Föreslå ändring | Skriv ut | Tipsa | Dela

Du är inte så smart som du tror

Du kan vara smartare.

Ursprungligen publicerad den 5 november, uppdaterad den 14 november efter ett par smärre ändringar

Detta är den utlovade uppföljaren till "IQ-tester - så djävla korkat" som vi publicerade för ett par veckor sedan och uppdaterade i dagarna. På grund av diverse omständigheter bland annat ett SM-guld, ett heltidsarbete och en mattetenta har del två dröjt ända tills nu, men här kommer den i alla fall. För den som inte kommer ihåg vårt klargörande av intelligenstesternas otillräcklighet och begränsningar med mera, rekommenderar vi länken som finns under debatt.

Ett missförstånd som har dykt upp och som kan vara värt att notera är att IQ-testerna absolut inte är intetsägande om en persons mentala förmåga, men att de inte alltid mäter det som de påstår sig mäta. Många uppgifter kräver även att man mobiliserar helt andra förmågor än de som testen skall vara mätare för. Att logik, samband, minne och reaktionstid har fokus är absolut ingenting negativt men det är också förmågor vi prisar i vår samtid.

Testerna stöps efter vad vi värdesätter för tillfället. Genom historien har olika intellektuella förmågor stått olika högt i värde. Under 1700-talet värderades till exempel astronomi och poesi, medan andlighet och förmåga till ledarskap dominerade under medeltiden.

Nej, då ligger Harvardprofessorn i psykologi Howard Gardners syn på intelligens betydligt bättre till som "helhetsmodell". Gardners multiintelligensteori lanserades 1983 och har sedan dess utvecklats, fått ökat gehör och även återutgivits. Gardner har med skeppslaster av empirisk bevisning lagt fram att vi inte har en utan sju självständiga intelligenser. Han har studerat underbarn, idiot savants och autistiska personer som har haft en särskilt välutvecklad del av hjärnan och även en särskild begåvning. Han har även tittat på andra fall av hjärnskador för att studera utifrån ett neurobiologiskt perspektiv vad som händer ett begränsat område av hjärnan skadas och med det utvecklats. Även genetiken har en del i bevisföringen: genom att exempelvis titta på enäggs- respektive tvåäggstvillingar som växt upp i olika miljöer kan man få reda på vilka drag som har det starkaste ärftliga sambandet.

Dock kvarstår det obestridbara att forskare som har studerat liknande material drar helt olika slutsatser: Somliga har på matematisk och vetenskaplig basis presenterat antaganden som visar att intelligens så som den framgår av IQ-tester är ärftlig upp till 80 procent.

Andra forskare som använt samma data uppskattar ärftligheten till 20 procent. När det gäller en bananflugas byggnad och beteende vet vi mycket, men vi vet skrämmande lite när det gäller människors kognitiva funktioner och personliga talanger. Exempelvis så har Suzukimetoden musikpedagogik för barn bevisat att människor med mindre gynnsamma arvsanlag kan göra häpnadsväckande framsteg. På samma sätt har metoder som suggestopedi för språkinlärning och Montessoripedagogik verkat. Det är inte helt glasklart eller något avslutat forskningskapitel och att det kan finnas flera svar på samma fråga är en självklarhet inom seriös forskning.

Tillbaka till Gardner och hans sju intelligenser. Dessa "intelligensdomäner" är som följer:

- Lingvistisk språklig
- Logisk-matematisk
- Visuell-spatial
- Kroppslig-kinestetisk
- Musikalisk
- Interpersonell samt
- Intrapersonell intelligens

Vad fyra av domänerna innehåller är uppenbart. Som mycket korta förklaringar av de tre övriga kan man tillägga att den visuell-spatiala är kopplad till förmågan till lokalkännedom, förståelse inför strukturer i rymden och ritningar från olika vyer medan de inter- och intrapersonella domänerna är mer kopplade till den "känslans intelligens" som långt senare lanserades av Daniel Goleman. Den interpersonella intelligensen är ungefär den sociala förmågan, medan den intrapersonella intelligensen kan sägas vara kontakten med det egna känslolivet.

En eventuell åttonde intelligens är under utredning. Denna är den "naturliga intelligensen", som är kopplad till människans beteende i naturen. Man skulle även kunna tänka sig förmågan att kombinera de sju domänerna och sätta ihop dem till en helhet såsom en egen intelligens.

I sin bok "De sju intelligenserna" förklarar Gardner hur faktorer som minne, reaktionstid, analytisk, kognitiv förmåga och kreativitet fyller in och samverkar med dessa. Exempel ges på personer som anses ha haft en särskilt välutvecklad domän, exempel T S Eliot som representerar den lingvistiska. Med detta synsätt blir det lättare att foga in människans paradoxala natur och personer med annan sociokulturell bakgrund vilket måste ses som i dessa globaliseringstider. Det kanse sig märkligt att något som kroppslig-kinestetisk förmåga skall kallas för intelligens ska man verkligen kalla en boxarbegåvning som Mike Tyson eller en pop- och dansstjärna som Michael Jackson "intelligent"? men när den neurologiskt uppträder precis som den logisk/matematiska framstår argumenten som vill urskilja än innefatta som tämligen futtiga.

