga kulisser. Inför Stalins däremot svävande KOMMUNISMENS multikultidröm av valsat stål och elitarbetare som ler mot framtidens sol."

Det om teorin.
Han gör även ett urskiljande om det praktiska våldet:

"För nazisterna gällde det att fullständigt utplåna hela grupper. För stalinisterna var det nog att göra kål på oönskade individer."

Det finns likheter och det finns skillnader i såväl teori som praktik men när det gäller det relevanta - alltså själva folkmördandet - så är just Englunds ganska neutrala och historiska syn ett eminent exempel. Den ideologiska förankringen avfärdas i dag lätt med floskeln "jamendetståringenstansattdetskullemassmördas".

Det gör det inte heller i "Mein Kampf" eller i nationalsocialistisk propaganda från 30-talet. Även Marx och Engels har i sin brevväxling en ganska hatimpregnerad syn och rättfärdigar våld mot de som inte delar uppfattningarna. Men det kan vara bra att släppa ordmärkandet lite. Vem har inte skrivit en tillspetsad mening någon gång? Nej, med ideologins grundtexter som förklaring så kommer man inte långt.

Vidare så belyser Englund skickligt att man faktiskt skall urskilja mellan nationalsocialism och antisemitism. Det är inte riktigt samma sak. Englund må ha en poäng här men för mig är detta urskiljande ointressant. För all nationalsocialism och kommunism ligger i papperskorgen. Där stannar den för 100 miljoner lik - ideologisk skuld eller inte - är ett högt pris i synnerhet eftersom inget av länderna eller systemen lämnat efter sig ett gram av värde för det samhälle vi har i dag utan bara elände.

Detta särartsurskiljande Englund gör är vad jag kallar för "schatteringsleken". Leken som främst utövas av vänstermänniskor kan liknas vid en slags psykopatologisk massförvirring. En kollektiv MPD. MPD betyder Multiple Personality Disorder, är en sällsynt sjukdom och förväxlas ofta med schizofreni i Hollywoods manuslaboratorier. Det är alltså en person med flera identiteter. Patienten utvecklar dessa ofta för att kunna hantera skuld, smärta och ansvar.
Den ena identiteten skyller på den andra när samma kropp begått det felaktiga.

Precis på detta sätt har svensk vänster utvecklat en rad olika självbedrägerier som gäller olika politiska schatteringar varav Fredrik konkretiserar det vanligaste i följande: "Leo Trotskij som var en av kommunismens kämpar tillsammans med Lenin under Ryska revolutionen, men var djupt ogillad av Stalin. Vilket också Trotskij dog för. Trotskij förespråkade "kommunismen" medan Stalin förespråkade en brutal sovjetisk mördarstat"

Utöver det mest makabra att det alltså inte ens räcker med att förövaren själv kallar sig kommunist så finns här alltså en "snäll" identitet och en "elak". Den elaka hade egentligen ingenting att göra med grundidén.

Det håller inte Fredrik!

Trotskij deltog själv i uppbyggandet av tyranniet tillsammans med Lenin. Han var med och skapade den Röda Armén och att det funnits en sann kommunist och sansad människa i gruppen är inget alibi. Det är faktiskt rätt bräckligt. Lenins övergrepp och terror har dokumenterats väl. Först i boken "Kommunismens Svarta bok". Ett verk av före detta kommunister där man med skeppslaster av bevisning redogjort för Lenins uttryckliga order till Tjekan att begå brutala mord, övergrepp och statuera terrorexempel. Breven finns bevarade i Ryssland.

Nu sist har detta kommunistiska folkmord redogjorts i en oberoende utredning som gjorts av Ryssland. Deras egna bekännelser måste ändå ses som rätt avgörande. Utredningen leds av Alexander Jakovlev som bekräftade att 32 miljoner människor slaktades av under Lenin och Stalins tid. I ena handen håller jag nu en brasklapp: Den före detta KGB-generalen Vjaceslav Sironin har pekat ut Jakovlev som en CIA-agent. I andra handen har jag en till: Man bör komma ihåg att det sker med cirka 60 procent av folkmordforskare som arbetat i Ryssland.

