Vår tur att dansa

Heeej Macarena!

Åh förlåt. Medan talibanerna äter en stor portion whup-ass och Osama bin-Laden frenetiskt letar i tidtabellen efter nästa buss till Pakistan gör jag en liten delsegerdans. Ungefär som när palestinerna dansande firade deras hjältars attack mot World Trade Center.

Tips till talibanerna: När Osama sa att han vet hur man besegrar amerikanarna så glömde han bort att tala om att jägarna i Mogadishu var illa förberedda och klent beväpnade. Hur många "Daisy Cutters" tror ni Osamas somaliska kalasjnikovkamrater hade ballat med?

Ni borde dock ha anat oråd när Osama lurade in er på Jabroni Drive. Det är liksom inte riktigt rätt ställe för "soldater" som har obeväpnade kvinnor som favoritmotståndare.

Kanske trodde ni på västvärldens tjatterkvarnar som malde på om hur två imperier besegrats i Afghanistans berg, hur ni skulle göra landet till ett nytt Vietnam för amerikanarna. Någon smartskalle i Sverige gaggade om hur soldater från Massachusetts inte skulle ha en chans i bergen.

What?

What?

What?

De kanske glömde bort att det tog den afghanska gerillan tre år att besegra den sovjetinstallerade regimen efter det att ryssarna lämnat landet.

Man kan förstå att det var folkligt, festligt och fullsatt i Osamas Studio Grotta när den amerikanska flygoffensiven utfördes av två cessnor med luftgevär. Det blev lite annat ljud i skällan när B-2 och B-52 bombarna svepte in. Som det gamla ordspråket lyder: "Life is like a B-52 bomb load. You never know what you gonna get."

Jag hamnade under en B-2 överflygning för ett par sådan. Bara mullret var som att få en höjdhoppsmatta i huvudet. Det är förmodligen några snäpp värre att dessutom strax efter få en bombmatta i skallen. En av de små detaljer som er polare Osama glömde att nämna när han spred dollarsedlar och stora ord omkring sig.

Hur många talibaner behövs för att byta en glödlampa? Förhoppningsvis bara en, ty resten har flytt.

Its true, its true.

Det är lätt insett att Osama dör hellre än hamnar i ett amerikanskt fängelse. Han har väl redan fått nog av "Cave busters."

Saudis kungahus och deras marionetter i amerikanska UD hoppas antagligen att kriget är slut nu. Andra tror att vi sett slutet på början, som Churchill sa. Själv hoppas jag det bara är början. Det är nu vi drar på hårdhandskarna.

Osama, Osama, vilket taskigt karriärval du gjort. Du kunde ha köpt en professur på Harvard och tjänat 150 000 dollar om året. De hade inte bara betalat dig för att säja alla de saker du redan säjer, de hade älskat dig. Om du av och till tröttnat på att tala vid konferenser och ställa upp i debattprogram - OReilly hade säkert varit jobbig mot dig - så hade du kunnat åka till Indonesien och sprängt en Nike-fabrik i luften. New York Times kultursida hade hyllat dig som en proletariatets hjälte, som en folkets riddare mot den ohyggliga globaliseringen. Men nu...

En sak till Osama. När du sitter på bussen så passa på att läsa "Att slåss mot USA för dummies." Kapitel 3, sidan 16: "Du tror att du har en chans. Dina vänner säjer att du har en chans. Men tro mig. Det har du inte."

Av Mats Tolander 15 nov 2001 16:00