Det blir också lättare att stimulera och utveckla en intelligens hos en människa när man väl klargjort potensens domän. En människa kan ha flera talanger. Leonardo Da Vinci utvecklade till exempel två av ovanstående domäner långt men var underutvecklad i en annan.

Överför gärna denna analogi på andra människor i din omgivning och du kommer att hitta paradoxer: Språkmästaren som är dålig i matte. Mattesnillet som har problem att öppna en dörr med särskild mekanism. Det är inget konstigt i sig. Det är människans natur. Vi är bra på en del saker, sämre på andra. Absolut inte obildbara eller något sådant, det man saknar i talang kan man mycket väl ta igen i hårt arbete. Och det är banalt och ointressant att leta fel. Men det har helt enkelt saknats ett synsätt för att betrakta människans olika intellektuella domäner.

Denna syn på intelligens skiljer sig från exempelvis från den som förespråkas av "intelligensorganisationen" Mensa. Mensa utger sig vara en organisation för intelligenta men är i själva verket bara experter på en företeelse som bara dom själva kan förstå. Genom att nästan söka patent på begreppet "IQ" och vad intelligens är så kan man marknadsföra sig själva. Nu senast genom bok som skall ge framgångar... på casinon.

Multiintelligens syn på vår mentala kraft är alltså inte hierarkisk eller resultatorienterad. Därför har den inte vunnit någon marknad eller är särskilt känd.

Multiintelligensen ställer även våra begrepp lite på ända. Vi skiljer gärna på "intelligens" och "begåvning" - trots att orden betyder samma sak.

Gardner har fått kritik för multiintelligensteorin, men kritiken blir dock inte mer avancerad än att en del anser att han bara skapat mer oreda inom intelligensforskningen. Detta för att människor snabbt börjat mäta sig eller andra: "Jag har en femma på språklig men en tvåa på kroppslig". Gardner påpekar här återigen att det inte rättvist går att mäta och testa alla domäner. Det finns varken tid eller tester för det, men grejen är just att inte leta efter ett värde även om nya uppskattningsmetoder som använt hans teori som grund vuxit fram MIDAS.

Här kommer vi till själva poängen. Det finns egentligen ingen anledning att kunna mäta och kvantifiera människans mentala förmåga. Ingen annan än människans gamla vilja att göra sig själv bättre än andra på samma larviga sätt som vi tog upp i inledningen till förra artikeln. På vissa amerikanska universitet och high schools får intelligenstester ett fjantigt överfokus som ren prestigepryl. Att ha en hög IQ är ungefär som att ha de rätta kläderna eller vännerna. Och skulle IQ gå förlorat som intelligensmätare - för att ersättas av insikten att intelligens inte går att kvantifiera - är det inget annat än en prestigeförlust för vissa.

För vi behöver ingen "intelligenselit". Faktiskt. Alla vi människor kan. Vi är intelligenta - du är också intelligent! Vi också! Och till och med det där puckot i din trappuppgång, han är också intelligent. På något sätt. Och alla kan vi träna upp våra förmågor och kompensera för våra brister.

Det kan vara jobbigt för en elitist att höra sådant. Så ni kan vara lugna. När till och med de mest fanatiska IQ-ivrarna inser att deras begrepp liksom inte har med verkligheten att göra, kommer de hitta på ett nytt. Allt för att kunna dela in människorna i kategorier och placera sig själv överst.

Men vi behöver inte det där. Eller hur?

*****
Källor:

Grammatik. Ordens kluvna innebörd:
Bonniers svenska ordbok
Dictionary of Psychology. Arthur S Reber./ 0-14-051280-2
Länk: dictionary.com

Om Gardner:
Länk: pz.harvard.edu

Om Multiintelligensteorin:
De sju intelligenserna. Howard Gardner. / 91-89250-03-9
Länk: dir.yahoo.com
Intelligence/Multiple_Intelligences/

Om Mensa & dyl:
American Mensa Guide to Casino Gambling. Andrew Brisman. /080694837X
www.mensa.se
www.apa.org/releases/intell.html

Intelligensernas relation till genetik och IQ-tester:
Intelligence, Genes, and Success: Scientists Respond to The Bell Curve.
Devlin, Fienburg, Resnick & Roeder /0387949860
Genetics and the development of Intelligence.
S Scarr-Salapatek/
Review of Child development research. / Vol IV, Chicago university of
Chicago press 1975.
Suzuki Concept: An Introduction to a Successful Method for Early Music
Education. Elisabeth Mills /ISBN: 0872970035

Intelligens övrigt:
Länk: sciam.com
1198gottfred.html