Vidare så har jag sett ett dokument i SVT utifrån från 1998 som handlade om Lenin. Där påståddes det att han under sina sista veckor skrev mycket brev till sina politiska vänner och i ett av dom som Stalin inte lät förgöra så tvivlar han helt på kommunismen som idé. Snacka om att förkroppsliga uttrycket "När fan blir gammal blir han religiös".

Men om det inte är så då? Om det inte är en schatteringslek. Om det finns belägg för att socialism, kommunism och Sovjets diktatur är vilt skilda saker och ting hur skall vi då hitta skuld- och ansvarsfråga i den mån folkmordsforskningen absolut måste. Om "guilt by assocation" inte får råda och vi släpper åtalspressen lite... Ja, då kvarstår fortfarande empiriska fakta och statistik att när socialism i varierande form får fritt spelrum så utvecklas diktatur, tyranni, ekonomiskt kvacksalveri, totalitär makt och miljökatastrofer med en nästan 100 procentig utgång.

Och har kommunismen ingenting att göra med slaveri, svält och nackskott: Varför tar då kommunister Ryssland och Lenin i försvar? Varför skjuter Lindahl, Myrdal och Bergman växelvis lögneld från FIB Kulturfronts hemsidetorn?
Om svenska kommunister egentligen i självaste verket vill göra om Sverige till ett Skara sommarland fast utan stängsel och avgifter varför tog man då bort k:et från VPK? Varför skrek UV och VP i protest i våras när lärare från Stockholm skulle åka över till Ryssland för att studera fakta om folkmord? Utbildningen presenterades av Ryska utbildningsministeriet. Ändå mobiliserade UV sina bästa historierevisionister och protesterade högljutt.

"Guilt by saying guilty". Funkar den då?

Synsätten är valfria: Skuld eller ingen skuld, sann eller falsk kommunism, ideologi eller inte: kommunism har folkmord i bagaget. Dom går hand i hand.

Jag har tidigare dragit grova liknelser mellan fascismen och kommunismen - som kanske varit orättvisa - men i praktiken blev lidandet och mördandet detsamma. Detta är jättepoängen! Att när det börja mördas så är det inte längre på ett politiskt plan. Vad skall vi förfasa oss mest över när det gäller mord? Gärningsmannens motiv, syfte eller själva mördandet? Motivet är en del av det polisiära arbetet och när det dokumenterats tillräckligt ofta så kan vi kanske förhindra att det sker igen. Bilden av en gärningsmannaprofil växer fram.

Vi måste släppa de ideologiska flaggorna när vi pratar om folkmord. Ibland kan det finnas en ideologisk förklaring, i fallen på Balkan är det mest etniska regler som styr. I fallet med Irak så är det USA:s vidriga utrikespolitik kombinerat med en urtypisk diktators martyrpolitik.
Det finns olika förklaringar för varje folkmord.

Till sist... "kommunismens, proletariatets diktatur är ett mycket demokratiskt samhälle, inte antidemokratisk, om man jämför med dagens tillfälliga demokrati i det svenska samhället med 364 dagars oligarki 1 dag demokrati."

På tal om grova jämförelser. Hehe. Jag och Fredrik är direktdemokrater men att rättfärdiga Sovjets diktatur med att jämföra med den representativa sittokratin är lika illa som när Jeppson vill lansera det mindre farliga cannabis med motiveringen att alkohol är farligare. Ett fumlande med äpplen och päron som inte går hem.

I Sovjet så hade man ett fantastiskt röstdeltagande men visst är det fantastiskt vad man kan uppnå när man hotar folk att rösta och att det bara finns ett parti?

Det är klart att det är FOLKvälde när man slipat till massan lite.

Jag menar: Med 32 miljoner FOLK och hela FOLKslag folkmördade så är det nog rätt lätt att få de övriga 100 miljonerna att dra åt samma håll.

---

Källförteckning:
- Peter Englund. "Brev från Nollpunkten"/91-7-486-546-3

- Stephane Curtois "The Black Book of Communism : Crimes, Terror, Repression"/0674076087

Länktips för socialister:
Länk: opposition.tsx.org

Olika informationsplatser om folkmord:
Länk: endgenocide.org
Länk: preventgenocide.org

Jakovlev:
Länk: se.news.yahoo.com
Länk: intelligence-history.wiso.uni-erlan...

Programmet från -98/SVT är under uppsökande.
Var så säker.

Av Stefan Holmqvist - SHQ 19 nov 2001 13:21