Flygandets fröjder

Det mesta som sker i flygplan är i mitt tycke onödigt och fånigt. Innan man ens är i närheten av planet kollas ens biljett. I planet kollar de biljetten det första de gör. Tror de att det smyger sig in folk i den där gången? Ibland berättar de vart man ska sitta det vill säga, de pekar bakåt i planet men det kan man väl läsa själv...

Strax innan start, alldeles efter start, strax före landning samt alldeles efter landning sägs något sluddrigt på engelska i högtalarsystemet. Det är någon slags uppmaning till värdinnorna att sätta sig respektive resa sig. Varför kan inte det lika gärna sägas på svenska om alla i personalen har svenska som modersmål? Sedan ska högsta hönset bland kabinpersonalen "hälsa välkommen till flygbolag och våran resa till destination med flight nåt jävla nummer".

Till och med SJ har börjat med det! I SJ:s fall är det kanske bra att få veta om man är på rätt tåg men i ett flygplan släpps man inte in utan rätt biljett så man måste rimligen vara på rätt ställe. Man får även veta vad piloten heter. Det är bra. Skulle man stöta på piloten på nån bar på destinationen vill man ju inte vara oartig och fråga om namnet. Han eller hon vet naturligtvis vad jag heter. Det står ju på biljetten.

Sedan tar piloten, eller ibland andrepiloten, till orda. Han berättar naturligtvis vad han heter. Han berättar också vad högsta hönset bland flygvärdinnorna heter, vilket man redan vet om man lyssnat ordentligt för han eller hon berättade det när hon eller han välkomnade. Man får dock aldrig veta vem i kabinpersonalen det är som är huvudansvarig. Piloten visar sig inte heller. Men man vet vad de heter. Det är bra.

Piloten beklagar naturligtvis att vi är försenade och förklarar varför. Flygvärdinnorna har visserligen redan beklagat och gett en förklaring dock inte samma förklaring men det är skönt att få det bekräftat. Piloten lovar också att försöka flyga ikapp och berättar hur vädret är på destinationen. Som om det spelar någon roll vad vädret är nu, vi landar ju inte förens vid midnatt...

Plötsligt kommer värdinnorna körande med en vagn med sprit. Det är bra. Då får man redan nu fälla ner det där jävla bordet så att man inte kan röra på sig.

När man druckit ur kommer en liten bricka med effektivt inplastad "mat". Och nåde den som inte vill ha! Sedan får man en brödbit, ofta varm. Vetenskapen står frågande inför dessa bröd. De liknar ingenting annat. Kan det vara relativitetsteorin som spökar. Saker och ting beter sig konstigt när man flyger. När det gäller klockor är det bara mätbart med atomur. Flygbolagens bröd däremot... Först ett segt skal och innanför det finns något som pulveriseras vid beröring.

Flygplansmat är spännande. När man lyckats forsera förpackningarna och förhoppningsvis inte har alltför mycket i knät kan man gissa vad man fått. Att smaka på det ger dock ingen hjälp. Ofta är det någon slags sås med någon slags små bitar av något i. Och någon slags smak. Sedan finns också en liten efterrätt. Den har också någon slags smak och innehåll. Ingen vet vad.

Efter maten skulle det smaka med kaffe. Något ska man ju ha att skölja bort smaksensationerna med och drycken är sedan länge slut. Att bli av med all plast och annat förpackningsmaterial vore inte heller fel. Det får man minsann vänta med. Kaffe är minsann inget hafsverk, åtminstone inte inom flyget. Kanske serveras inget kaffe förens piloten hittat lite turbulens. Att slippa skräpet är heller inget som det är brottom med. Då kan man ju fälla upp borden och kanske sätta sig om inte bekvämt, det är omöjligt, så åtminstone lite bekvämare.

Kaffet på flygplan är gjort på termosvatten och pulver. Det är starkt vätskedrivande. Har man dessutom investerat i dryck före maten så är matbrickeinsamlingen en befrielse. Då kan man gå och ställa sig i kö till toaletterna. Om hundra passagerare nästan samtidigt släpps loss från det skruvstäd som flygplansborden utgör är tre toaletter ett hån.

Under resans gång berättar piloten vart vi är. Om ni tittar ut till höger ser ni Frankfurt. Eller rättare sagt, det skulle ni ha gjort om det inte var så molnigt. Sådan information är bra, framförallt om man känner någon i Frankfurt så att man kan vinka. Det är ju inte omöjligt att någon i Frankfurt just då riktar sitt teleskop just mot den lilla fönsterruta jag vinkar igenom. Man vill ju inte vara stram.

När flygplanet börjar luta framåt, vilket vanligtvis är svårt att missa, berättas det i högtalarna att det helt oväntat beror på att vi påbörjat inflygningen. Vad skulle det annars vara? Punktering?

När man efter ett evigt väntande på marken äntligen får gå av står flygvärdinnorna uppställda och flinar åt en. Är det brunsåsen och kaffet på skjortan och de insmetade brödbitarna i byxbaken som roar?

Av Andreas Norberg 11 nov 2001 11:15