En resa på sisådär en 14-15 mil, vanliga svenska mil alltså, här räknar dom allt i kilometer,so it is about 140-150 "K" to Auckland, dom säjer aldrig kilometer eller km, utan bara K.
Vi skulle möta flyttfirmans representant i tull huset och bevisa att containern är min och skriva deklaration på heder och samvete att flyttgubbarna hemma inte har stoppat in något olämpligt i containern, hur vet jag det? Sen skulle det räknas ut ett värde på det som är i containern för jag måste betala skatt på det hela, en skatt som jag får tillbaka om jag lämnar landet inom sex månader eller uppvisar ett arbetstillstånd eller att jag fått dubbelt residency.
Flyttfirmans man heter mr.N, kallar honom bara för mr. N eftersom någon kanske känner igen hans namn och sen tipsar om att han nog bör stämma mej för förtal, och det har vi inte lust med.
Jag hade blivit varnad av en kollega till Mike att flyttfirmorna ibland inte ringer upp sina kunder utan efteråt kräver dem på lagerkostnad för ej upphämtat gods. Så jag ringde flyttfirman här på NZ och mr. N sa att han inte hade vetat mer än mitt efternamn och att containern varit där i en vecka. Jag känner hur han ljuger för jag hade när jag bestälde jobbet hos den svenska flyttfirman fyllt i både min adress i Sverige och på NZ, med både mina svenska telefon nummer och mina Nya Zealaendska telefon
nummer.
För att få ett helhetspris från dörr till dörr så hade den svenska flyttfirman fått uppgifter om allt som skulle vara med i flytten för att veta hur många kubikmeter och hur tullmyndigheterna skulle informeras. Flyttfirman som samarbetar med den svenska måste ju veta hur mycket som
dom ska packa upp ur containern och hur det ska transporteras ner till min nya bostad också veta var bostaden är och hur många trappor det är i huset och om det går att köra fram till huset med lastbil och om det finns utbygnader på huset som kan störa. Flyttfirman på Nya Zeland får alltså veta allt om min flytt eftersom dom ska
ta över när containern kommit fram. Hur har dom kunnat sätta ett pris som jag redan betalt om dom inte vet allt om mej och vart jag ska ???
Han börjar svammla en massa detaljer om vad jag ska ha med mej till tullen. Jag har svårt att förstå vad han säjer och vet inte hans nationalitet, jag ber honom ringa min sambo, min sambo ringer sen och frågar mej han hade knappt förståt vad karln sagt han heller.
Mr N säger att han till och med varit i kontakt med den svenska flyttfirman och att dom inte heller vet vart på Nya Zeland jag ska eller har något telenummer till mej, vilket ljug! Så säger karln att han aldrig ens vetat mer än mitt efternamn.
Nåväl jag gick inte i diskussion med honom eftersom jag antar att det kan straffa sej och att det tar längre tid att få mina grejor då.
Saa nu sitter vi uppe hos tullen. Flyttfirman och jag har audience hos tullen och är i deras väntrum. Jag frågar Mr N om hur mina saker ser ut i containern, om allt är helt, om min bil mår bra. Containern är i två våningar och bilen är
på bottenvåningen och mina möbler på övervåningen och om det är tuff sjö eller om containern tappas under transport så kan det hända att våningarna i den brister, det betyder att alla mina möbler ramlar ner på min bil. Jag har viserligen en försäkring mot detta, men man vill ju ändock inte att det ska hända.
Mr N säger att containern inte är öppnad ännu och att vi måste vänta på att lantbruksstyrelsen kommer och inspekterar godset i nästa vecka och att först då kan containern öppnas. På NZ så är man väldigt noga med att kontrollera alla fordon och containrar eftersom man är ett lantbruksland och inte vill ha in något som kan störa i naturen.
Mike blir kinkig och säger att vi har tagit ledigt från jobb och vill ha bilen med oss i dag och inte behöva åka dubbelt en dag till till Auckland. Mr N säger då: "Sorry, container not open, Tuesday next week, come back." och så håller han upp en broschyr med ett företagsnamn på och säger
att han kan be detta företag göra besiktning av bilen och åtgärda så att bilen är ok för att köras på Nya Zelands vägar. Mr N sägerer vidare att han är expert på att ta in bilar i landet och att han kommer ifrån Indien men varit i två år på NZ och nu kan den lokala dialekten. Mike och jag tittar på varandra.
Broschyren är från en myndighet men visitkortet är från en liten bilverkstad, äger kanske hans svåger verkstaden?
Verkstaden kan hämta bilen i containern och byta lysen och
säkerhetsbälten och göra all pappersexercis och sedan leverera bilen hemma hos oss, han rekommenderar detta företag. försöker blåsa oss ?! Får han kanske procent av bilverkstaden?
Vi får en faktura av honom som vi ska betala, det är från
lantbruksmyndigheten här nere och det är en kostnad för inspektion av containern och fordonet. Jag frågar om dom redan inspekterat fordonet. Mr N svarar: "No, on Tuesday, no car before agriculture inspection Tuesday, you want me to arrange for someone to inspect your vehicle after that and transport it to you?"
Nu känner jag att jag är grining, hur kan han ha en faktura från lantbruksstyrelsen på en inspektion som ännu inte är gjord? När vi betalat skatt och lantbruksstyrelsens inspektionskostnad direkt inne på tullens kontor och tjejen som sitter i tullens lucka godkänner all dokumentation, då går Mike fram till henne och tar sej förbi Mr N
och frågar om när han kan hämta bilen. Tulltjänstemannen svarar: Nu!
Lantbruks styrelsen har redan inspekterat bilen och gett klartecken enligt tullen!
Mr N fraagar Mike var han kommer ifrån, Mike svarar att han är infödd Nya Zealaendare sen generationer. Då säger Mr N: "Hittar ni till vårt lager i förorten? Javisst hittar vi dit, vi sätter oss i bilen och kör dit och där står bilen, klar att bara tas! Den är inte kvar i containern! Containern är tömd och bilen har inte körts den senaste timmen för batteriet är stendött och motorn kall.
Mr N hade kunnat svarat mej att jag inte behövde vara orolig för bilen, att den var hel och att den var ute ur containern, men han sa att den var inlaast i conatinern och måste sitta där till på tisdag. Han försökte förhala att vi hämtade bilen bara för att han då kunde arrangera att hans bilverkstad skulle få ett jobb.
Jag tar mina extra bilnycklar som jag har i fickan och mitt extra batteri och bensindunken och startar upp bilen.
På med solbrillorna och tänker håll till vänster, håll till
vänster. Jag kör den i vänstertrafik med mina svenska skyltar tvärs igenom rusningstrafiken i Auckland city och ut på motorvägen för att köra hem. När jag väl är ute på motorvägen så sätter jag på cd:n och sjunger, högt.
Egentligen ska man registrera att bilen är i landet och betala en försäkring, men det kontoret har stängt för dagen och vill snuten ta mej så varsågod, jag tänker ta hem bilen och sen ta den till en registreringen när jag har tid och närmare där vi bor. När vi väl är hemma, Mike i sin bil och jag i min bil så säger Mike: "I am so proud of you!"
Han är stolt över att jag bara startade upp bilen och körde den helt kallt i vänstertrafik i deras värsta rusningstrafik genom stan, en stad jag aldrig varit i mer än när jag flyger ut och in ur landet, och då oftast nattetid. Jag blir alldeles varm, aldrig har någon man i mitt tidigare liv sagt att han varit stolt över mej. Jag har gjort många saker under mitt liv. Vunnit tävlingar och fått stipendier, och fött barn, men aldrig har jag fått dom värmande orden efter en prestation. Det var så skönt och jag talade om hur det värmde, han sa den prestation som jag gjort i dag var beundransvärd.
I nästa vecka så har MR N lovat att mina övriga saker ska vara upp- och ompackade för lastbil och då så ska han ringa och tala om när lastbilen kommer hem till oss. Inte förrän då, när jag fått alla mina saker, då ska jag pressa Mr
N på vad han gjort, eller ta det med hans chef, eller strunta i det, har inte bestämt mej ännu. Ska tänka på saken.
Av Suzanne Ek 17 nov 2001 09:53 |